Gott snack!

Gott Snack! är bara Gott Snack!

2011-03-24T03:15:00.000-07:00

Gott Snack har under en tid fungerat som ett fönster för både våra tankar och för LoveCoffee! Eftersom vår ambition är att i Gott Snack kunna lufta tankar gällande allt inom mat- och dryckesvärlden så har LoveCoffee! nu fått en egen sida. Gå in och kolla här.

Gott Snack!

BC 2011 runt hörnet..

2011-03-10T13:49:00.000-08:00

Om ett par dagar ställs några av landets bästa baristor mot varandra under Barista Cup 2011. Startfältet ser intressant ut, inga gamlingar eller givna favoriter. Många nya tävlande vilket är väldigt positivt och jag hoppas de får en positiv upplevelse oavsett hur det går i tävlingen.

Tävlingen är viktig för att inspirera och för fortsatt utveckling framåt. Förhoppningsvis åker de hem med nyvunnen kunskap, nya vänner och blodad tand inför nästa år. Spännande.

Vi finns på plats hela helgen. Peter kommer stå vid domarbordet medan jag ska uppleva tävlingen som åskådare för första gången någonsin. Jag hoppas på att få lite perspektiv som kan hjälpa mig i engagemanget för organisation av kommande tävlingar. Ser också fram emot att träffa alla sköna människor i denna lilla bransch. Vi ses för sällan... Lycka till alla baristi!

Ses snart!

Gott snack.

Domarcertifiering & en kväll i Gtb

2011-02-01T13:59:00.000-08:00

Igår var vi i Göteborg för att ta oss igenom domarcertifieringen inför Barista Cup. Den hölls av Fritz Storm och Matts Johansson som gav oss en intensiv dag att bita i. Det är helt enkelt ett test i olika steg där du bedöms som domare. Engagemanget var stort och alla var fullt fokuserade på uppgiften.

Att döma i tävlingen är ett stort ansvar och i slutändan handlar det om att vara en tillgång och trygghet för de tävlande baristorna. Jag är helt övertygad om att en sådan här certifiering sätter rätt ton inför tävlingen och att kvalitèn på domarteamet kvalitetssäkras något.

Det var tufft och som alltid lärorikt. 24 personer var på plats varav 10 st blev certifierade i slutet av dagen.

Kvällen spenderades på en underbar deli i Haga. Vi satt vid långbord och åt turkiska delikatesser medans rummet fylldes av kaffesnack. Att få spendera kvällen med likasinnade från olika delar av landet är guld värt. Vi borde ses oftare. Efter en liten barrunda var det dags att checka ut för kvällen. Vi konstaterade att Göteborg behöver få in lite riktig falafel på nattmenyn och somnade in riktigt gott.

I förmiddags hängde vi med Per på DaMatteo. Fantastiska lokaler. Vi koppade och snackade mer kaffe. Kan inte riktigt få nog.

Det har varit 36 riktigt bra timmar. Ser nu fram emot BC då vi kan ses igen.

Gott snack!

Det börjar bubbla i grytan....

2011-01-04T13:00:00.000-08:00

2011 börjar bra på många sätt. Något värt att notera är alla bloggare som dykt upp den senaste tiden och hur de uttrycker sig i sina inlägg. När jag började blogga ( innan gott snack körde jag en personlig blogg ) så var det för att ventilera tankar och ideér kring den bransch jag lever i och brinner för. Jag trodde det skulle finnas möjlighet till diskussioner och på så sätt också vägar till förbättring när det gäller alla delar av specialkaffebranschen i Sverige. Jag blev ganska snabbt besviken när jag märkte att ingen ville kommentera eller kritisera de inlägg som var någorlunda seriösa eller som tog upp allvarliga aspekter av vår bransch.

Kanske var det för att det inte fanns intresse eller kunskap. Kanske var det för att man befann sig i någon slags förälskelsestadie där man inte ville se de negativa sidorna, jag vet inte. Jag vet bara att jag kände mig som en uppviglare och kände frustration över att inte få feedback eller andras perspektiv. Kanske var jag bara arg och bitter och behövde ännu mer erfarenhet?

Idag har vi inte detta problemet längre och jag tror det är för att det först nu finns en skara människor som är genuint intresserade av specialkaffe och som har kommit in i kulturen under de senaste årens etablering av specialkaffe-tänk. Det är självklart för dem att förvänta sig vissa saker och deras referenspunkter är av betydligt högre standard än vad som fanns tillgängligt för ca 6-7 år sedan.

Det är uppfriskande att följa alla tankar och ideér och extra roligt när det hettar till. Jag klarar inte av när människor vägrar att ta ställning och uttrycka sin personliga mening, trots att det väcker motstånd. Det är nyttigt och lärorikt för en kultur som fortfarande är ung och grön.

Vad som slår mig för tillfället är att det finns två olika sorters människor som diskuterar i dessa forum. Ena sidan är intresserade amatörer och andra sidan är verksamma professionella. Det är skillnad på hur dessa ser på specialkaffets fortsatta frammarsch där den ena är 100 % vision medan den andra är delvis erfaren realist med målsättning. Det är lätt att gnälla men ska man göra det så måste man kunna backa upp sina ord i handling och med realistiska lösningar. En lösning där båda parter sätter riktlinjerna tror jag stenhårt på.

Jag funderar också på var fokuset ligger någontstans. Själv har jag alltid brunnit för råvaran, där ligger mitt hjärta. Bryggningsteknik, utrustning etc är bara nödvändigt ont på väg mot smakupplevelsen för mig. Jag måste behärska det vare sig jag står vid en "supermaskin" eller inte och 9 ggr av 10 lyckas jag för att jag förstår råvaran någorlunda, det är mitt jobb.

Jag har nämnt det förut och jag tror fortfarande att det ligger något i detta:
Många som intresserar sig för kaffe gör det inte i första hand för själva drycken utan för prylarna runt omkring. Maskinerna, tampers, snygga glasbryggare och för att kulturen fortfarande är smal. Det handlar om identitet och man vill inte gå med strömmen utan söker den smala vägen för att utmärka sig.

Jag säger inte att det är något fel i det, tvärtom, men förr eller senare får man komma till insikt om hur allt hänger ihop. Kaffebranschen ( även specialkaffe ) är inget vackert. Det finns stora brister och det är otroligt många människor som försöker livnära sig längs denna kedja där producenten är den självklara att nämna. Det finns mycket utrymme för förbättringar både i början av ledet och i slutet.

Vi kan till exempel ta prissättning. Folk förväntar sig att det ska starta rosterier som säljer specialkaffe för 150-250 kr / kilo till konsument. Hur ska det gå till? Hur ska de rosterierna kunna undvika att gå omkull efter ett kalenderår? Och om det gör det hur bra reklam är det för specialkaffekultur.

Är 25 - 30 kr för en kopp kaffe dyrt? Kom igen! Det är dags att börja mäta värdet i form av upplevelse. Kan man betala 50 - 60 spänn för en bärs som smakar vatten ute på krogen så är 30 spänn för en kopp specialkaffe ett fynd!

Tävlingen har gått lite upp och ner de senaste åren. Så är det med tävlingar, det beror på vilka som arrangerar, vilka som vinner och på hur intresserad allmänheten är . Jag har vunnit ett par gånger och jag vet att det blir vad du gör det till. Jag har inget ansvar som vinnare av Barista Cup att åka land och rike runt och presentera kaffe. Jag gjort det, men det är för att jag har velat, inte för att jag måste. Dessutom måste du ju ha betalt i någon form om du ska turnera. Om jag skulle lägga ihop alla pengar som jag har lagt för att tävla så skulle jag kunna köpa en professionell barmiljö att ha hemma bemannad med en barista på deltid i ett år. Det kostar och det tar energi från dig, din familj och dina vänner. Så är det med saker man brinner för och förhoppningsvis så skapas balans i slutändan.

I vilket fall som helst så är det najs att det snackas!

Ser ännu en gång fram emot ett år som kan ta oss från en subkultur till en kultur. Ett år där specialkaffe når fram till medelsvensson för att det är godare än det gamla vanliga och värt varenda krona i upplevelse. Ett år där svenskarnas mentala bild av kaffe sträcker sig längre än en svart dryck eller bruna bönor och istället byts ut mot mogna röda bär, vackra lanskap och passionerade jordbrukare. Typ den bild medelsvensson får av att tänka på vin, whisky, kött, grönsaker eller andra levande produkter som finns i deras vardag. Det måste ju vara möjligt. Eller?

- Gott snack!

Bra början

2011-01-03T11:28:00.000-08:00

Det nya året är här, och det känns riktigt bra! Idag rostade vi årets första bathcer och däribland 3 nya ursprung. Kunde inte låta bli att koppa direkt och idag var en sån där dag när allting bara stämde. Smakade riktigt najs! Imorgon gör vi det igen och ser om det skall finjusteras eller helt enkelt packas och skickas ut direkt. Återkommer med resultat.

- gottsnack

2010

2010-12-29T14:04:00.000-08:00

Då var året snart slut. Det var ett långt år. Intensivt, roligt, spännande, tungt, hektiskt och frustrerande. Allt i olika omgångar.

Roligaste: Att starta upp LoveCoffee! och att få avsluta Sommelierutbildningen.

Tråkigaste: Alla oförutsedda hinder på vägen till ett rosteri samt att inte få sitta i skolbänken längre.

Bästa espresso: 49th Paralells Espresso som jag fick av Sammy Piccolo i november. Sjukt blommig, fruktig och söt med en mjuk syra. Inspirerande. Vår Nekisse i förra veckan var också helt makalös som espresso så den får nog dela 1:a platsen.

Bästa filter: Stumptowns Kenya som min kompis tog med från NY i augusti. Galet bra med sina krispiga citrus/grapetoner, svarta vinbär och rabarber. Rent och välstrukturerat med pondus. Imponerande.

Bästa cafémiljö: St.Jakobs Stenungsbageri i Lund. Välkomnande, nyskapande och kvalitetsmedvetet med kunnigt och trevligt folk bakom disken. En framtida klassiker.

Bästa blogg: Syn City. En neutral blogg som varvar allvarliga frågeställningar och rolig läsning med bra balans. Känns oerhört passionerat för specialkaffets fortsatta utveckling och kommer med perspektiv utifrån den svenska "kaffebubblan". Frisk fläkt. Bra jobbat.

Vad händer 2011?

Vi tror verkligen på det kommande året och har en bra magkänsla. Bitarna har börjat falla på plats och i vår kommer LoveCoffee! att rulla för fullt. I januari kör vi igång med våra nya lokaler och nya skördar. Ska bli riktigt najs.

Tävlingen känns spännande. Vi hoppas på ett event som skapar många roliga möten och en tävling som håller hög internationell klass. Hoppas på lite nya ansikten både framför och bakom domarbordet.

Gott snack kommer att återgå till att vara en blogg utanför LoveCoffee!. Detta sker så fort vi fått ordning på vår IT-avdelning och kan ge rosteriet en egen blogg.

För övrigt hoppas vi på najs kaffe, gott snack och en massa oförutsedda saker som förgyllar vardagen.

Ha det gott och tack för i år! Gott nytt! Gott snack!

God jul. Feliz Navidad. Buon Natale. Merry X-mas!

2010-12-23T06:53:00.000-08:00

Nya kaffe

2010-12-19T14:12:00.000-08:00

Det finns hur mycket kaffe som helst i vårt lilla rosteri. Kaffet anlände nyligen och vi är lättade för det var rejält försenat. Panama, El Salvador, Honduras, Brasilien och Nicaragua. Spännande och jätteroligt att börja det nya året med.

När vi är klara med profiler och dylikt berättar vi mer. Just nu rostar vi Nekisse som är helt sjukt najs till julhelgen!

god jul - gott snack

250g påsar

2010-11-24T23:56:00.000-08:00

Baristashopen har tagit in färskrostat från LoveCoffee! för de som är sugna!

Gott Snack!

Skattjakt i Sundsvall

2010-11-09T12:21:00.000-08:00

I somras så tillbringades semestern vid Indalsälven utanför Sundsvall. Under veckan höll vi oss vid vattnet eller i skogen men en av dagarna tog vi en sväng in till stan. Sist jag var där var ca 7 år sedan då höll jag utbildningar över hela landet och Sundsvall var ännu ett stopp på vägen. Jag och Matts Johansson var uppe en tidig morgon i vinterkylan och strosade omkring i stadkärnan. Medan vi gick där och pratade strunt så kom en förförisk doft av nyrostat kaffe. Vi blev lite förundrade och började följa våra näsor i hopp om att vi faktiskt inte inbillade oss. Vi kom fram till en liten butik på en sidogata och stormade in uppspelta och med tusen frågor till det gamla paret som stod där inne. De tittade på oss som vi var tokiga när vi försökte tjata till oss en titt på deras rosteri som de drivit i en livstid tillsammans. Jag förstår att de nekade oss tillträde, vi gav nog inget seriöst intryck då vi helt enkelt inte kunde hålla oss lugna och sansade. Nåväl, får väl försöka vid ett annat tillfälle tänkte jag, dock ganska ledsen över att gå miste om att få se ett litet stadsrosteri.

Denna gång tog jag chansen igen och frågade mig fram till vart stadens kaffebutik/ rosteri kunde finnas. Väl där så möttes jag av en medelålders kvinna som gladeligen tog emot mig och tyckte det var jättekul att jag ville se rosteriet. Hon hade tagit över verksamheten " Ido Kaffe" från det gamla paret och berättade att hon verkligen börjat intressera sig för kaffe och rostning. I butiken såldes egenrostat kaffe enligt de anrika recepten som det gamla paret lämnat över till den nya ägarinnan. Hon hade lite egna ideér men vågade inte riktigt göra något då dessa blandningar var inarbetade i staden och hos den trogna skaran som följt rosteriets verksamhet under kanske 50 år. Jag förstår henne. Hon låste dörren till butiken och ledde in mig på bakgården där rosteriet låg. Väl inne i lokalen så var det bara en sak i centrum. En 60-kilos Probat från 1950-talet ( tror jag ). Gammal och sliten men ändå så fin. Reglagen var inte som på min rost utan rejäla spakar och vreden. Sweeet!

Det är så coolt att det ligger kvar här i staden och jag hoppas verkligen att den nya ägarinnan kör sina egna 50 år som lokal rostare i Sundsvall. Jag hoppas också att hon sätter sin egen prägel på rostningen och de kaffe som köps in så att Sundsvallsborna kan få stoltsera med sin egen specialkafferostare. Nästa sommar hoppas jag kunna stanna förbi igen och kolla läget, ta en kaffe och utbyta lite rosterfarenheter, en nystartad till en annan. Är Ni i Sundsvall så kika in på Ido Kaffehandel, fråga någon på stan var det ligger så löser det sig. Ha det gott!

Gott snack

Sthlm bar crawl

2010-11-03T15:05:00.000-07:00

Vi spenderade hela måndagen i Hufvudstaden efter ganska lång frånvaro. Tåget upp gick 0525 så och vi började dagen med besök hos Cupcake Sthlm. Grymma killar med driv och visioner. Dom är helt klart i full gång redan efter bara 3 månader och säljer cupcakes som aldrig förr.. Vi blir imponerade av hur Cupcake Sthlm inte lämnar något åt slumpen och hur moderna de är i sitt tänk. Vi tror helt klart på dem som en självklar del av framtidens café/bageri-Sverige. Deras cupcakes smakar riktigt bra, är fina och har roliga namn. "Fäbojäntan" är tydligen en klassiker redan och en var uppkallad efter LoveCoffee vilket gör att vi känner oss hedrade. Vår Kenya smakar hur bra som helst på detta ställe och det känns tryggt.

Vidare till Kura som förstagångsbesökare. Vilket bemötande vi får av två engelsktalande ( gissar Nya Zeeland) grabbar bakom baren, trevliga och proffesionella på ett sätt som inte klingar cafébranschen. Det händer tyvärr alltför sällan på många andra ställen och vi är imponerade. Serveras varsin supertajt shot av DaMatteos Vallgatan och njuter av atmosfären en stund. Helt klart återbesök nästa gång vi är i stan.

Nästa stopp är Snickarbacken nära Stureplan. Johan Ahlgren lotsar oss till detta nyöppnade ställe som är en helt fantastisk lokal. Lång smal stengång med flera meters takhöjd. Väggarna är prydda med konst som ställs ut av galleriet som huserar tillsammans med espressobaren och David Design. Baren ligger precis vid ingången och tillsammans med gott kaffe från DaMatteo serveras goda surdegsmackor och hemlagad soppa. Grönärtssoppan var precis vad vi behövde vid detta laget för att kompensera för åtskilliga koppar kaffe under förmiddagen. Vi sitter länge och pratar med Johan som är en riktigt skön kille med koll på det mesta och troligen den Ni finner bakom baren på Snickarbacken när ni hälsar på, för det måste Ni göra!

En sväng förbi ett nyöppnat italienskt ställe som kombinerar vrålåk till cyklar och espresso. Kaffet lämnar mer att önska, jag och Peter stod över men Johan tog en för laget. Inga överraskningar i den koppen men helt klart ett unikt ställe, kanske något för alla cykelfreaks runt om i landet.

Härifrån tog vi oss till sköna söder. Johan hade annat att göra men vi drog vidare till Drop Coffee. Vi hittade Erik och Alexander nere i källaren som just nu håller på att inredas av ett gäng ambitiösa studenter. Grabbarna på Drop är riktigt najs folk, det känns som att sitta hemma hos en bra polare och vi passade på att hämta andan. I och med deras nyförskaffade rost så blev det mycket sånt snack. Avslutningsvis bjöd Erik på espresso och bryggkaffe uppe i baren och shoten var den bästa för dagen. Innan vi gick så bytade vi lite kaffepåsar med varandra. Ses snart igen.

Vidare till J&N´s konceptbutik där Eskil med kollegor var varmt välkomnande. Vi pratar kaffestrunt och dricker en kopp Aeropress på deras Kenya Kangunu. Vi älskar bra kaffe från Kenya och detta var riktigt najs. Eskil skickar med oss några påsar kaffe och deras nya bok vilket var superschysst. Vi hade ingen bok men lämnade några påsar blandat från LoveCoffee.

På Espressino finns en barista som heter Daniel och jag läste någonstans att han hade kört vår Tanzania i sin Clover. Dock hade kaffet börjat bli lite dammigt så vi kände att vi fick bidra med något färskt om det nu skulle serveras. Väl där bjöd Daniel på Filips ( Lilla Kafferosteriet ) Indonesiska kaffe. Det var tyvärr lite för gammalt för att komma till sin rätt med doftade likväl som nyplockad rabarber. Daniel är en skön kille som helt klart brinner för kaffe, ska bli kul att se var han slutar någonstans.

Efter detta var det nog med kaffe och vi slöt upp med Anders-Thor på Ljunggrens där vi grundade med några kalla öl och lite kryddstark middag. Alltid najs att hänga med AT, han är e grym. Vi gick vidare till Sjögräs där Johan hade hamnat och jag kände mig som hemma direkt. Tung roots reggea, dimmad belysning och en hylla full med rom av alla slag. Öner Kulbay stod i baren och vi babblade kaffe och plattor som avslutning på en lång dag. Riktig skön kille.

Taxi till Bromma, macka på flyget och bussen hem till Lund. Sååå trötta men väldigt nöjda med vår dag ser vi fram emot nästa besök i en av världens vackraste städer. Hoppas vi ses snart igen.

Gott snack

S:t Jakob

2010-10-17T14:08:00.000-07:00

S:t Jakobs Stenungsbageri har utökat med café vid sidan om butiken på Klostergatan i Lund. Det är helt klart bland de snyggaste caféer jag har sett de senaste åren. Genuin och enkel inredning som för mina tankar till norrländska kaffestugor längs skidspåren i Ångermanland. Jättemysig känsla och dofter av nybakade bröd av alla slag. Söta, surdeg eller hårda. Måste besökas om Ni är i Lund och strosar i höstkylan. Bryggkaffet kommer från LoveCoffee! i form av Sidamo Kebado Dara och espresson är vår blandning "Concrete Jungle".

Hörs,

Gott Snack!

Ny lokal, ny espresso, nya kunder.... Mycket nu.

2010-10-14T10:52:00.000-07:00

Hösten har börjat bra och intensivt. Vi är mitt uppe i byte av lokal. Rosten är flyttad tillsammans med allt annat från rosteriet till en 110 kvm stor lokal i Lund. Om några veckor bör vi vara installerade och det ska bli så skönt med lite svängrum. Vi ska ha riktigt kul i den nya lokalen och har en hel del planer. Mer längre fram.

Ny espresso på banan också. Kan lugnt säga att espresson är det vi har fått kämpa med allra mest. Nu känns det som vi har brutit ny mark och lärt oss en hel del. Vi är riktigt nöjda med blandningen idag. Den stämmer överens med vad vi gillar, våra personligheter och vad vi tycker är en bra "modern" espresso. I Malmö finns den på Njutbar och Café 14. I Lund hos grabbarna på Saluhallen och snart hos Klostergatans Vin o deli. I Stockholm har Johan Ahlgren fått ett par kilo som ska testas på Kaffeverket någon dag så håll utkik.

Ha det!

gottsnack!

Sverige vinnare av Nordic Barista Cup! Stort Grattis! Vi är stolta!

2010-09-18T14:19:00.000-07:00

NBC-Espresso från LoveCoffee

2010-09-18T11:19:00.000-07:00

Vårt kära landslag får snart reda på hur det har gått i tävligen i Oslo. Dom har kämpat på bra och ligger i toppen helt klart. Spännande. Extra roligt för oss är att vi fick ta fram deras espresso på begäran. En student vid namn Linn Maren har idag tävlat och presenterat denna espresso för erfarna domare i WBC formatet espresso, cappuccino och signaturdrink. Efter Finland kom Sverige tvåa i just det delmomentet. Bra jobbat!

Espresson laget har fått består av:
Bolivia, Finca Irupana
Etiopien, Sidamo, Kebado Dara
Colombia, La Primavera Micro-lot.

Smak och doft: Choklad, frukt, kryddor.

Vi är glada över att kunna stödja landslaget med kaffe och hoppas givetvis på en vinst ikväll. Det är dom värda!

Gott snack!

Cupcake STHLM

2010-08-24T23:40:00.000-07:00

En ny kund har öppnat sina portar på St Eriksgatan i Stockholm. Två kockar har lagt krutet på att ge Cupcaken en mer rättvis inramning med svenska smakinfluenser och skön miljö. Till dessa underverk serveras bryggkaffe i form av Etiopien, Kebado Dara och Kenya Makwa AA från LoveCoffee!. Cupcake Sthlm väntar på Er, spring spring och prova.

Här är någon som redan hunnit dit: http://syncityblog.blogspot.com/2010/08/st-eriksplan-new-black.html
Ha det gott sålänge!

Pass with merit.

2010-07-25T14:14:00.000-07:00

Det är nästan tre månaders sedan jag hade tentamen på sommelierskolan i Malmö. Jag klarade av den svenska delen och fick besked samma dag. Diplom och intyg delades ut, sen var det fest. Andra halvan av dagen gick dock åt till att kämpa med det engelska provet som ger en internationell examen. Det kändes bra efteråt men man vet ju aldrig, nu kom äntligen resultatet. Pass with merit. Jag är grymt nöjd och längtar efter att hösten ska dra igång så man kan få gå på föreläsningar och provningar för att vidareutveckla denna nyvunna kunskap.

Jag har alltid jämfört kaffe med vin och nu så kan jag mer än någonsin dra fördel av att ha en fot i varje läger för det är verkligen två råvaror som är otroligt lika ur många aspekter. Rekommenderar alla som sysslar med kaffe att gå en utbildning, helst Gustibus Sommelierskola, för att verkligen få de verktyg som behövs för att kunna arbeta med smaker och dryck. Metodiken man tar med sig är ovärderlig i det dagliga arbetet. Ruskigt inspirerande och framförallt roligt.

Jaja, nu är det snart läggdags. Upp tidigt för att prova den tredje rostningen av vår Colombia, La Primavera Micro.Lot. Hoppas jag får till den nu för det kaffet är så sjukt najs. Filterbryggs för att njutas länge.

Gott snack!

WBC 2010

2010-06-23T02:47:00.001-07:00

Nu börjar det. Fick chansen att gå igenom Emils presentation häromdagen. Det såg bra ut och Emil känns lugn inför uppgiften. Om han tar vara på den positiva energin och låter sin personlighet få utrymme så kan det gå hur långt som helst. Drinken är helt sjukt bra. Spännande!

Stort lycka till! Vi håller tummarna!

Gott snack!

Espresso & Mikro-loter

2010-06-21T12:23:00.001-07:00

Efter 6 månader är vi för första gången riktigt nöjda med vår espresso. Det är verkligen ingen lätt uppgift att skapa en blandning. För oss är det viktigt att alla ursprung i blandningen kommer igenom och att den representerar rosteriets personlighet. Vi ville ha en kopp som var generös, inbjudande och med en komplex arom. Vi gillar fruktighet men sökte här en mer avrundad syra, mer laktisk än fruktig. Sööt! Ren. Fyllig kropp och dröjande eftersmak. Aromen har flera lager som växer fram från choklad, viol, mörk frukt, röda bär och kryddor.

Vi provade tre olika rostningprofiler under utvecklandet och vi följde kaffet under 10 dagar efter rost för att vara säkra på att vi hittat rätt. Den här blandningen smakar grymt bra samma dag som det rostats. 3e dagen är mindre bra, sen går det uppåt och når en topp vid 7e-10e dagen innan den stabiliseras. Det har varit jättekul att verkligen ha full fokus på det här. Vi är nöjda.

I Malmö finns sedan idag vår espresso hos Luis och Lisa på Café 14, Fersens väg. Luis är helt ny inför baristayrket men visar otroligt engagemang och jag är säker på att han kommer vara en av de bättre baristorna i denna stan inom en snar framtid. Han lägger ner hela hjärtat i sina kaffen och i sitt koncept. Härlig 50-talsstil och riktigt skönt häng på deras uteservering. Gott folk helt enkelt!

I Lund hittar Ni blandningen på Patisseriet och Klostergatans Vin o Deli. 250-grams påsar för hemmabaristan finns hos Tehuset Java.

LoveCoffee Espresso VT2010:

Brasilien, Daterra Monte Cristo
Etiopien, Sidamo Kebado Dara
Bolivia, Finca Irupana

Idag kom dessutom en mikro-lot från Colombia. Det fanns bara fem säckar av loten vi har verkligen längtat efter en bra Colombia. Nu ska vi provrosta och bestämma vilka kaffe som får stå ensamma som " Säsongens kaffe". Klara redan är:

Kenya AA Makwa Estate
Etiopien, Sidamo Kebado Dara

Under utveckling:

Brasilien, Santa Barbara Mikro-Lot
Colombia, La Primavera Mikro-Lot

Känns som det kommer bli en najs sommar trots allt....

Ha det! Gott snack!

Ute ur tunneln...

2010-05-30T14:16:00.000-07:00

Nu börjar livet bli normalt igen. För drygt en vecka sedan tog jag min examen vid Sommelierskolan Gustibus i Malmö. Det har varit ett intensivt år och otroligt roligt att gå i skolan igen. Det går inte att sammanfatta läsåret på ett enkelt sätt, kan bara säga att det har varit otroligt inspirerande och utvecklande för mig. Vin har alltid varit ett intresse men det roliga är att som yrkesmänniska inom kaffe så har jag utvecklats enormt med hjälp av utbildningen.

Tentamen var en heldag som började med det svenska teoretiska provet. Blindprovning och skriftliga svar på frågor som rör allt från uppbindning till jordmånstypers inverkan på vissa druvor var lite av utmaningen. Tajt med tid! Visste att jag var tvungen att göra det bättre under resten av dagen.

Dekantering inför BoA och Erik Berne från Svenska Sommelierföreningen ( även delägare av Trio). Kändes klockrent.

Engelska provet började klockan 14. Var riktigt laddad och kände att nu måste jag vara skärpt. Efteråt hade jag en skön känsla och kände att jag kunde svara på samtliga frågor och klarade av blindprovningarna. Härligt.

Paus till kl 18 då domen skulle falla.

När vi satt där som små ljus och inväntade beskedet så var man helt tömd och hade lite ångest över att vi inte skulle ses varje vecka längre, nu var det slut, oavsett hur det hade gått. När de sedan ropade upp mitt namn och lämnade över diplom och förkläde så kände jag en oerhörd lättnad. Jag klarade det!

Senaste terminen har jag inte haft full fokus då rosteri, jobb och tävling har tagit upp mycket tid. Fick verkligen lägga i en extra växel för att hinna ifatt med teorin på slutet. Oehört tillfredställande och jag känner mig glad och stolt. Nu ser jag fram emot att fördjupa mig på egen hand genom seminarier och provningar under resten av året. Ska även någon gång ställa upp i en sommelier-tävling för sakens skull. Framtiden ser ljus ut.

Nu är det bara en sak som gäller och det är LoveCoffee. Vi är nu i princip klara med vår Espresso för säsongen, finjusteringar i början av veckan. Vi ska också välja ut "säsongens kaffe". Helt klar är vår nya Kenya från Makwa Estate, grymt ren och elegant. Vi får se vilka de två andra blir i veckan. E sjukt laddad och ser fram emot sommaren vid rosten!

Gott snack!

BaristaCup 2002-2010

2010-04-24T13:05:00.000-07:00

Nu är årets svenska mästerskap över och jag vill börja med att gratulera Emil Eriksson till vinsterna i Barista Cup och cuppingen. Starkt jobbat!

Det här var min 6:e tävling och jag har varit domare vid två tillfällen då jag inte ställt upp själv. Det har definitivt hänt en del genom åren. Lägstanivån är högre än någonsin, men det är alltid lika tajt i toppen från min synvinkel.

Det var några intensiva dagar på Gastro Nord där vi ställde ut med LoveCoffee i svenska handelskammarens monter. Vårt kaffe har fått riktigt bra respons från både proffesionella och amatörer under veckan, det känns lovande inför framtiden. Tävlingen tog upp mycket fokus de första dagarna och finaldagen var riktigt rolig. Det kändes bra att stå på scenen och jag gick verkligen in för att njuta av presentationen i och med att jag redan innan beslutat att detta var min sista tävling. När jag var klar så kände jag att det inte fanns något att gräma sig över, vinner jag inte så är det inte mitt år helt enkelt. Glad att Skåne håller fanan högt, Emil visade potential redan för ett par år sedan och det är ingen överraskning att han stor högst på pallen idag. Jag hoppas han får rätt stöd inför WBC och att Sverige äntligen plockar hem det, det är vi värda.

Många har frågat mig varför jag ställer upp när jag redan har vunnit Barista Cup 2 gånger, varför tar jag risken? Jag ser det inte som en risk, tävlingen har alltid varit en uttrycksform för mig och om jag har något jag vill förmedla till branschen så måste jag tävla. Så enkelt är det, att vinna har givetvis varit en bonus som bekräftar att mina tankar får gehör, men syftet är alltid att pressa framåt med ideér och ideal. Det är naivt att tro att tävlingen och specialkaffekulturen bara kommer blomstra av sig själv, vi som älskar bra kaffe måste bidra på olika sätt och där är tävlingen en bra plattform för baristor.

Jag hoppas att alla de som inte vann ser till att tävla nästa år igen, det är nästan en skyldighet. Ingen vinner första gången, i så fall har de extrem tur. De som verkligen kommer gå långt är de som är uthålliga och inte släpper målet i första taget. Andra gången är man ganska vass, tredje gången har man något tungt att komma med då man är säkrare på vad ens personliga relation till yrket och specialkaffe är.

Alla tävlingar har lärt mig otroligt mycket om mig själv, om kaffe och om hur branschen jag är verksam i fungerar. Det finns ingen bättre utbildning för mig med tanke på vad jag gör idag. Utöver det så har jag dessutom skaffat vänner för livet och det går inte att sätta ett värde på.

När jag tänker på vilken av tävlingarna som jag är mest nöjd med så är det faktiskt när jag kom 2:a och Costas vann. Jag visste efter den tävlingen att jag aldrig kommer göra det bättre än så. Den hade allt och jag hade sjukt roligt hela vägen. Nu känns det som det kvittar att jag inte vann men just då var det lite jobbigt. Så kan det bli....

Jag kommer att engagera mig i tävlingarna på andra sätt framöver och ser fram emot att vara domare. Det behövs fler domare med tävlingserfarenhet och förmågan att se det personliga som förmedlas på scenen. Det är också viktigt att den svenska tävlingen är så lik den internationella i bedömningen eftersom det är det slutgiltiga målet för vinnaren. Som sagt, det finns massor att göra, vi tar det som det kommer. En eloge till alla som roddat och jobbat gratis under veckan för att göra tävlingen möjlig, det kändes tryggt för oss som tävlade.

Nu är jag som sagt klar med tävlingen och ska fokusera på rosteriet. Jag tackar för mig, det har varit jättekul och inspirerande. Rekommenderas! Här följer det Ni kommande baristor ska slå, se det som en morot :)

2002 Beige Champion, 4e plats Barista Cup
2003 3:e plats Barista Cup
2004 Årets Barista
2004 12.e plats WBC Trieste
2007 2:a plats Barista Cup
2008 Årets Barista
2008 4:e plats WBC Copenhagen
2010 3:e plats Barista Cup

Svenska landslaget i NBC 2005, 2006, 2007.

Förresten, man ska aldrig säga aldrig......

Ha det gott! Gott snack!

Ny säsong

2010-04-09T11:45:00.001-07:00

Nu har vi slut på vår första laddning kaffe och det börjar trilla in färska skördar från alla världens hörn. Det känns jätteroligt och samtidigt lite underligt. Kan inte riktigt få ihop att det har hänt så mycket på bara ca 4 månader. Vi har lärt oss mycket under denna intensiva period och går in i nästa fas med lite kött på benen och bra perspektiv.

Första omgången kaffe körde vi på ganska säkra kort, kaffe vi kände till sedan innan och som var ganska trygga och neutrala. Nu, redan vid vår andra omgång, så är kaffet mycket mer representativt för våra personligheter och preferenser, det händer lite mer. Det ska bli riktigt kul att sätta ihop en ny espresso med färska skördar och att välja ut de säsongskaffe som utmärker sig ur mängden.

I förrgår damp det ner två säckar tvättad Sidamo, Etiopien från Seife på Ethiopian Beans. Jag har aldrig rostat Sidamo förut och körde helt och hållet på känsla. Jag försökte följa kaffets utveckling under rostningen och ville inte släppa det förrän bönorna var tillräckligt utvecklade. Kaffet gick mörkare än vad vi normalt rostar men resultatet blev riktigt bra. De utmärkande aromerna av bergamott, örter och citrus var klara, intensiva och rena. Mjuk och medelfyllig, långt och distinkt avslut. Sött! Inslag av mogen blå persika och plommon tyckte jag var talande för karaktären. Kaffet är dessutom vårt första där vi har en direkt kontakt ner till ursprung och det känns gott inför framtiden.

Nästa vecka kommer en hel pall med läckerheter och jag kan knappt vänta, ska bli riktigt najs! Mer om det i veckan. Dessutom har vi valt att ta in ett kaffe som är helt sjukt najs och unikt i sin karaktär. Mango, aprikos, ananas, apelsin, jasmin etc.... Jättesött med en gräddig konsistens. Helt klart en upplevelse i världsklass! Vi hade bara råd med en säck så det kommer nog gå åt fort. Vi återkommer till det kaffet när det är här, förhoppningsvis inom två veckor.

Så är läget gott folk! Gott snack!

LoveCoffee! fyller tre månader

2010-03-22T01:08:00.001-07:00

Då har vi varit igång med vårt nya kafferosteri i tre månader. Denna tid har utan tvekan varit den roligaste och mest lärorika tiden i våra yrkesverksamma liv. Efter att ha jobbat med kaffe på olika sätt i tio år, framförallt med bryggning, så känns det naturligt att ha tagit ett steg bakåt i produktionsledet för att komma närmare råvaran. Det är ju utan tvekan smaker och dofter som ligger till grund för vår passion kring kaffe och i rosteriet blir möjligheterna flera att påverka slutresultatet, inte bara genom rostningsprofiler utan också genom att hitta råkaffe som har en unik prägel av sitt ursprung och sin processmetod.

För att summera den första tidens resultat så är vi väldigt nöjda. Givetvis så har det varit lite nervöst att ge sig på ett helt nytt projekt, framför allt eftersom vi vet att vi har ögonon på oss och blir hårt granskade genom att vi är de offentliga personer i kaffesammanhang som vi är, men det är ju faktiskt bara kul. Att ta sig an rostningsprofiler och känna sambandet mellan människa och råvara är fantastiskt inspirerande och utmanande. Ibland har vi fört diskussioner i termer av; ska vi rosta ljusare, ska vi rosta lite mörkare för att det är den infallsvinkeln vi haft som baristor. Som tur är så har vi fallit tillbaks på att strunta i färgskalor och faktiskt rosta kaffe utifrån sig självt till den punkten där vi tycker att det smakar bäst. Och oftast så tenderar det att vara ljust eftersom fruktkaraktär och syra faller oss i smaken snarare än bitterhet och rostad ton. Att bedöma kaffets optimala smak har också varit en del i lärandet efersom vi nu har fördelen av att kunna prova kaffet hur färskt vi vill och det har en otroligt föränderlig utveckling de tre första dagarna. Till exempel så har vi dömt ut och slängt kaffe som vi ansåg vara rökigt och bittert bara för att senare inse att koppning direkt efter rost ofta ger just dessa attribut men de försvinner med lite luftning.

Det vi ser fram emot allra mest just nu är de nya kaffe som är på väg in. En svårighet som helt ny som rostare är att välja råkaffe. Samtidigt som ett företag startas med allt vad det innebär så ska första pallen kaffe beställas hem. Vi valde att gå på tidigare erfarenheter och rekomendationer vilket i backspegeln resulterade i en något likriktad smakprofil med bara två kaffe som stack ut ordentligt ur mängden. Vår Keneya Githima AA och vår El Salvador Finca el Retiro har varit en fröjd att få jobba med. Framför allt den senare som visade upp en fantastisk karaktär av mörk choklad och nötter. Det var detta kaffe som vi rostade och använde vid uttagningstävlingen till Barista Cup i år. Vinstmotiveringen var en oöverträffad espresso. Jättekul att få positiv feedback från branschen, samtidigt väldigt nervöst när man själv står för hantverket och vill göra kaffet rättvisa. Nu har vi nya kaffe på väg in och med större erfarenhet och mer tid så har vi hittat några riktiga guldkorn. Bland annat en Etiopier som är något i hästväg.

En drivkraft som vi alltid har haft är att vi alltid tror att vi kan bli bättre på det vi gör. Oavsett om det gäller att brygga en kaffe, att tävla eller att rosta kaffe. Därför känns det skönt att ha tagit steget från att ha kaffe som en stor del i livet till att leva med kaffe i resten av livet. För det är precis vad LoveCoffee är, ett livslångt projekt där vår strävan är att alltid bli bättre.

Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter kring rostning och våra kunskaper om kaffe, så tveka inte att höra av er om det är något ni undrar över. Enda sättet att få ut bättre kaffe till folket och skapa bättre förutsättningar i de kaffeproducerande länderna är att vi gör det tillsammans!

Gott Snack!

Barista cup del 1

2010-02-24T08:12:00.000-08:00

Ja, då var uttagningarna över och det föll sig lyckosamt för min del. Nivån var hög och många malmöbaristor finns att återse i semifinalen i Sthlm. Kul.

För mig var uppladdningen oerhört stressig och det var svårt att hitta tid och energi till att pussla ihop alla tankar om tävlingen. I vilket fall som helst så lyckades vi med vår kommunikation och smakerna var tillräckligt bra för att nå en plats i sthlm. Jag och Peter och jag är otroligt samspelta idag efter så många tävlingar och det känns skönt för det är en lagtävling vi pysslar med, tro inget annat. I mellan nystartat rosteri, konsultationer, skola, småbarn och bartending krävs det folk runt omkring som hjälper dig att hålla fokus på rätt saker och det ska inte underskattas.

Nu ser jag oerhört mycket fram emot uppladdningen inför semin och känner redan nu att det kommer bli hur roligt som helst. Extra roligt för oss under deltävlingen var att vår El Salvador blev så pass uppskattad. Det är rätt nervöst att leverera en helt egenförädlad produkt till branschfolk som själva rostar eller arbetar med kaffe. Nu fick vi kvitto på att vi är på rätt spår vilket känns väldigt roligt.

El Salvador, El Retiro rostas som espresso i helgen och kommer kunna köpas på Klostergatan Vin o Deli för de som är nyfikna.

Ha det gott!

/ Gott snack

Besök

2010-02-10T05:10:00.000-08:00

Igår var en trevlig dag då vi fick besök av ingen mindre än Kentaro från Maruyama Coffee i Japan. Med sig hade han Japans nuvarande mästare Mie Nakamara och Fritz Storm. Som jag kanske nämnt tidigare så är Kentaro något utav en legend i specialkaffekretsar och en av världens mest erfarna rostare inom specialkaffeindustrin. Det kändes väldigt stort att han ville komma för att se vårt lilla rosteri i Lund.

Givetvis blev det en hel del kaffesnack och lite provning av våra kaffe. Kentaro tyckte att vi hade lyckats bra med att lyfta fram kaffets identitet, framförallt med vår Kenya Githima som han har erfarenhet av. Kändes väldigt stort och upplyftande. Efter en lång lunch med gott snack tog de sig tillbaka till Köpenhamn tillsammans med Fritz. Mie ligger i hårdträning inför WBC och är definitivt någon att se upp med. Hoppas på att få träffa dom snart igen!

Senare på eftermiddagen kom Johan Carlström ( Solde ) och Dan Stenkvist ( bloggfantast ) förbi. Återigen blev det gott snack och mer kaffe. Grabbarna verkade till slut nöjda och drog sig tillbaka till Malmö med lite kaffe i väskan. Vi kommer nog få se en hel del från Solde + Dan i framtiden och hoppas på fler tillfällen då man bara hänger och dricker kaffe. Lugnt, skönt och roligt. Dom e Gott Folk!

Riktigt trevlig dag!

/ Gott snack!

Fruktjuice

2010-01-20T10:40:00.000-08:00

Version 2.2, rostad igår, givetvis lite färsk idag men helt klart en förbättring. Vår espresso bygger på vad säsongen erbjuder och just nu är den en blandning av kaffen från latin- och centralamerika. Första versionen var mycket uppskattad. Den hade en mörkare profil med en tydlig rostad ton, mycket choklad och mörka bär. Någon kommenterade att den var lite sur ( syrlig kanske ), en annan tyckte det kunde hända lite mer men merparten var väldigt nöjda med upplevelsen.

Vi tyckte att den var fyllig med en avrundad syra, viss sötma och påtaglig rostkaraktär. För oss var den aningen för torr i munnen, inte tilräckligt söt och avslutningen var aningen oren. Vi ansåg också att det absolut kunde få hända lite mer i koppen och att syran kunde friskas upp. Detta ledde till att vi plockade bort ett kaffe från Guatemala som ersattes med en annan Guatemala. Rent, krispigt och med mörka chokladtoner. Vår rostningsprofil förändrades och vi lyckas nu plocka fram kaffets karaktär utan påtaglig "rostad" smak.

Resultatet är en fyllig espresso med en intensiv arom av torkad frukt, pomerans och bageri. I smaken finns en hög balanserad syra, sötma från mogen gul frukt, rena chokladtoner och en komplex kryddighet i ett långt avlsut.

Profilen är en"slow roast" till en hyfsad ljus färgskala för att inte tillföra någon rostad ton.

Innehåll:

55% Camocim 3C Biodynamisk, Brasilien. Natural.
26% El Bosque, Guatemala.Tvättad.
19% El Quetzal, Nicaragua. Natural.

Gott snack

Det känns riktigt bra!

2010-01-19T10:58:00.000-08:00

Idag var ett genombrott. Vi rostade 33 kilo under förmiddagen och dagens omgångar kändes otroligt bra från början till slut. Efter mycket pluggande, provrostning och cuppings så börjar känslan infinna sig. Helt plötsligt blir det som man har tänkt sig och kontrollen över processen känns stabil. Samspelet mellan energierna i kaffet och rosten samt de justeringar som man själv tillför blir till mjuka rostkurvor som träffar rätt nästan på sekunden.

Vaknade förkyld och risig med tanken om att denna dagen blir tuff. Förvisso tar det på krafterna att stå fokuserad vid rosten men oj vad det ger tillbaka när det blir som man vill. Kaffet vilar till imorgon, sen ska det bli riktigt kul att testa de första shotsen av LoveCoffee Espresso 2:2. Det kändes bra, får hoppas att det smakar lika bra. Återkommer med resultatet. Ha det!

Gott snack!

under construction

2010-01-16T09:06:00.000-08:00

Vår espresso har varit väldigt uppskattad av gästerna de senaste två veckorna. Vi tar nu steget att förbättra blandningen ytterligare eftersom vi tycker den har en bra sötma och kropp men en lite sämre avslutning. Vi anser också att det ska hända mer i koppen, mer frukt och längre, komplexare avslut.

Vi har plockat bort El Triangulo från Guatemala, den var för vild. El Bosque med sin rena karaktär av körsbär, citrus och choklad blir ersättare. Profilen är ljus men vi kommer nog ta den något steg längre i veckan som följer för att komma i rätt balans. Det ser onekligen lovande ut och vi ser fram emot nästa omgång.

gott snack

Med ödmjukhet inför uppgiften

2010-01-11T01:16:00.001-08:00

Då närmar sig tidpunkten för öppnandet av vårt nya kafferosteri ”LoveCoffee” med stormsteg och det känns helt fantastiskt. Vi har sedan ett par dagar innan jul kört en smygpremiär där vi har rostat och sålt några rena ursprung och gjort espressoblandningen till Klostergatan och Patisseriet i Lund. Att ha en smygpremiär har varit väldigt lärorikt för oss. Med flera års erfarenhet av smaker och bakom espressomaskiner och andra kaffebryggare så har vi en klar bild av hur vi vill att kaffe ska smaka, vad som saknas i många blandningar och vad vi anser vara oönskade smaker i andra blandningar. Ett perfekt utgångsläge med en klar och tydlig vision som vuxit fram genom flera år av utvecklande samtal sinsemellan men också med andra aktörer.

Hur går man då till väga för att nå sina smakmässigt uppsatta mål? I vårt fall så provar vi oss fram och tillåter oss att prova våra olika teorier om vad som faktiskt händer med smakbilden i kaffebönan under olika stadier av rostningsprocessen. Ibland stämmer det men vi tillåter oss också att göra ”fel” för att det nästan är lärorikare och bekräftar att andra metoder faktiskt är bättre även i praktiken och inte bara i teorin.

För att ta ett konkret exempel så har det då och då figurerat en, vad jag kallar, grön smak i kaffe från moderna rosterier. Jag har alltid trott att denna gröna smak som upplevs som att bita i en blomstjälk beror på att processen mellan första crack och sluttiden på rostningen har varit för kort. Vid första rostningen av vårt kaffe från Kenya så upplevdes det en tydlig grön smak vid första koppningen. Med tidigare nämnda teori i bakhuvudet så rostades nästa batch med en längre karamelliseringsprocess och koppningsresultatet var positivt, den gröna smaken var borta. Däremot så var det något annat som störde men som vi då härledde till färskhet. I backspegeln en väldigt enkel utväg att tro att något lägger sig bara kaffet får vila. Givetvis så var det något annat, kaffet var för mörkt och vi hade tillfört bitterhet och rostad smak genom att dra ut på processen. Den gröna oönskade smaken kommer från, vad vi tror för tillfället i alla fall, att bönan inte är genomrostad och därför uppvisar en oangenäm vegetal ton. Givetvis så blev kaffet genomrostat vid en mörkare profil, men det är ju inte den lösningen vi letar efter.
Efter en del provande till så har vi nu hittat en fantastisk profil där kaffet är elegant och fullkomligt sprudlar av svarta vinbär, granatäpple och rabarber. Genom att tillåta oss att experimentera så har vi lärt oss väldigt mycket och betyget vi sätter på oss själva för nämnda kaffe är att vi gått från mindre bra till riktigt bra. Att ha skapat en produkt som inledningsvis inte är optimal är något som förmodligen alla nya företag dras med och vi väljer att taggas av det och att vara öppna med det.

Vi jobbar i en bransch där den mänskliga faktorn tillsammans med en mängd omvärldsparametrar kan sätta en oändlig mängd käppar i hjulen. Dock färre och färre när vi lär av våra misstag. För att sammanfatta så tycker jag att popgruppen Travis har utryckt ambitioner i skapandets process på allra bästa sätt. När de blev utsedda till att ha gjort årets bästa skiva av Rolling Stones Magazine så fick de frågan vad ska ni göra nu? –Vi kommer att fortsätta att göra plattor, vissa kommer att bli dåliga och vissa kommer att bli bra, men vår strävan efter att utifrån vår smak göra världens bästa platta kommer aldrig att upphöra. Precis så känner vi, att vi strävar efter att alltid utifrån våra förutsättningar skapa de profiler och blandningar som vi tycker smakar bäst.

Och som sagt om en vecka eller två så startar vi på riktigt. Fram till dess så kan ni prova vår espresso på Klostergatans vin och delikatess. En blandning som vi gillar och som har blivit bättre och bättre med varje rost. Skönt att det går på det hållet.

-Gott Snack

Zacapa

2010-01-06T14:25:00.000-08:00

Zacapa är namnet på, enligt min smak, världens bästa rom. Den kommer från Guatemala där sockerören har växt på hög altitud och destillatet har lagrats i ett "solera" system där de äldsta partierna är 23 år gamla.

Den här romen är len, mjuk, fyllig och har en fantastisk arom av port, torkad frukt, choklad, caramel, gräddkola, madagaskar vanilj, bagerikryddor etc, etc. Jag drack den första gången på hotellet i Guatemala City och blev jätteglad när jag hittade den i Systembolagets beställningssortiment. En till två gånger i veckan, när dagen varit lång, så är ett aromglas av Zacapa som balsam för själen. Prova!

Batch#1-4

2009-12-15T14:03:00.000-08:00

Vilken känsla att äntligen få börja rosta. Jag har gått igenom det i mitt huvud under flera månaders tid, nu äntligen hände det!

Ventilationen på plats och första batchen var ett "övningskaffe", förra årets skörd av Campo Alto, Guatemala. Siktade på en jämn fin kurva och full utveckling. Mycket av första rosten gick åt till att kolla hur den nya skorstenen hanterade utblåset. Inga problem! Skönt... Batch#2, fokus på att hantera värme och luftflöden för att styra kurvan. Kändes bra.

Batch#3. Skarpt läge med vår biodynamiska Camocim 3C, Brasilien. Kändes bra, fick dra ner på energiflödet när bönorna började bli gula och flöt mjukt in i 1:a crack. 15,2 min total tid, droppad strax innan 2:a. Batch#4, Jämnare kurva, mjukare uppgång och släppt precis in i 2:a.

Bäst i cupping: Batch#3: Doft: Medelstor, djup. Aprikos, persika, pomerans, nejlika, kanel, vanilj, bageri.
Smak: Fyllig med en mjuk syra av aprikos och gula äpplen. Smörig kropp, kryddorna återkom från arombilden och en ren avslutning utan märkbar bitterhet. Viss längd.

Slutsats: Vilken underbar dag!

Hemma från Japan...

2009-12-08T03:20:00.000-08:00

Hej Gott folk,

Hemma återigen efter en vecka i Japan.... Wow! Smälter fortfarande intrycken och önskar att jag hade mer tid att spendera med människorna jag träffade.

Jag kan inte på något sätt berättta allt som inträffade under veckan, det finns inte tid helt enkelt. Jag kan säga att jag kommer hem otroligt inspirerad och har nya erfarenheter som överträffar mina tidigare. Jag har druckit fantastiska kaffen hela dagarna, jag har helt enkelt varit bortskämd.

Kentaro Maruyama har sitt rosteri i Karuisawa. Det är en liten stad som ligger omgiven av vulkaner och vacker natur. Han har fyra caféer i trakten men flaggskeppet är hans rosteri med butik och café.

Vi blev mottagna med öppna armar och på plats fanns fyra kompletta WBC-stationer och kaffe från alla världens hörn. Tekniker som fanns tillgängliga hela dagarna, rostare som profilrostade enligt önskemål, cuppings tre gånger om dagen och oraklet Kentaro som svarade på alla frågor man hade angående olika kaffen. Rakt över gatan låg en riktigt bra restaurang där vi oftast åt lunch. Japansk mat är helt fantastisk! Vi körde hårt varje dag och hade friheten att experimentera och dela tankar.

Vi som hade äran att tillbringa veckan ihop var Fritz Storm, Kentaro Maruyama, Mie Nakahara,( Barista hos Kentaro och nybliven Japansk mästare ) , Attila Molnar ( Ungern, 6:a WBC 2009 ), Colin Harmon ( Nordirland, 4:a WBC 2009 ) och jag. Dessutom hade vi Hidetoshi, Zakamoro och alla de andra från rosteriet som hjälpte oss med allt möjligt.

Under dagarna frossade vi i nörderi kring kaffe som sällan är möjligt här hemma. Kvällarna spenderades på traditionella japanska restauranger och i den varma källan som fanns på hotellet. Jag har druckit kaffen som smakar helt fantastiskt, som helt och hållet saknar den annars väldigt påtagliga rostkaraktären. Jag upplever att kaffet från Kentaro är rostade på ett sätt som låter kaffet vara synligt och transparent i koppen. Man känner verkligen ursprunget i smakupplevelsen.

Kentaro är en eldsjäl som varit delaktig inom CoE sedan 2001. Han har rostat kaffe 20 år och valde tidigt att satsa på specialkaffe och nära relationer med producenter. Han är ständigt på resande fot och kan berätta i detalj om alla sina kaffens växtplatser och om människorna som arbetar med odlingen. Det som gör honom unik för mig är den totala ödmjukhet han har i sin relation till yrket och hans förmåga att ta in nya perspektiv. Jag tror ingen slår honom på fingrarna när det gäller sourcing och rostning.

Colin är en störtskön barista från Dublin. Väldigt utmanande i sina tankar kring bryggning och flitigt aktiv på baristascenen i Europa. Colin har alltid glimten i ögat och stod för merparten av veckans hyss. Framförallt drev han och jag med Fritz så fort vi såg en öppning. Veckans bästa var när Colin snyggt placerade Fritz visitkort ( stort foto på Fritz ) på rullbandet hos den lokala Sushirestaurangen. Helt underbart! Det gled ett helt varv på en snygg liten tallrik innan Fritz märkte det.

Attila är en passionerad och eftertänksam barista som fullkomligt älskar allt som har att göra med espresso. Han kunde stå och nöta shots i timmar efter vi andra hade gått hem. Dedikerad.

Mie är nuvarande japansk mästare och ett hett kort till WBC London. Hon är mycket kunnig och en underbar personlighet som kommer skina igenom under tävlingen hoppas jag.

Fritz behöver ingen presentation. Han och Kentaro skapade denna möjligheten som verkligen är en "win-win" för oss alla. Bara att träffas och snacka kaffe ihop utvecklar oss som professionella. För Kentaro och hans baristor var det guld värt att få perspektiv från oss angående vad vi tycker är "bra" kaffe och se hur vi arbetar. För mig personligen är det alltid en fröjd att träffa andra baristor med öppet sinne och skön inställning. Att dessutom få lov att bombardera Kentaro med frågor var oerhört utvecklande för mig. Jag hade en tanke när jag åkte till Japan och var inte säker på om den gick att utveckla. Väl hemma igen är tanken bekräftad och nu ser jag fram emot att utveckla den i mitt yrke som barista och nybliven rostare.

En fantastisk vecka i ett underbart land! Åk dit, det är verkligen en positiv upplevelse. Tokyo är helt galet!

Bilderna är blandade inslag från veckan.

Ha det gott!

Japan, Karuisawa

2009-11-17T10:26:00.000-08:00

Ja, då var det dags att damma av passet och ge sig ut på ännu en resa. Den här gången blir det ett nytt resmål för mig, nämligen Japan. I början av året så tänkte jag att det hade varit kul att åka till Japan. Det fanns väl ingen direkt plan på att åka dit som turist för det finns andra resmål som måste göras innan men tanken dök upp i huvudet.

Några månader senare fick jag ett samtal av Fritz Storm under vilket han berättade om planer på en unik möjlighet att förbereda sig inför kommande WBC i London. Fritz hade valt ut de som han tyckte var de fyra bästa baristorna i världen för detta projekt. Han ringde mig och det ser jag som en stor ära och jag tackade ja till erbjudandet efter samråd med familj.

Under vår första vecka tillsammans kommer vi tillbringa dagarna hos Kentaro i Karuisawa. Hans rosteri och café är "state of the art". De bilder jag har sett från hans ställe ger mig gåshud. Kentaro är nog den person som varit på flest CoE-resor och har en otrolig kunskap om kaffe. Det här kommer bli hur kul som helst och otroligt lärorikt. Jag var "taggad" för tävling förut men nu känns det ännu mer inspirerande. En tävling handlar om förberedelse och dessa förutsättningar ger möjlighet att presentera något nytt, något som tar tankarna vidare. Jag har en klar idé om vad jag vill göra och hoppas att min vecka i Japan stärker min position i realisera denna idén under tävlingarna. Sen är det ju som alltid, vem som hamnar på podiet är den som har en bra dag och i slutändan lite flyt.

Jag vet inte exakt hur min vecka där nere kommer att se ut så jag får berätta för Er när jag kommer hem istället. Det här blir spännande!

Gott snack!

D

Mera ursprung

2009-11-11T12:06:00.000-08:00

Känner att det är på sin plats att vidareutveckla vårt tidigare inlägg eftersom jag har fått en känsla av att det har missuppfattats av vissa. Vi är absolut inte emot bryggningstips och spridandet av kunskap kring det sista ledet i hantverket kaffe. Tvärtom tycker vi att det är viktigt att den generella kaffekunskapen i Sverige ökar och försöker alltid att vara med och bidra till både den och till den professionella utvecklingen.

Vad vi vill ha sagt är att vi nu har nått en fantastisk tid för kaffeälskaren med tillgänglighet av kaffe från enskilda arter, ursprung, processmetoder som komplement till microrosteriernas egna blandningar där deras stil och tankesätt adderas till smakbilden. Med andra ord så har vi förutsättningar att få uppleva kaffe på oändligt många sätt. Det är på grund av detta som vi anser att det ibland ges för stort fokus till det tekniska. Att en viss dosering och temperatur är lika med gott kaffe är bara en del av sanningen och om slutkonsumenten inte uppskattar drycken utifrån de givna parametrarna så kan det vara på grund av preferens.

Alltså kan en slutkonsument döma ut kaffe från ett specifikt rosteri eller sin egen bryggningsförmåga på grund av att det av ren slump enbart har köpt torrproceserade kaffe från givet rosteri och konsumenten ifråga inte uppskattar smaken av kaffe som förädlats på detta sätt. Just därför efterlyser vi att kommunikationen kring kaffe ännu mer ska kretsa kring just böntyp, ursprung, framställningsmetod, terroir och alla andra parametrar som är förutsättningarna som vi jobbar med i rosteri och vid bryggning.

På så sätt så blir det lättare för den som köper kaffet att hitta gemensamma nämnare för kaffe som den brukar gilla, t ex tvättade kaffe, bourbonkaffe eller kaffe från Matagalpa regionen. På samma sätt kan kaffestilar som inte uppskattas väljas bort utan att rosteriet kritiseras eftersom det finns en vetskap om varför personen ifråga inte uppskattar just det kaffet. Sen tycker jag att det är fantastiskt att kvalitetsrosterierna har börjat få lite olika stilar på sina kaffe, på samma sätt som olika vinhus har olika stilar, eftersom detta också bidrar till en mångfald för den svenska kaffekonsumenten.

Ytterligare en sak som jag tror underlättar för slutkunden är om kaffet i sin smakbeskrivning får de smakkaraktärer som är tydliga i kaffet så att det inte krävs ”världens bästa barista” bakom "världens bästa maskin” för att få uppleva det som utlovats.

Alltså är vi för fortsatt labbande och utvecklande av bryggningsmetoder, nya som gamla, men också väldigt mycket för ett utvecklande av förståelsen och kommunikationen av kaffets utveckling fram till bryggningen.

Nu väntar vi bara på en ljuddämpare till ventilationen sen så kastar även vi oss in i microrosteriernas värld. Bar in ett ton kaffe igår, förmodligen den roligaste träningen jag någonsin haft!

-Gott Snack!

Varför så svårt?

2009-11-07T15:04:00.001-08:00

Tjena. Det slog mig att jag ofta läser att kaffedrickarna inte lyckas med bryggningen i sista ledet, " kaffet är inte gott". Förväntningarna uppfylls inte och leverantören får ofta gå in med superdetaljerad bryggningsinstruktion. 29 s, 17,5 gram, 94 grader, 3,5 cl vätska = Gör du det så blir kaffet gott!..... Kom igen!!!

Antingen så förväxlar kunden vad han/hon tycker är gott med vad som är balanserade smaker för kaffet ifråga. Eller så har leverantören valt ett kaffe som endast visar balans inom snäva parametrar. Dålig affärsidé.... Vikten vid att kunna kommunicera vad man kan förvänta sig i smak och doft måste någonstans överensstämma med slutresultatet hos kund, annars är det som att leka kurragömma med smaklökarna. Vidare måste också kunden skilja på smakbalans och egen preferens samt göra val därefter.

I min värld så är ett bra kaffe inte så känsligt för mängden gram upp och ner eller bryggningstid mer eller mindre, det smakar balanserat och bra oavsett. Däremot kanske jag föredrar en viss profil därför att den passar just mig lite bättre, eller så varierar den profilen beroende på humör och tillfälle. En så aromrik dryck som kaffe kan visa upp åtskilliga sidor av sig själv och ett kvalitetskaffe är sällan helt "off" såvida du inte använder smutsiga maskiner.

Trots det så har vi en uppsjö av människor som kämpar med bryggningen och vi blir inte sällan serverade usla kaffen på caféer och restauranger där folk faktiskt får betalt för att kunna brygga kaffe i olika former. Varför är det så?

Jag tror att när en entusiast eller "proffesionell" tar sig an att brygga en kaffe, framförallt en espresso, så går personen in med helt fel fokus. All tid och energi läggs på hur mycket kaffe man ska, hur länge det ska rinna, hur det ska se ut, vilka silar man har i maskninen, temperaturer etc.... Skit i det! Brygg kaffet blint nästa gång och fokusera på vad kaffet visar upp för karaktär, sen kan du "snöa" in på det andra. Lägg tid och energi på att smaka, dofta och känna, inte på tekniska detaljer. Ge kaffet en chans att visa sin karaktär och identitet innan man komprimerar in det in någon slags mall med en massa data som ska vara = gott kaffe. Helt sanslöst....

När det gäller leverantören av kaffet så tycker jag att de kan bistå med tips och information om kaffet men välj ett kaffe som har så pass mycket karaktär att det klarar sig utan de bästa baristorna i världen för att uppfattas som ok. Ett generöst kaffe som bjuder på sig självt och gärna visar upp sina olika sidor.

Visst... Kaffe är komplicerat på många sätt, det erkänner jag. Däremot tänker jag inte bidra till att ytterligare bygga myten om denna komplexitets hemmahörande i bryggningsfasen. Allt som är komplext och faktiskt bidrar till sann smakkaraktär hos kaffet sker långt innan det är dags att brygga. Terroir, processmetoder, hantering och rostning - det är komplext. Bryggning är en "baggis", gör det inte större än vad det är, snälla... Gott kaffe behöver inte den "hypen", däremot kan dåligt kaffe blir förlåtet många gånger så länge man skyller smakerna på maskinen.

Ha det!

/ Gott snack!

In da house!

2009-10-28T10:38:00.001-07:00

Det händer grejer....

2009-10-22T10:32:00.000-07:00

Annars?

Det händer lite i Lund och förvandlingen från en groda till en prins är snart klar för vår lilla lokal i centrum. Förhoppningsvis kan vi inreda den med lite smått och stort i nästa vecka, sen kör vi så fort allt är klart.

Man hinner givetvis göra lite kaffegig trots renovationer och idag serverades det gott kaffe till alla Lunds juridikstuderande. Klar succé! I hoppern låg " Speak No Evil". Anne och Charles har helt klart lyckats i sin senaste espressokreation som var väldigt balanserad med sin fylliga kropp, sötma och avrundade syra. Aromerna från choklad, melass, farin, torkat gräs och röda bär förförde gästerna på AF-borgen i Lund. Mycket trevligt!

Hörs snart!

/Gott Snack

Vin

2009-10-16T03:30:00.001-07:00

Jag har nu avverkat sex veckors studier på Sommelierskolan i Malmö och det är otroligt lärorikt och inspirerande. Hösten är här med besked och dagarna fylls av vinstudier och kaffetankar för framtiden. Det kommer bli en riktigt bra höst med många bollar i luften som förhoppnings går att jonglera.

Bilderna är från ett av Sveriges få Vinodlingar, nämligen i Klagshamn. Kullabygdens Vingård drivs av Murre och Lena och jag måste nog säga att mer drivna eldsjälar får man leta efter. Vinet var förvånansvärt bra, jag hade inte förväntat mig det.

Jag påbörjade de här studierna för att dels lära mig om en dryck som alltid intresserat mig men också för att få perspektiv på kaffe som verkligen har likheter med vin. Vinvärlden har kommit längre och det finns mycket att lära av den resan. Rent tekniskt finns det dessutom en hel del odlingsteknik och som går att experimentera med i kaffevärlden och jag tror vi kommer att få se en hel del av det i framtiden.

Sensorisk metodik är kanske det viktigaste verktyget vi har som jobbar med smaker och att studera och praktisera den metodiken har bara på sex veckor förändrat min syn på många drycker, inte minst kaffe. Det ska bli spännande att se vart detta landar och vilka möjligheter som dyker upp på vägen.

Bilder från Klagshamn och druvan Solera.

Ha det!

Kaffesommar...

2009-08-09T14:44:00.000-07:00

Tjena,

Sommaren börjar nu bli sen och tankarna om höst och nästa år finns med mig dagligen. Det gillar jag med sommaren, att kaffe-Sverige i princip går i koma. Det finns inga kaffen, inga tävlingar, branschen har tagit industrisemester eller inväntar planeringsmöten i slutet på augusti / september. Det lämnar utrymme för reflektion på ett sätt som inte är möjligt när man är mitt i smeten hela tiden.

Denna sommarens reflektioner har medfört både små och stora planer inför hösten. En del mycket intressanta projekt ligger i startgroparna och om en månad börjar jag "skolan". Det ska bli jättekul att ta sig an sensorisk metodik på djupare nivå samt lära mig mer om andra levande drycker. Jag tror det ger mig ytterligare perspektiv på kaffe som dryck och råvara.

För övrigt har jag inte haft några spektakulära kaffeupplevelser i sommar men det är rätt najs ändå. Det blir en espresso på Klostergatan eller Patisseriet dagligen samt en mängd filterbryggning hemma i köket. På sommaren har jag inga förväntningar på kaffe för jag har själv tagit paus från mitt kaffeliv då. Utan förväntning blir man oftare överraskad vilket alltid är trevligt. Det bästa sättet för mig att komma vidare i mina tankar om kaffe är att lämna det helt för en stund, när man ser situationen på nytt så är allt så enkelt. Ser fram emot en givande höst, men inte än.... Lite mer sommar tack!

Vi hörs snart!

Cupping med Da Boys från Da Matteo.

2009-06-25T00:37:00.000-07:00

Tjena o sånt!

Var i Göteborg söndag till onsdag för att spendera några dagar med svärmor samt för att komma bort lite från skånska myllan. Det var ett tag sedan jag var där så jag tänkte ta tillfället i akt och bjuda in mig själv på en eventuell cupping. Ringde Per som sa att det var inga konstigheter, tisdag morgon kl 9, välkommen.

Cuppingen var en inblick i det dagliga arbetet på Da Matteo där partierna kontrolleras för att säkerställa jämnt och gott hantverk under rostningen. Christian är det nya tillskottet vid rosten som kan både hjälpa och avlasta Per i hans arbete med förädlingen. Det känns väldigt stabilt då de olika partierna på bordet visade jämn kvalitet och balanserade smaker. Per kan ta sin första semester på länge utan att behöva oroa sig.

För övrigt spenderades dagarna med att promenera och njuta av sommarvärmen. En kväll blev det middag på Björns Bar som ligger i Kock och Vins källare. Enkla menyer, bra viner och servicekänsla. Mycket prisvärt och ett ställe som jag kommer besöka fler gånger garanterat.

Förutom Da Matteo´s två ställen så känns Gtb ganska fattigt när det gäller specialkaffeutbudet. Italienska barer känns som den dominerande genren fortfarande och det börjar ta emot nu, jag kan inte längre låtsas som att det är nostalgiskt eller dricka kaffet enbart för att vara social. Biverkningarna är för många! Dåliga smaker, dåligt bemötande och dålig mage. Inte alltid, men inte allför sällan heller.....

Nä, jag sprang mellan de två Da Matteosarna som en liten iller och drack så mycket espresso jag kunde. Gott att träffa Per, Tony, Lina och Mattias igen. Det är gott folk och då blir det alltid gott snack. Dagarnas bästa kaffeupplevelser blev dels en Tanzania Blackburn Estate som ingick i cuppingen samt en espresso på en Guatemala som Tony bryggde. Hoppas på att åka upp snart igen, det var najs!

Tjoo!

Coffee Collective

2009-06-15T02:44:00.000-07:00

Gott folk...

Innan helgen så åkte jag och Seife ( mr Ethiopia ) till Köpenhamn för att ta en liten barrunda. Dagens första stopp blev också dagens bästa. Coffee Collective på Jägersbogade på Norrebro är i särklass Köpenhamns bästa möteplats för kaffeentusiaster. Dagen till ära var grabbarna ( och tjej ) i full färd med att arrangera kvällens stora evenemang. Esmeralda Special hade kommit och det skulle firas. Rosten var i full gång och drinkar komponerades inför kvällen, tilltugg var på g som skulle matcha kaffets karaktär och det verkligen sprudlade av entusiasm i den lilla lokalen.

Trots den intensiva uppladdningen inför kvällen så mottogs vi med öppna armar och bjöds in på en cupping av Esmeraldan eftersom vi inte kunde närvara på kvällen. Kaffet ställdes sida vid sida med "supermarket"-varianter för att tydligt visa varför ett kaffe av den prisklassen skiljer ut sig markant.

Esmeraldan är säreget elegant och härligt blommigt i sin karaktär. Det är lätt men ändå extremt klart nyanserat vilket ger en härlig komplexitet. Det blir nästan bara godare ju mer det tappar temperatur och nyanser av frisk citrus, färska kryddor, aprikos, honung och vit jasmin är tydliga karaktärer i koppen. Det är även en väldigt ren kopp utan bitterhet i eftersmaken.

Vi drack även riktigt goda shots av deras espresso som är väldigt välbalanserad av Daterra, Vista Hermosa och Idido. I doften lockar Idido med sina röda bär medan smaken präglas av gräsig sötma, choklad och inslag av syrliga jordgubbar. Len och fyllig med mjuk avslutning. Najs...

Är ni i Köpenhamn så måste ni göra en avstickare till Coffee Collective, ta en kaffe på uteserveringen och köp med lite rostat hem till presskannan. Gott snack!

Stockholm-Karlstad-Örebro

2009-06-01T01:54:00.000-07:00

Gott folk.

Förra veckans bravader började på tisdagen i Sthlm med ett gäng restaurangarbetare som vi uppleva sin första cupping. Alltid lika kul att väcka folks intresse för kaffe. I det här fallet var det dessutom två sommelierer med som verkligen fick upp ögonen för potentialen med kaffe som restaurangdryck. Lång dag, sent flyg, hemma vid 22-tiden.

Upp tidigt, på tåget i 6 h, framme i Karlstad. Skulle finnas till hands för kaffeintresserade som ville veta mer om kaffe och lösningar kring bryggning. Mellan mig och kunderna fanns tre olika säljare från olika varumärken, det blev intressanta diskussioner eftersom jag agerade som en neutral punkt. Bra för konsumenten. Kvällen spenderades på sportbar i centrala Karlstad och Barcelonas seger värmde mitt hjärta när jag somnade in på kvällen.

Upp tidigt, 2h på bussen till Örebro för att genomföra samma "gig" som i Karlstad. Bra uppslutning och mycket trevliga konversationer om kaffe. Det fullkomligt sprudlar av entusiasm hos många inbitna kaffedrickare och det känns ju tryggt inför framtiden. Jag hoppas lite på att en bra kaffekvarn kan bli Årets julklapp 2009, det hade förändrat synen på kaffe för många.

Så kallad kaffesmak är ju lite förknippat med en bitter karaktär, likaså förknippas bitterheten med styrka. Jobbigt tycker jag, men jag tror jag förstår varför det är som det är. Sverige har i jämförelse med andra länder alltid köpt in höga kvaliteter av kaffe och det är något man alltid får höra. Men det förklarar inte varför allt kaffe är bittert, alla rostar ju inte sönder sina bönor. Däremot har kunskapen om färskhet inte funnit till hands för konsumenter på samma sätt som idag. De flesta köper ju sitt bryggkaffe malet och efter en dag så är bitterheten ett faktum. Gammalt kaffe har inte mycket mer att ge än bitterhet och munkänsla. Hade man lyckats få in kvarnar i varje hushåll och förbättrat de förpackningar som finns för att garantera färskhet så hade vi nog snart sett en annan syn på kaffe.

Den mentala bilden av kaffe måste också bli mer verklig. Idag så får de flesta upp en bild av svart vätska eller bruna bönor när man säger kaffe, då förväntar man sig samma smakbild. Säger man vin så får de flesta upp bilden av druvor, vinfält etc. Inte bara röd dryck. Det tror jag öppnar upp för en mer sann förväntning av upplevelsen. Kan man ingjuta bilden av kaffe som stenfrukt i sin ursprungsmiljö så blir blommiga eller syrliga smaker inte en chock utan en överenstämmande smakbild av råvaran i de fall där blommighet och fruktsyra hör till kärnkaraktären. När de olika ursprungen är någorlunda tillgängliga och kända för konsumenten så kan de göra sitt eget val mycket enklare. Fortfarande känns kaffeförpackningar som något med ett dolt innehåll, det fungerar inte.

Genom att lösa problemet med hantering hos slutkonsument så kan "verkliga" smakkaraktärer få utrymme vilket i sin tur skapar efterfrågan som måste levereras bakåt i ledet. De som rostar sönder eller köper in dåliga råvaror straffar ut sig själva.

Det hela kanske låter lite väl enkelt men jag känner mig optimistisk idag.

Veckan upplevelse var dels att besöka Matteus på BaraVara i Örebro. Han driver stans bästa café och serverade mig en fulländad shot av 5 estate. Matteus är en väldigt duktig barista och har en ödmjukhet som saknar motstycke, jag kände mig mottagen med öppna armar och tänkte att gästerna här måste verkligen ha det bra. Är Ni i Örebro så är detta en riktigt schysst möjlighet för avkoppling och njutning.

Efter besöket så var det dags för middag och Matteus hade rekommenderat en sushibar i närheten. Jag hade inga förväntningar, ville bara ha schysst käk. Vilken överraskning! Bemötande, miljö och smakerna var världsklass. Den godaste sushin jag har ätit i Sverige och det var ett nöje att bara sitta i den öppna baren/köket och titta på kockarna som jobbade. Passion och servicekänsla genomsyrade stället. East West heter det och är definintivt värt ett besök om Ni är i närheten av Örebro.

Ha det gott...

Bar-hopping i Sthlm

2009-05-10T14:23:00.000-07:00

Hej gott folk!

I veckan som gick spenderade vi en heldag i vår vackra hufvudstad. Efter ett lunchmöte började vi vår kafferunda på J&N`s butik på söder. Eskil serverade oss två olika bryggningar på WBC-blandningen, den senare var helt klart bäst men det kändes som om kaffet hade sett sina bästa dagar efter rostning. Härlig stämning och bemötande gjorde dock totalupplevelsen utmärkt.

Vi gick vidare till Mellkvist och beställde varsin macka. Brödet är helt gudomligt med en enkel fyllning av mozzarella, semitorkad tomat och tomatkräm. Less is more! En Portland efter mackan och diskussioner kring bryggstilens påverkan av smakbalans höll oss kvar ytterligare en stund innan vi gick vidare till Tvålpalatset. Där blev vi serverade av en mycket trevlig ung kvinna som erbjöd oss Underdog från Haugaard eller en blandning från Åre kafferosteri. Det blev en Underdog som hade kunnat visa upp lite mer syra för att ge balans till koppen.

Nästa ställe blev Espressino där Kiril tog emot oss med öppna armar. Efter mycket gott snack om WBC, baristayrket, dosering etc. så bjöd Kiril oss på dagens bästa shot. Den bryggdes på 5 Estate vilken jag aldrig varit speciellt förtjust i förut. Nu visade den upp sig som en väldigt ren kopp där en härlig eftersmak av rosmarin blev det bestående intrycket.

Kaffeångesten sätter in och vi stämmer träff med Anders-Thor för att ta en balanserande öl på Hotell Riesen. Jag och Peter hinner dock förvånas enormt av bartenderns arrogans och självupptagenhet att vi beslutar att gå någon annanstans när AT kommer. Det blir Le Bar Rouge som alltid är trevligt. Gott snack och god pilsner rundar av dagen innan det är dags att hoppa in i taxin till flygplatsen. Väl hemma i Lund vid 23-tiden är vi nöjda och belåtna med dagen i sin helhet. Kaffet kunde ha varit lite mer inspirerande och det känns som det är lite stiltje just nu. Nya skördar och nya caféer är på gång ( Costas e på g i Sthlm ) och det ska bli ett nöje att ta en ny runda snart igen.

Bilden: Aeropress bar på J&N. Najs!

Ha det Gott, Gott folk ..... Gott snack!

Kaffe eller prylar?

2009-04-28T14:32:00.000-07:00

Hej gott folk!

Jag funderar på vad som driver intresset hos många människor inom "specialkaffe". I miljöer skapade för "specialkaffe"-folk vill jag ofta prata smaker, ursprung, förädling och sammanhang men det brukar inte bli så mycket av det. Istället pratas det tamping, tampers, pre-infusion, de senaste kvarnarna/maskinerna och modifiering av dessa. Kort och gott så handlar samtalen ofta om de saker runt omkring kaffet och sällan om själva råvaran. Jag kan absolut tycka att det är råskönt att spendera en kväll med att diskutera varenda liten nörd-grej som går att hitta på vägen fram till koppen men det var inte därför jag började arbeta med kaffe för ca. 9 år sedan. Jag blev fascinerad av dryckens komplexitet ( doft- och smakmässigt) och hur ett gott hantverk präglar ett bra kaffe. Tekniskt så var det i och för sig ganska häftigt med maskiner men de var ju helt ointressanta utan kaffet som rinner ur dom.

Jag har aldrig varit naturligt intresserad av tekniska prylar vilket hade underlättat en hel del i vardagen. Koppla ihop stereros, fixa med datorn, meka med bilen etc. Det är bra att kunna! När det kommer till kaffe så har jag väl lärt mig det som behövs för att kunna få fram en hyfsad kopp men fokus har alltid legat på de levande elementen i kaffevärlden. Det är där det händer för mig.

Givetvis så är alla kaffeintresserade inte bara fokuserade på det tekniska men jag tycker mig ändå se ett samband, framför allt när det gäller espresso. Man börjar med att intressera sig för de häftiga tillbehören eller maskinerna, det är det som drar uppmärksamheten. Det är ju helt ok, men i slutändan hoppas jag att kaffe som levande råvara och hantverket från bonden, rostaren och baristan blir det bestående intresset och att det läggs energi och pengar som gynnar den delen av kaffets värld. Maskiner och dylikt är sekundärt och i vissa fall överflödigt.

Dagens nyblivna kaffekonsumenter ser råvaran med andra ögon och fascineras inte lika lätt av den "nya" kaffekulturen. Baristor, rosettas, maskiner och syrliga espresso är barnmat för dem. Kaffe helt enkelt... Det bådar kanske för att kaffeintresset blir något lite mer vardagligt, lite mer tillgängligt, inte så komplicerat och speciellt. Kanske lite som matlagningsintresset generellt idag. Det öppnar för fokus på andra områden i kaffekedjan.

I framväxten av något "nytt" så krävs ställningstagande och det skapas subkulturer. Tillhörighet och identitet blir viktiga delar i kulturens utveckling. För eller senare måste dock utvecklingen ha nått en punkt då det smala blir bredare för att nå ytterligare steg framåt. Jag tror den möjligheten finns för kaffe som jag anser är världens största dryck. Det känns ibland som den ligger gömd bakom ett berg av prylar och är otillgängligt för framtida kaffeälskares njutning.

" Time will tell"

- Gott snack :)

WBC Atlanta

2009-04-16T15:32:00.000-07:00

Hej gott folk!

Då var det dags för årets event inom specialkaffe, nämligen WBC i Atlanta. Jag tror Mattias kommer göra bra ifrån sig och att han kan gå långt i tävlingen. Lite flyt och en bra dagsform är nyckelingredienser för avancemang till final. Vi håller tummarna!

Jag har spenderat kvällen med att kolla live-streamen från tävlingen, det har fungerat väldigt bra faktiskt. Kul att se gamla rävar som Sammy Piccolo i hetluften igen. Killen har kommit 2:a två gånger och 3:a en gång. Starkt att köra vidare med ytterligare en tävling. Han gjorde en stabil insats från vad jag såg men man vet ju inget om hur det smakar i kopparna. Mest överraskad var jag av siste man ut idag, baristan från Island. Han var hur cool som helst och hade en riktigt tajt presentation. Drinken var enkel men ändå arbetad och jag tippar nog finalplats för honom.

En grej som jag funderade på efter mitt eget WBC var hur många som skulle dyka upp med Etiopiska naturals i årets tävling. Det blev ju ren cirkus kring Aricha och alla kaffen med liknande karaktärer i specialkaffekretsar efter WBC. Jag såg tendenser i Barista cup men ingen som gick hela vägen med ett "smalt" kaffe.

Än så länge så har merparten av dagens tävlande använt sig av Etiopiska naturals som ingrediens i deras blandning, ofta uppblandat med Brasilianska eller Centralamerikanska kaffen. Jag hoppas någon tar steget de kommande dagarna och visar upp ett "nytt" kaffe, något som sticker ut samt speglar ursprung och unik karaktär. Det är det som jag fortfarande tror kommer att ta tävlingen vidare. Det vore trist om tävlingen fortsatte vara en plattform där de tävlande kör "safe" för att nå resultat, då händer inget framåt. De kommande två dagarna ska bli väldigt intressanta och jag hoppas att de som vågar sticka ut går långt i tävlingen. Det har gått 10 år nu och tävlingen borde redan vara ett forum där definitionen av specialkaffe lyfts fram och premieras.

För övrigt så tog jag en kafferunda i Malmö idag. Dagens mest intressanta kaffe blev WBC-blandningen serverad på Njutbar. Jag drack en shot som rann lite fortare och en som rann lite tajtare. Mitt intryck av blandningen är att den lämnar mer att önska. Jag hade nog föredragit den som ren Biloya, det är där de intressanta aromerna och smakerna finns för mig. Men som sagt, den kan nog verka väl för Mattias i Atlanta och ta honom riktigt långt beroende på vad domarna öppnar upp för.

Dagens smakupplevelse överlag blev en ost gjord på komjölk, lagrad i pressrester av Barolo-vin.... Sagolikt! Spring, spring och köp en bit till helgen! Glöm inte lite gott vin till osten oxå!

Gott snack!

Kaffe som drivkraft

2009-04-03T04:15:00.001-07:00

Med alla diskussioner kring kaffe och hållbar utveckling så finns det nya otroligt intressanta rön. En forskare i USA har hittat ett sätt att utvinna biobränsle ur kaffe. Att utvinna biobränsle ur jordbruksprodukter är förvisso inget nytt och brukar beskyllas för att bidra till ännu större matbrist i världen genom att odlingsbar mark i utvecklingsländer används till odling av råvaror för bränsleproduktion snarare än till mat. Denna gång så finns däremot en fantastisk lösning. Man använder nämligen sumpen som blir över efter bryggningen till framställningen. Alltså exploateras inte de kvalitativa odlingsbara områdena utan kaffe produceras som vanligt och sen är det bara upp till caféer och restauranger att spara sumpen och skicka vidare. Femton procent av sumpens vikt kan utvinnas till rent bränsle. Ytterligare en positiv effekt är att ”avgaserna” har en svag doft av kaffe vilket är att föredra i jämförelse med avgaser från olja och bensin. Efter utvinningen kan sumpen komposteras och gå tillbaka till naturen utan negativa effekter. Tydligen så blir bränslet också tunnare än biobränsle från till exempel jordnötsolja och motorerna i bilar behöver inte modifieras lika kostsamt som vid användning av annat biobränsle.

Idén föddes ur en kopp filterkaffe som fått stå för länge och fått ett oljigt ytskikt. Snacka om att kaffet var bränsle till hjärnan hos den här killen. Om det här blir storskalig produktion så finns det fler positiva effekter. Tänk om caféer kan sälja sin sump vidare och på så sätt öka intäkterna för en kopp kaffe. Helt plötsligt så kan kaffeodlarna få mer betalt, lönerna kan öka på caféerna och statusen för yrket öka. Det är bara att buga och bocka för mannen bakom upptäckten.

(Bilden är lånad från the Economist.com där orginalartikeln finns att läsa.)

Gott Snack!

Cupping och Koppi

2009-03-26T15:33:00.000-07:00

Så... Dagarna efter dömande i Sthlm spenderade jag på Koppi i Helsingborg. Charles och Anne åkte på en välförtjänt semester och tillät mig att gå in och dra skott bakom baren medan de var borta. Platschef var Petter som är en helskön kille som verkligen har koll på läget och känns lika Koppi som Charles och Anne. I köket fanns Martin som svängde ihop soppor och mackor med kärlek. Till vardags jobbar Martin i köket på Sofiero men hade tagit ledigt för att kunna vara på Koppi, tilll sin hjälp hade han Clara och i baren hade vi stundvis Marco som hjälpte till med disk.

Koppi är utan tvekan den "cleanaste" kaffebaren i Skandinavien och jag var lite avig till att gå in och ställa mig på den känsligaste positionen på stället, nämligen kaffemaskinen. Stället har etablerat sig med många stamgäster som har för vana att bli serverade av samma människor på samma sätt varje dag, det kan ju vara känsligt när det plötsligt står en skäggig lundabo bakom spakarna.

Min oro var helt obefogad, trevligare och öppnare gäster får man leta efter. De mottog mig med öppna armar och var mottagliga för mitt sätt att brygga kaffe och min personlighet. Det var gott snack från början och Petter var superstabil som ställföreträdande. Lördagen var nog dagen med mest ruljans och det var också min sista för den här gången.
Vid stängning bjöd Martin o Petter på riktigt god öl från Dugges ( tror jag? ). Härligt fyllig o mild humlebeska, balanserad med jasmin, blommor och honung i doften, i avslutningen kom supersöta aprikostoner och kittlade smaklökarna. Najs!

Tre grymt bra dagar! Höjdpunkten var en LAT med en gäst under två dagar. Han beställde två cappuccino per omgång och vi hällde en var med oberoende jury. 3 omgångar blev 2-1 till mig men det var nog ren tur, han hade skills på latte-arten. Tack för förtroendet Anne och Charles!

Jag och Pidde åkte upp till Koppi igår igen för en spännande cupping med Seife som jag ägnade en hel vecka åt att utbilda i januari. Efter en tung och intensiv utbildning drog Seife iväg till Etiopien för att "sourca" kaffe och besöka farmer. Nu är han tillbaka och vi cuppade tio prover främst från Sidamo-regionen som han hade plockat med sig. Mer om denna cupping och Seife i nästa inlägg, det är spännande grejor på gång...

Gott snack!

Barista Cup 2009

2009-03-23T17:07:00.000-07:00

Hej vänner!

Det har varit hektiska dagar, förra veckan började som smakdomare i Barista Cup. 14 baristor visade att lägstanivån i landet fortfarande höjs. Många nya ansikten som verkligen visade ett gediget hantverk och yrkesstolthet konkurrerade om de 6 platserna i finalen. Jocke från Klostegatans Vin o Deli gjorde bra ifrån sig som tog sig till semifinal och behärskade nerverna i sin presentation, i framtiden är han något att räkna med i toppen.

Finaldagen kändes lite nervös, baristorna levererade inte lika bra som under semin men det är kanske helt naturligt. Mattias, vinnare av Barista Cup, lyckades dock förbättra sin presentation och kommer vara detta års bästa representant för Sverige i Atlanta. För egen del blev jag överraskad av Rasmus som visade stor potential och lyckades knipa Beige Award. Najs!

Överlag skulle jag vilja sammanfatta årets tävling som ett bevis på att nivån ständigt höjs men det var inget som direkt tog mig med storm. Det saknades fokus på kaffet och personlighet. Förmågan att kunna kommunicera smaker och sätta ihop recept är grundläggande delar som måste förbättras. Återkommande i år var att ha salt i drinken vilket jag har svårt att förstå. Motiveringen var ofta att sältan skulle balansera syran men det fungerar inte så. Kaffe innehåller knappast någon sälta och tanken på en salt dryck känns inte inbjudande. Sälta minskar upplevelsen av syra om det förtärs i kombination med drycken, inte i drycken. Den enda drinken med sälta som jag kan tänka mig är en Bloody Mary men annars föredrar jag sötma, syra och beska i någorlunda balans.

Dagens trender kring bryggteknik satte sin prägel på smakerna vi fick uppleva. Många använder mycket kaffe och låter det rinna väldigt långsamt, kalla det up-dosing, expansion method etc. Många gånger resulterar detta i, för mig, en obalanserad syra. Kanske är det denna obalanserade syra som förväxlas med sötma och viss sälta. Givetvis finns det kaffen som passar för denna bryggningsprofil men det är långt ifrån alla.

Kort o gott så var det som vanligt en inspirerande tävling och jättekul att får träffa alla sköna kaffemänniskor. Efterfesten på J&N`s nya lokal blev grym med spontan LAT. Emil krossade allt motstånd med sin tulpan.

Dagen efter hemkomst följdes av tre dagars vikariat på Koppi i Helsingborg men jag spar det till nästa inlägg.

Lycka till i Atlanta Mattias!

/ Gott snack

Koppi

2009-03-20T12:26:00.000-07:00

Nyss hemkommen från Barista Cup i Stockholm är jag full av inspiration. Vad är då bättre än att få gästspela på Koppi i Helsingborg? Igår och idag har varit fyllda av härliga kaffeupplevelser och trevliga gäster. Imorgon når det sitt klimax och jag ser fram emot en dag med mycket folk och tajta shots! Är ni Helsingborg så kom in på en kopp eller två....

Gott snack!

/ D

Nytt stål...

2009-02-27T10:43:00.000-08:00

Med en klump i halsen skickade jag iväg min 1-grupps Linea till Sthlm. Tyvärr så får den inte plats i köket och arbetsrummet där den stod har fått en permanent inneboende. Viss tröst är dock GS3:an som ersätter Linean, den har fått sin plats på köksbänken och är installerad. Nu väntar jag med spänning på köra igenom den rejält, ska ordna lite bra kaffe imorgon. Designen är långt ifrån så "clean" som Linean och plastknapparna känns lite jobbigt men den har andra fördelar. Dessa ska hårdtestas och lekas med framöver och jag lovar att posta ett inlägg om några veckor när jag känner maskinen bättre.

/ Gott snack

D

Vad hände med koppen?

2009-02-22T01:16:00.000-08:00

Jag har länge funderat på hur optimal utformningen av espressokoppen egentligen är för upplevelsen av drycken. Ibland får man känslan av, när man tittar i backspegeln, att kaffet har haft en lavinartad utveckling de senaste sex åren. Tänk bara på vilka kaffe som låg i kvarnarna 2003 och jämför med idag! Vi har gått ifrån robustapåverkade blandningar med tydligt rostad karaktär till eleganta och söta kaffe som präglas av sin växtplats och art. Men koppen då? Har den förändrats ett dugg under denna utveckling. Vi kan nog vara överrens om att svaret är nej. Den stora frågan blir därför naturligtvis, varför?

Först och främst är smakupplevelse en doftupplevelse. Tungan / munnen kan bara uppfatta salt, surt, beskt, sött och umami vad gäller smaker. Allt annat är doftupplevelser där aromer från drycken träffar doftcentrat via en gång mellan munhålan och näsan. Upplevelserna av doft och smak, näsa och tunga, skickas sedan till hjärnan och tolkas som en smak. Föt att förtydliga, när vi äter ett hallon så registrerar tungan sött och syrligt medan allt det vi sedan förknippar med hallonsmak faktiskt är dofter som registrerats retronasalt. Det är därför som mat och dryck inte smakar något vid förkylning, för att näsan är täppt.

Om vi drar en parallell till vinvärlden, vilket det är väldigt enkelt att göra, där dessa tankar har funnits väldigt länge så finns det en rad olika utformningar av glas att njuta drycken ur. Om man däremot tittar på glas från seriösa tillverkare som utgår från drycken så finns det tydliga mönster. Glas för Pinot Noir ser alltid snarlika ut, glas för Riesling har en speciell form och glas för Cabernet Sauvignon har alltid en bred botten och en stor öppning. Detta har givetvis med smaken att göra. Vissa druvor eller typer av viner upplevs bättre i en viss utformning av glas. Vad hände med koppen? När vi äntligen har nått en nivå där kaffen är unika och får ge uttryck för sin egen personlighet snarare än någon gammalmodig rostares preferens för hur mycket rostad smak som skall tillföras så är det väl också dags att fundera lite över hur drycken upplevs bäst. Självklart är detta en process som kommer att ta tid men vi måste börja någonstans för att nå målet.

De två frågorna som först slår mig är hur tar vi bäst vara på aromer och hur riktas drycken i munnen? Om vi börjar med aromerna så är ju dessa som bekant flyktiga. Alltså kommer ett elegantare kaffe med mer subtila aromer att tappa i smak (doft) snabbare än ett fylligt och intensivt. Här ser vi direkt att det kanske skulle vara lämpligt med två typer av koppar, en med bred öppning för de intensiva varianterna och en med insvängd öppning för att bevara doft och smak i lättare och elegantare kaffe. Vidden på öppningen är också intressant. Även om merparten av forskningen om smaklökarna är överens om att alla smaker kan upplevas av alla smaklökar på tungan så tenderar känsligheten för en viss smak att variera något beroende på smaklökens placering. Sidorna av tunga är till exempel generellt något känsligare mot syra och delen närmast strupen är känslig mot bitterhet. Det senare har uppkommit som ett skydd mot att svälja giftiga ämnen som ofta är bittra (kanske en aspekt i robusta diskussionen). Ta champagneglaset som är smalt och högt av tre anledningar; för att bevara bubblorna, för att rikta drycken mitt i munnen och för att koncentrera och samla alla de otroligt subtila och eleganta aromer som finns i champagne. Varför då detta? Att man vill bevara aromerna i en dyr flaska vin är kanske inte så konstigt men champagne är också en dryck med väldigt hög syra. Därför vill vi inte att det första upplevelsen av drycken ska ske där vi är som känsligast för syra, på sidorna av tungan, utan mitt i på tungan så att upplevelsen får en chans att bli nyanserad. Att bevara bubblorna är också viktigt, det är ju de som är det unika med champagnes textur. Även om tungan och munhålan bara kan uppfatta fem smaker så är känselsinnet välutvecklat i munnen och ett glas/kopp som framhäver en unik textur fyller också en viktig funktion. Alltså ett glas med en smal öppning.

Hur är det med espressokulturen här i norden då? Här om någon stans dricker vi kaffe med hög syra och i vissa fall så skulle det alldeles säkert vara bättre att dricka dem ur en avsmalnande kopp med smal öppning. Eller varför inte ur ett aromglas? Att dricka espresso ur behållare av glas har ofta förkastats på grund av temperatur. Först jättevarmt för läpparna och sedan en snabbt avsvalnad dryck. Svalare kaffe är absolut ett problem när vi dricker kaffe av låg kvalitet med defekter som framträder i takt med att kaffet svalnar. Men ett kaffe av hög kvalitet smakar ofta bättre vid en lite lägre temperatur och visar oftast hela sitt register först kring 70 grader. Då är kanske glas inte en så dum idé ändå.

Detta var lite spridda tankar om koppens utformning. Hoppas att det snart finns koppar på marknaden som utgår från smaken på kaffet snarare än design. Och med smak så menar jag här hjärnans samlade tolkning av ett smakintryck och ett doftintryck.

Gott Snack!

-P

Är jag en barista?

2009-01-21T14:16:00.000-08:00

Hej vänner,

Varför inte starta det nya året med ett välkänt tema? Min yrkesroll, barista! En yrkesroll jag har anammat och strävat efter att etablera tillsammans med kollegor i Sverige och internationellt.

Svenska Akademiens ordlista kom ut med en beskrivning, vi blev glada och såg det som ett genombrott. Sen dess har det med jämna mellanrum varit stor efterfrågan på baristor i media då de figurerat i allt från Blondinbellas blogg till seriösa mattidningar. Utbildningar finns överallt, på tre timmar till en dag får du lära dig hur man blir barista. Hyr en barista till konferensen så fixar vi kaffet, maskiner får till och med namnet barista och inte minst kaffekedjor. Fantastisk utveckling på bara några år, yrkesrollen är här för att stanna!

När jag ställde upp på en fotografering häromdagen så skulle jag fylla i ett formulär med namn, titel och dylikt. För mig har det alltid varit självklart att titulera mig själv som barista. ”No more, no less”. Vid det här tillfället kom det fram en kille som tittade på min yrkestitel och sa:

” Vadå barista? Du kan ju en massa om kaffe och sånt, du är väl inte barista? Du är väl kaffeexpert, eller nåt sånt? Jag drack en kaffe på en kaffekedja innan jag gick hit, dom hade tröjor som det stod barista på och jag fick en jävligt dålig espresso, och en riktigt tråkig attityd på köpet. Skriv att du kaffesommelier, det passar bättre.”

Jag tänkte själv på hur många gånger jag blivit serverad på sistone av diverse ”baristor” då jag känt att jag inte fick valuta för pengarna, eller ett trevligt bemötande. Jag säger oftast ingenting, vill inte verka stroppig eller förmer. Jag betalar och fokuserar på det positiva, som att det äntligen finns ett yrke som representerar det jag brinner för. Eller gör det?

Varför ska jag och andra som brinner för hantverket kring kaffe behöva förlika oss med folk som går en tretimmarskurs och sen kallar sig barista. Varför ska jag erkänna dem som yrkesmänniskor? För att de stämmer in på Svenska akademiens förklaring av yrket? Är det mina kollegor nu?

Nej, det fungerar inte för mig. Yrkesrollen är inte etablerad enligt min åsikt, endast en svag kopia som används för att locka kunder som har fått budskapet om att en baristas hantverk garanterar en kaffeupplevelse i världsklass. De tror såklart att de blir serverade av en barista och jag undrar hur deras förväntningar möts efter alla de budskap om hantverk, passion, ansvar och kvalitettänkande som pumpats ut under åren. Många gånger av mig själv.

Fotografiet kom ut några dagar senare, Daniel Remheden, 32 år, Lund, Barista.

Ja. Jag är barista och jag har kollegor i Sverige och internationellt, men de är inte många enligt min mening. Min dröm om yrket har alltid varit att det är ett yrke man kan söka sig till med vetskap om att det kommer ta ett liv att bli en riktigt duktig barista .Kaffesommelier?….., Det låter bara löjligt i mina öron. Sommelier betyder dryckesansvarig vilket betyder att man bör vara väl insatt i all dryck. Dessutom är det redan en yrkesroll som kämpar för sin egen identitet precis som vi baristor, det underlättar inte att vi får identitetskris och börjar låna titlar.

Så här tycker jag. Fortsätt värna om yrkesrollen! Var inte nöjd!

En barista bör i dagsläget ha djupt engagemang, djup kaffekunskap, teknisk förståelse, vara väl insatt i kaffets ekonomi samt sociala frågor, miljömedveten, ha sensorisk förståelse, servicekunskap, serviceminded, kommunikativ, ha god kunskap om de produkter som finns bar / café-miljön och framförallt passion för yrket. Åtminstone! Det är idag. Förhoppningsvis har yrkesrollen fler attribut imorgon.

Givetvis finns det oslipade diamanter på många caféer och barer och ibland blir man glatt överraskad när man minst anar det. Dock vill jag inte gå omkring och förvänta mig en medioker upplevelse när jag blir serverad av en ”barista”. Jag vill känna trygghet. Dagens utbildningar är bristfälliga, dyra och få, men jag hoppas att vi får se mer av seriösa utbildningar fria från varumärken och med syftet att skapa en yrkesroll att vara stolt över.

Jag kallar mig barista med stolthet och kommer i fortsättningen värna mer om yrkesrollen i rädsla för att den ska gå förlorad.

Sommelier, vinexpert, vinkonässör, dryckesexpert, bartender, barman, cocktailbartender, flaringbartender, cafébiträde, kaffekokare, kock, kokerska, bagare, konditor, barista….. ?

God fortsättning!

Gott snack / D

Fyra amerikaner och en skotte

2009-01-13T09:39:00.001-08:00

Då är det dags att ta tag i bloggandet igen efter en, enligt mig, välförtjänt jul- och nyårsledighet i Thailand. Tänkte att det var dags att ge mig på en liten ölprovning. Så här i vintermörkret så är det perfekt klimat för att drick Ale. Efter en botanisering på Systembolaget så fylldes korgen med fem flaskor. Fyra från USA och en från Skottland. Öppnade upp med en riktig klassiker, Sierra Nevada pale ale. Ett medelfylligt öl med tokmycket blommiga toner och en hint av aprikos. Som andra öl följde Liberty Ale. Fyllig och med tydlig humlighet och torkad frukt. Red Seal Ale stoltserar med knäckiga toner, karameliserad apelsinskal och pomerans. Samuel Adams Winter Ale drar mot det halvsöta hållet och har tydligt juliga toner av ingefära, kanel och torkade fikon. Sist men absolut inte sämst så fick de fyra amerikanerna sällskap av Punk IPA från Skottland. Ett ellegant öl med en frisk syra och toner av grape och fläder. På delad första plats så hamnar Sierra Nevada pale ale och Punk IPA. Punk får även extra poäng för sin kaxiga text på flaskan där budskapet är att om du inte gillar deras fantastiska och aromatiska stil så kan du fortsätta att dricka blaskig ljus öl utan karaktär. Skönt med de som jobbar med kvalitet och står för det och sina ideal och preferenser fullt ut. Köp drick och njut.

Gott Snack!

-P

Kaffe de luxe

2008-12-19T04:00:00.000-08:00

Det var länge sedan man såg ett sånt här exemplar! Serverat på Brogatan i Lund och med stolthet. Hantverket kring kaffe har tydligen en bit kvar i Sverige.

Gott Snack!

-P

Kaffets Värld, säsong 2,

2008-12-12T15:34:00.000-08:00

Ja, det har varit många turer kring programmet. Nu såg jag precis att de har lagt upp en "puff" på recept.nu och att första programmet sändes idag, fredag. Det verkar som fredagarna är det som gäller även i fortsättningen, vet dock inte exakt när. Hoppas ni får se något program, jag tycker säsong 2 blev riktigt bra till slut och är glad över att det äntligen visas.

Ha det gott!

/ D

Uppdrag Granskning

2008-12-08T02:42:00.000-08:00

För alla Er som missade Uppdrag Granskning i förra veckan så rekommenderar jag starkt att Ni går in på SVT´s hemsida och kollar programmet på webben.

Jag har länge varit kritisk till FairTrade som en helgod lösning, det känns inte genomtänkt. Det lugnar våra samveten här hemma, vi konsumente behöver ju inte tänka så länge det finns en stämpel som säger att det är ok. Verkligheten ser annorlunda ut och alla produkter har olika behov när det gäller arbetsförhållanden osv. Uppdrag Granskning bekfräftade min oro över detta och understryker att konsumenten måste engagera sig fullt ut i vad den konsumerar. Kan kännas jobbigt och tidskrävande men sätter man sig in i hur saker och ting förhåller sig så får man en klarsynthet ur många perspektiv. Ta ansvar och lita på din egen kunskap, inte på vinstdrivande företag med namn som kittlar din sympati. Kunskap är styrka.

Gott snack / - D

NK i Stockholm

2008-12-08T02:16:00.000-08:00

Helgen har varit en utmaning. Fredag, lördag och söndag stod jag i hetluften på NK´s nedre plan, närmare bestämt i caféet. I deras nysatsning skapades en mer uppdaterad meny, nya maskiner togs in och framförallt nytt kaffe. Jag har agerat rådgivare i utvecklingen och avslutade nu med ett gästspel och utbildning under helgen.

NK är nog Stockholms mest tempofyllda café, kön tar aldrig slut. Deras nya kaffesortiment består av två filterbryggningar samt två espressobryggningar. J&N är leverantören. NK´s kundkrets är trogen och ställer krav, det kan vara känsligt när en skåning kommer in och dundrar ut kaffen som smakar frukt och blommor. Dock inga sura miner utan intresse och tacksamhet var den generella reaktionen på det nya. Jag hade beställt lite Biloya för att kunna erbjuda något extra under helgen. Man kunde ju tro att kaffen av denna karaktär är för smala för detta sammanhanget men det var bara positiva reaktioner. Personligen tycker jag Biloyan är bra men har helt klart druckit roligare kaffen från regionen. Har dock inte provat Biloyan från Koppi, som har två andra lots än J&N.

Utmaningen för mig var att lämna Sthlm och känna att jag lyckats överföra medvetenhet och kunskap till tjejerna som jobbar på NK. Detta fick helt enkelt integreras med att stå i service då trycket var som högst. På söndagen hade vi dock 3 timmar innan öppning då jag kunde lägga tid på vad ligger till grund för en bra kopp. Det handlar mycket om logistik på ett sånt här tempofyllt ställe, vilket gör omställningen svår för personalen. Genom att stå bakom och ledsaga tjejerna under service så pressas de till att leverera och inte kompormissa med kvaliteten. Slutresultatet är jag helnöjd med, alla presterade bra kaffen, snygga cappus och med ett leende på läpparna. Det handlar om inställning och jag hoppas att de fortsätter att hålla nivån på kaffet. Det vore ganska coolt om ett ställe som NK kunde slänga ut välkomponerade drycker och smala kaffen anpassade efter säsong. Det når ut....

Tack för en trevlig helg!

- Gott snack / D

Kaffets Värld, säsong 2

2008-12-04T01:07:00.000-08:00

Ja, efter mycket fram och tillbaka så är det nu dags för säsong 2 av Kaffets Värld. Programmet kommer inte sändas i Nyhetsmorgon längre utan på fredagar med start imorgon 13.25. Alla 12 program kommer även att sändas vid flera tillfällen under dygnet i TV4+. Andra säsongen fortsätter att ge tittaren en djupare insyn i världen bakom en kopp kaffe. Bland annat så besöker vi småproducenter i Chiapas, vi pratar smaker med Rikard Juhlin och vi lagar kaffe-mat med Stefan Eriksson.

Gott snack / D

Barista Cup 2009

2008-12-03T07:17:00.000-08:00

2002 - Beige Champion
2003 - 3:e pris + semifinalist
2004 - Vinnare Barista Cup + semifinalist
2004 - 11:e placering WBC Trieste
2005 - Finalist 4:e placering
2006 - Finalister koppnings-SM
2007 - 2:a placering
2008 - Vinnare Barista Cup + Vinnare Beige Award och 2:a placering Barista Cup
2008 - Högsta poäng finalister WBC, 4:e placering WBC Copenhagen

NBC

2004 - Svenska Baristalandslaget NBC Iceland
2005 - Svenska Baristalandslaget NBC Norway
2006 - Coach Svenska Baristalandslaget NBC Copenhagen
2007 - Svenska Baristalandslaget, Vinnare NBC Gothenburg

Behöver Ni hjälp inför nästa års Barista Cup och Beige Award? Kontakta oss, vi har varit med några gånger.....

- Gott snack/

Daniel & Peter

Kaffe till folket

2008-11-24T08:25:00.000-08:00

Helgen spenderades på Sofieros Julmässa i Koppis monter. Charles och Anne var ombedda att medverka på mässan vars tema var hantverk. Eftersom Anne var tvungen att vara kvar på Koppi och driva verksamheten så hoppade jag in och hjälpte Charles i montern. Uppläget var en filterbryggare och flertalet kaffen från enskilda ursprung. Publiken var i stor utsträckning medelålders och uppåt. Vi bjöd på smakprov och sedan fanns det möjlighet att köpa med sig hela bönor eller kaffe malt på plats efter bryggningsmetod. Att stå på den här typen av mässa som varken inriktar sig på branschfolk eller väldigt kaffeintresserade personer utan helt vanliga människor var både en utmaning och en tankeställare. I början av första dagen så bjöd vi förbipasserande på allt ifrån Aricha #17 till Costa Ricanskt honungsprocessat och den vanligste reaktionen var: "det smakar inte kaffe!". Uppenbarligen behövde strategin läggas om. Lösningen var tid. Istället för att försöka förse så många som möjligt med kaffe så lade vi fokus på att ta en person eller ett sällskap i taget och verkligen förklara Koppis filosofi och våra egna tankar kring kaffe. Genom att förklara att kaffe från enskilda ursprung präglas av sin växtplats, dess klimat och sin processeringsmetod på samma sätt som vin och sedan låta besökarna prova två olika kaffen brevid varandra så väcktes det ett otroligt stort intresse. Därefter var det hur lätt som helst att prata kvalitet, preferenser och kaffehandelns fram- och baksida. Vad som var ännu roligare var att de flesta köpte med sig kaffe och inte bara det billigaste för att vara artiga utan mer än hälften valde att köpa ett dyrare kaffe för 150 kronor för ett kvarts kilo.

Detta väckte en tanke hos mig. Det är ju givetvis viktigt att vi som redan är frälsta och dedikerade till kaffe utbyter tankar, upplevelser och bryggningstips. Men ännu viktigare är att denna kunskap som vi i kaffesverige besitter idag hamnar hos allmänheten. Det är ju ingen sport att få någon som dagligen kommer in i min bar att prova något nytt eller annorlunda men det var däremot en utmaning att rikta sig till helt vanliga svenskar som vanligtvis handlar det kaffe som råkar vara billigast i livsmedelsaffären för dagen. Tänker man lite längre så är det ju just detta, att den breda massan börjar ställa krav på olika kaffen med unik karaktär och hög kvalitet som kommer att göra skillnaden. Efterfrågan på kvalitetskaffe kommer att öka och med det så stiger priserna. För att uprätthålla kvalitet så kommer troligen mellanhänder i handelskedjan att rationaliseras bort och en större del av pengarna hamnar där de ska, hos bonden. Det är så klart en lång väg att gå men den lär ju inte bli kortare om vi inte börjar. Därför blir dagens önskan/uppmaning att alla som jobbar med kvalitetskaffe så ofta som möjligt tar sig tid att förklara för oinvigda om skillnaden mellan kaffe och kaffe. Det är lätt värt det! Helgens händelse var för övrigt när en dam i sjuttioårsåldern kommer fram och tar upp en kopp, luktar och utbrister: Usch, etiopiskt kaffe det gillar inte jag! Vissa har mer koll än man tror.

Gott snack!

-P

Street Style Coffee

2008-11-11T10:41:00.000-08:00

I veckan som gick gjorde jag ett gästspel hos min gamla arbetsgivare Johan. Han äger och driver en klädbutik i Lund som heter Pavement. Streetwear är temat och varumärken som tex Acne, Nike, Adidas eller Resteröds är delar av utbudet i butiken. Det fanns en tid då jag hade tankar på annat än kaffe och då arbetade jag på Pavement. "Lunda-kidsen" droppade förbi dagligen för att lyssna på de senaste "waxxen" med tung hip-hop eller dancehall. Jag var till och med butiksanvarig under en period men insåg snart att det var inte för mig.

Kläder är dock fortfarande ett intresse och Pavement ,som hängt med under många år, fortsätter att vara en inspirerande butik med personlighet och bra utbud.

Kvällen till ära fick gästerna välja och vraka bland plaggen som kunde köpas till rabatterade priser, endast för inbjudna.
Under kvällen passerade några hundra gäster och jag hade fått möjlighet att sätta upp en liten hörna där jag bjöd på Aricha 17 rostat av Charles dagen innan. Jag släpade ner Linean och den lilla Compak-kvarnen jag fått som finalist i VM. Jag valde att använda Arichan för den behöver inte lindas in i förberedande beskrivningar kring smaker. Det skulle helt enkelt smaka gott och framförallt helt annorlunda än vad folk är vana vid. Den enda jag sa till gästerna var att de inte skulle förvänta sig något i stil med "kaffesmak", typ bitterhet.

Reaktionerna under kvällen var över förväntan då alla utbrast något i stil med " Gud vad gott", " Fan vad häftigt" "Är det smaksatt". Samtalen som följde var undebara och jag kände verkligen att jag stormtrivs med mitt yrke. Att få ge människor upplevelser av den här typen inspirerar mig och inger hopp. Kanske är det inte så svårt att få ut de här unika karaktärerna till "kaffesvensson" som trots allt har varit förpassade till att dricka medelmåttiga kaffen med hänsyn till tillgängligheten i butik. Dessutom så har det inte funnits någon som berättar om kaffe som råvara när dessa människor tar sig an drycken på jobbet, i butikshyllan eller när de är på restaurang.

På alla de platser där människor faktiskt är inställda på att njuta , har det saknats bra råvaror, kunskap och passion för kaffe. Idag finns äntligen en liten plattform och jag förvånas över hur lätt folk tar till sig kaffen som tex. Aricha 17. Till och med i en klädbutik går det att nå ut och få människor att ifrågasätta sina kaffevanor.

Härlig kväll! Mycket gott snack och mycket gott kaffe!

- D

Sthlm med Beige

2008-11-07T02:52:00.000-08:00

Veckan har varit intensiv. Tisdagen spenderades på ett tåg upp till Stockholm för att på kvällen ansluta med Beige Society. Masters-kursen genomfördes under hela veckan och jag skulle bla. hålla en workshop för studenterna, däribland Peter.

Andra föreläsare och kursledare var Klaus och Casper från Collective, Robert Thoressen från Kaffa, samt David Haugaard.
Mycet cupping i olika sammanhang med både bra och mindre bra kaffen på borden. Dagarna spenderades på Sthlm Coffee Academy.

Tisdag kväll bjöd Beige in till en specialkomponerad 3-rätters av Årets kock 2003 i Pontus by the Sea´s chambre separeé. Fransk löksoppa, Anka, creme brulée. Väldigt klassiskt meny som kändes trygg. Jag bytade dock ut förätten mot löjrom och huvudrätten fick bli halstrad hälleflundra med potatis, pepparot och räkor. Givetvis mycket smör.

Middagen var mycket trevlig, dock berodde det mer på sällskapet än maten. Vet inte hur det var för de andra men min hälleflundra var snustorr. Dessutom var det första vinet, Rieslingen, defekt. Smakade och luktade kylskåp, metalliskt. Vi spekulerade i om vi hade fått en samling av vinrester men brydde oss inte om att ta upp det.

Pinot Noiren var ett härligt vin med elegans och komplex frukt av röda bär. Dock blev jag lite förvånad när jag fick detta vin till min fisk som både innehöll räkor och pepparot. Jag tänkte att de kanske vet något som inte jag vet och började äta och dricka. Efter två tuggor och lite vin var det antagligen det tydligaste exemplet på en dålig kombination. Metall och kemiska smaker uppstod i gommen och jag var tvungen att be om något annat vin. Fick givetvis lite mer av kylskåps-Rieslingen men det dög för mig. Ibland orkar man inte göra en grej av saker, det kan uppfattas som snobbigt. Förväntar mig dock mer av personalen på en av Sveriges bästa krogar.

Creme bruleén var bra och desservinet likaså i kombination. Höjdpunkten var nog kaffet, som vi tagit med oss själva och även bryggde själva i köket. Jag visste inte vad det var men så fort koppen fylldes kände jag igen aromerna och tänkte direkt på Misty Valley och Aricha 9, 17. Antog att det inte var något av dessa kaffen men definitvt en natural från Misty Valley.

Det var Robert Thoressens kaffe. Odlaren heter Bendane och kommer från just Misty Valley. Mycket gott.

Efter middagen fortsatte jag och Peter vidare för att ta en öl på Le Rouge. Vi hinner knappt träffas hemma i Lund så det gäller att ta tillfällena i akt. Gott snack om både det ena och det andra tills vi till slut vandrade hem till hotellet och somnade gott.

Dagen efter började med cupping av kaffen från Collective, Kaffa, och Löfbergs. Klaus och Casper var på plats och det var riktigt trevligt atmosfär på Akademin. Många smakintryck och tankar cirkulerade i huvudet när jag vid sextiden satte mig på tåget hem till Lund. Studenterna hade ytterligare en dag kvar med fler smakupplevelser och en signaturdrinks-tävling. Vet inte vem som vann, men det var säkert en upplevelse för Klaus och Casper att få agera jury.

Gott snack!

- D

Amerikanskt vs Svenskt....

2008-10-28T06:32:00.000-07:00

Hej alla glada!

Peter är hemma igen efter en intensiv resa i USA. Med sig hem hade ett gäng kaffen ifrån bla. Stumptown. Vi satte upp en spontan cupping hemma i mitt kök igår, inte jätteseriöst, men väldigt trevligt! Kaffen på bordet var:

Misty Valley, Etiopien, Stumptown
Kenya, Gaturiri Reserve,Direct Trade, Stumptown
Kenya, Getumbwini, J&N
Blandning,Pike Place, Starbucks
Blandning, Cherry, Amerikansk nyöppnat mikrorosteri.

Tre kaffen urskiljde sig direkt. De båda kaffena från Kenya och Misty Valley från Etiopien.

Misty Valley hade bärtypiska karaktärer men utmärkte sig med toner av viol och en lägre syra i jämförelse med tex Ididon från J&N. Kan nog komma till sin rätt som espresso, men saknade syra i den här koppningen. Oren avslutning vilket sänker upplevelsen en aning.

Stumptowns Kenya hade en härlig doft av kryddig choklad och vinbär men saknade, även den, en syra som ger krispighet och nyans till kaffet. Tappade i takt med att temperaturen sjönk. Lite oren avslutning även här men ändå ett bra kaffe med bärtypiska karaktärer av vinbär och citrusfrukter.

Getumbwinin utmärkte sig markant, framförallt bredvid en annan Kenya och en Etiopier. Super-ren kopp med härligt krispig syra av vinbär, limeblad och syrliga smultron. I takt med att temperaturen sjönk så framträdde en allt tydligare apelsinsmak som gav en ren avslutning. Det är något svalkande över smakkaraktären, kan vara eukalyptus.....Uppfriskande och fräsch upplevelse. Klart bäst på bordet!

Cherrys blandning lämnade mer att önska men de är ju nyöppnade och har goda avsikter inför framtiden. Det tar tid att lära sig rosta.
Starbucks blandning doftade och smakade askfat, helt sönderbränt. De har till skillnad från Cherry hållit på ett tag och borde kunna leverera bättre än så här. Odrickbart!

Kommentar: Roligt att ett svenskt rosteri står sig mot respekterade aktörer som Stumptown. Hoppas på en fortsättning av den här trenden.

Gott snack!

-D

Skönt häng på Koppi.....

2008-10-28T06:03:00.000-07:00

Hej vänner!

Åkte upp till Helsingborg häromdagen för att komma bort från Lund en stund. Jag och Jocke från Klostergatan begav oss givetvis till Koppi där Charles och Anne alltid får en att känna sig välkommen.

Mackorna på Koppi är riktigt bra, det vet jag sedan tidigare, så nu provade jag dagens soppa. En klar grönsakssoppa med säsongens rotfrukter, lätt tomatkryddig med färsk timjan. Supergott och välgörande för en trött barista som jag. Med nya krafter och välbehag i kroppen kom kaffesuget tillbaka. Jag hade inte druckit en Aricha på flera månader och trodde att den upplevelsen var förbi. Det är ju så det fungerar, man söker hela tiden nya smaker och aromer. Jag tackade dock inte nej till en "tass" Aricha, dessutom hade Jocke aldrig prövat kaffet som espresso, vilket jag tycker är den bästa bryggningsmetoden för Aricha #17.

Jag kör ner näsan i den lilla koppen och tittar upp med ett stort leende på Jocke som ser uppriktigt förvånad ut efter sin doftupplevelse. Vi säger inget, vi bara dricker och möts i ett nästan ännu större leende.

Det här kaffet passar mig som handen i handsken! Jag fullkomligt älskar det de supersöta bären, jasminblommorna,den gräddiga munkänslan och den mjölkchokladiga avslutningen. Inget annat kaffe jag har druckit har så lite bitterämnen som Aricha och det är ett optimalt espressokaffe för min smak.

Återigen är jag förälskad och tagen med storm. Jag hann inte ens fotografera kaffet, jag var tvungen att dricka det. Ni får resterna tyvärr.... Jag kunde helt enkelt inte behärska mig.

Gott snack

- D

Stumptown

2008-10-24T19:16:00.000-07:00

Hela dagen igår i Portland dedeikerades till Stumptown. Vi inledde med besök på två av deras barer. Bra kaffe, skön stämning och högt tempo. I baren på det större av de två stod två tregruppsmaskiner. Den ena användes för servering och den andra användes till att träna baristor. Stumptown har en heltidsanställd baristatränare och de nyanställda tränar heltid i en till två månader innan de släpps fram till kunderna. Helt fantastiskt! Det blev även ett besök på rosteriet där en av deras rostare lät oss vara med vid rostningen och var väldigt öppen med hur de tänkte och hur han gjorde. Lärorikt och inspirerande att se så passionerade personer jobba. Filosofin bakom deras rostning är att hitta en profil för varje kaffe som plockar fram hela den potential och smakbild som hittats under koppningen. De talar med andra ord aldrig om rostningsgraden utan enbart om smaker.

Vi fick även en koppning där temat var deras favoriter för tillfället. Sju fantastiska kaffen dukades fram och sen var det bara att hänge sig. Mina favoriter på bordet var Guatemala - El Injerto - Pacamara, Panama - Esmeralda especial och Kenya - Gaturiri.

El Injertos pacamara har en otroligt ren kopprofil. Frukten drar åt det bäriga hållet med en intensiv sötma och balanserad syra. Ellegans! Esmeralda especial är helt fantastiskt. Även här ett balanserat kaffe med unika aromatiska toner som drar åt viol, lavendel, mango, passionsfrukt och en lätt kryddighet. Jag drar direkt paraleller till halvtorra viner från södra frankrike gjorda på druvor som viognier, marsanne och roussane. En upplevelse som kommer hänga med länge. Kenya Gaturiri var lite vildare i smaken med koncentrerade toner av svartvinbärssaft. Ett sött kaffe med låg syra. Saknar lite komplexitet för att vara ultimat som single för min smak men är nog ett perfekt val i en blandning för att tillföra frukt och sötma.

Har haft en fantastiskt inspirerande dag och tackar och bockar till Stumptown som har delat med sig av sin kunskap.

Gott Snack

-P

Första dagen i Portland

2008-10-24T01:47:00.000-07:00

Då var det dags för lite fler intryck från USA-resan. Känns märkligt att man inte har varit här mer än ett par dagar med tanke på att upplevelserna har varit så många.

I portland mötte Sarah från Barista Magazine upp som är vår guide under dena del av resan. Efter en stabil amerikansk frukost så inleddes kaffetouren. Först ut var ett besök hos Jana Oppenheimer på Cherry Coffee Roasting. En schysst bar med eget rosteri. En snabb koppning sattes upp för oss med de olika ursprungen för deras espressoblandning. Janas företag hade precis börjat med egenrostat kaffe så smakupplevelsen var inget överväldigande men öppenheten och gästvänligheten var total. Det känndes också redan här som att kulturen med tattueringar, kaffe och rock n´roll verkligen härstammar från Portland.

Vi fortsatte till Blend coffee lounge, ett nyöppnat ställe, som satsade helt på att bara servera kaffe från enskilda ursprung. Fick hoppa in i baren och köra lite med baristorna. Känns som att glädjen att dela kunskaper mellan kaffeintresserade här är större än någon annan stans. Hela personalen var där, även de som var lediga, och alla förväntade sig grym latte art. Tävlingsnerver och barista-shake infann sig men vi lyckades att prestera några schyssta kaffedrycker trots allt. Hela gänget hängde med och åt sushilunch.

Mätta och belåtna så väntade ännu en koppning på ristretto med Din Johnsson och Thiago Diaz från Esperanca i Cerrado - Brasilien. Prover från olika delar av deras farm som höll hög kvalitet. Alltid roligt att koppa från samma ursprung så att skillnader och likheter blir tydliga.

Albino press med Kevin Fuller i spetsen tog emot oss på sitt nya ställe. God espresso och en rund bar med möjlighet för alla att se baristan i action var tanken bakom. Ett litet inhopp i baren här med. Alla vill verkligen att man ska vara med. Känns bara så osvenskt och fantastiskt.

Amerikansk fine dining på kvällen med Sarah och hennes man Ken. Trevligt och goda viner men maten lämnade inget större intryck. Får en känsla av att Amerikanerna skall satsa på sitt eget kök och låta fransmännen köra sitt. Däremot så är Pinot Noir-viner från området underbara. Fortsättning följer....

Gott snack!

-P

Seattle del 2....

2008-10-22T23:12:00.000-07:00

Hej vänner.

Har anlänt till Portland för den andra halvan av årets Beige Award-resa och har fått lite tid över på hotellet vilket är ett ypperligt tillfälle att sammanfatta Seattleupplevelsen. Vi anlände till vårt hotell vid sextiden på kvällen i lördags där vår guide David Latourell, en av grabbarna bakom Clover, mötte oss. Det blev en härlig middag på bistro La Pichet. Moules marinieres, råbiff, anksallad och ostron dukades fram på bordet och alla delade på äkta familjevis. En restaurang väl värd ett besök!

Söndagen startade med rundvandring på Seattles marknad, Pike place market, som ligger nere i hamnen och visar upp massor med ekologiskt odlade grönsaker, färsk fisk och restauranger. Ett kort besök på världens första Starbucks fick bli avstampet i vad som sedan skulle bli tre otroligt intensiva dagar i kaffets värld.

För att få en känsla av hur Pacific North Wests kaffescen ser ut så inledde David med att ta med oss på North Seattle Coffe Crawl. Första stopp var Zoka Coffee en schysst coffee shop med eget rosteri som dock var beläget någon annanstans än själva baren. Fick en hårt dragen ristretto med intensiv sötma och balanserad syra. En bra start helt enkelt. Rostningen var lite mörkare än vad vi i Norden är vana vid men de fruktiga tonerna lös igenom ändå. Vad som också var kul Med Zoka var att de hade flera single origins som serverades som "brew by the cup".

Bredvid Zoka ligger ett japanskt patteseri, Hikori Pastries, och ett klassiskt inslag, Mighty o Doughnuts, som serverar vegandoughnuts. Sötsuget stillades och energi samlades. Därefter följde en rad besök på olika coffeshops med fylliga espressos. Tydlig trend med shots på max två centiliter dragna ur dubbelhandtag utan spouts. Mycket kaffe för lite vätska med andra ord. På eftermiddagen blev det besök hos Kent Bakke (La Marzocco) som även har gett sig in i chokladbranschen och därför körde en chokladprovsmakning med oss. Kent och David gjorde även oss sällskap på kvällens middag som intogs på Lark. En restaurang som serverar små rätter, typ stora tappas, på lokala råvaror. Vi bestämde oss för fisk och skaldjur samt lokala viner från Washington state. Kvällens diskussionsämne blev hurtillvida det sker en fermantation vid naturlig processering av kaffe.

Måndagen bjöd på en bra start då David tog oss till Victrola rosteri för en koppning av deras utbud. Favorit på bordet blev en Yirgachefe med otroligt ren citruston. Därefter till Vivaces senaste butik där David Schroemer tog emot och berättade om sin resa från kaffeintresserad till en av de stora inom specialkaffevärlden. Utan att jag förstod hur det gick till så stod jag inne i baren och hade ett kaffe- och latte art-jam med Schroemer. En surrealistisk känsla. Fick med mig hans senaste uppdaterade instruktionsvideor och hans bok. Med andra ord ett hellyckat besök! Fler kaffebarer följde med espressos och även en Aricha bryggd på clover. Ett kaffe som fungerar utmärkt med den metoden där dess jordgubs och jasmintoner kommer fram rent och snyggt.

Dagens lunch hämtades på Skillet street food som visade sig vara en risig plåthusvagn från femtiotalet som rullar runt i seattle och serverar grym take away. Vad sägs om rödlöksmarmelad och blåmögelost på en hamburgare av Kobebiff! Vädret tillät inte att sitta ute så vi blev inbjudna att äta i Stumptowns källare med överblick över kaffemottaget och rostningslokalen. Sämre utsikt kan man ju ha. Blev inget kaffe på Stumptown vid detta besök då David hade satt ihop ett tight schema för oss. Det var dock återbesök samma kväll och koffeinöverdosen var redan nära så det känndes helt okej.

Nästa anhalt var en märklig men intressant upplevelse. Vi hamnade i koppningsrummet på Starbucks huvudkontor. Snacka om att vara i örnnästet. Fem kaffen presenterades varav tre var framtagna för jätteföretagets senast förvärv, Clovern. Transparansen var inte den största men länderna presenterades åtminstonde och jag fick prova mitt första tanzaniska kaffe. Rostningsprofilen var det mörkaste jag har sett. De tillsätter tydligen värme långt efter andra "cracken" så de fruktiga tonerna var borta i alla kaffena. En annan underlig sak var att de malde för espresso även vid brasiliansk koppning så allt var ganska bittert. Kul att ha sett och gjort men ingen större upplevelse vad gäller smak och doft. Däremot så blev vi väldigt gästvänligt mottagna och väl omhändertagna. En annorlunda upplevelse helt enkelt.

Som nästa värdar stod espressomaskinstillverkarna Synesso. Fick titta på och leka med deras senaste maskin med separata bryggtankar till tre grupper som dessutom har separata pumpar och individuell temperaturinställning för varje grupp. En superskön och otroligt stabil maskin. Står högt på önskelistan. En snabb öl från ett lokalt bryggeri och sedan bar det av till Stumptown för ett av deras "Meet the producers" event. Guatemala stod på dagordningen. En intressant presentation av Arturo Aguirre Jr som tillsammans med sin far driver Finca el Injerto. Vi fick prova deras pacamara som uppvisade sötma som ett naturligt processat kaffe och syra och ellegans som ett tvättat. detta sammanfördes i en smakmässigt ren kopp. Toner av mogna mörka bär, limeaktig syra och en lång behaglig eftersmak. Ett av de bästa kaffena jag har smakat. Bryggningen skedde genom guldfilter. Eventet fortsatte med öl och skönt häng. Lokalen var packad med baristor men också med vanliga kaffeintresserade människor. Vore en dröm att se en så stor och genuin kaffescen hemmavid. Kvällen avslutades med fyrarätters italienskt med vinmeny. Somnade ganska mör men glad och inspirerad.

Tisdagen inleddes på Bakery Noveau som ägs av vinnaren av konditor-vm. Schyssta mackor och fantastiska bakverk men tyvärr som oftast i dessa sammanhang dålig bryggning vid maskinen. Vi fortsatte till Cloverfabriken och fick träffa ingenjörerna som har designat och byggt den. Ett skönt gäng som trots sin nuvarande tillhörighet till Starbucks får hålla till i sina gamla lokaler och pyssla med fler innovationer. Besöket avslutades i labbet där vi provade olika bryggningar på clovern. Har aldrig förr fått leka så länge med en av deras maskiner så lyckan var total. Det starkaste jag tar med mig är att kaffets komplexitet ännu nen gång bevisas då små förändringar av de olika parametrarna som clovern låter en justera ger så stora skillnader i koppen.

Turen fortsatte hem till en av Davids vänner som precis hade dragit igång en ny verksamhet. Roger, som han heter, hede satt upp en rost i sin källare och levererade en gång i veckan färskrostat kaffe i omnejden på cykel. Småskaligt, passionerat och underbart att se. Seafoodlunch i hamnen. Panerad kattfisk med kryddig dressing på surdegsbröd. Är det något som de är duktiga på i USA så är det smörgåsar. Vitt vin, goda vänner och massor med skratt förlänger livet. Ett vemodigt farväl till David som verkligen har satt ihop ett fantastiskt program till oss och sedan Alaskan airlines till Portland. Återkommer med mina upplevelser därifrån inom kort.

Gott snack!

-P

Seattle del 1....

2008-10-21T07:07:00.000-07:00

Här kommer min första rapport från Seattle. Det har varit så enormt många intryck att de kommer att portioneras ut i flera inlägg. Får jag bara datorn att synkronisera med telefonen så ska det komma bilder också.

Kaffescenen i Seattle är grym! Intresset är enormt och de flesta barerna som vi har besökt serverar sin blandning men också enskilda ursprung. Det som slog mig först var att alla serverar sin espresso kort, ca 2 cl, bryggd i ett dubbelhandtag utan spouts. Det vill säga ca 20 - 22 gram kaffe för en kort enkel. Smakmässigt så blir det en extremt söt kopp med en otrolig fyllighet. Det som däremot får ta stryk är ellegans och syra. Har inte riktigt bestämmt för vad jag tycker om fenomenet annat än att det är otroligt intressant. Därför är det dags att kasta sig ut på ännu en barrunda för att undersöka. Fortsätter skriva i kväll.

Gott Snack!

-P

Amerika

2008-10-17T23:38:00.000-07:00

Idag bär det av till USA. Årets Beige award-resa går till Portland och Seattle och ska bli otroligt rolig. Allt från mikrorosterier till mikrobryggerier skall hinnas med. Portland ska tydligen ha en fantastisk kaffe-, mat-, vin- och ölkultur. Känns verkligen som att man hamnar mitt i prick. Ska blogga friskt och dela med mig av vad städerna har att erbjuda vad gäller livskvalitet.

Gott Snack

-P

Man tager vad man haver....Pre-infusion.

2008-10-07T14:39:00.000-07:00

Hej vänner..

Under dagens arbete kom jag på mig själv med att ha glömt bort en viktig funktion på den gamla Faeman i baren på Stortorget, nämligen möjligheten att förfukta kaffet i första steget innan maskinen går upp i fullt tryck.
Detta har alltså funnits med sedan maskinen byggdes 1961 och dagens senaste maskiner som Synesson och den nya La Marzoccon stoltserar med fördelarna av pre-infusion.

Vi i branschen, eller i alla fall jag, har bektraktat ämnet som nytänkande och det är allt som oftast föremål för intressant diskussion baristor imellan. Varför har jag inte experimenterat med detta tidigare när La Marzoccon eller Synesson inte funnits till hands? För all del, Faema har mycket att önska i jämförelse med La Marzocco, temperaturen flukturerar, likaså trycket och den känns inte helt ergonomisk eller effektiv. Kan dock inte begripa att jag inte har upptäckt och experimenterat med detta tidigare eftersom ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Har jag blivit en maskin-snobb? När började jag tillåta att en viss maskin begränsar mig?

I vilket fall som helst hade jag en helt underbar dag när ridån gick upp och användningen av pre-infusion på olika sätt gav helt nya smaknyanser i koppen. Det första jag gjorde efter det avslutade passet var att springa över till Klostergatan, som också har en E61:a, och tvingade Jocke att börja jämföra bryggningarna.

Jag har sagt det tidigare, det finns mycket kvar att lära av den "gamla" espressokulturen, vi är helt nya användare av det här sättet att brygga kaffe och kan kanske ibland vara så ivriga ta kulturen vidare att vi går miste om viktiga insikter. Låt inte enbart prylarna styra utvecklingen..... If it´s not broke, why fix it?

Gott snack!

-D

Stocktown...

2008-10-02T14:04:00.000-07:00

Hej vänner!
Jag kom precis hem ifrån ännu ett besök i vår kära huvudstad, givetvis var det arbete som förde mig dit. En "cupping" på J&N var inplanerad för en kund som jag hjälper med förnyelse av sitt koncept, och jag bistod med mina tankar i valet av kaffe.

Johan Ekfeldt hade "preppat" två rundor med kaffen för oss där den första bestod av lite bassortiment med några uppstickare. Min favorit i första rundan var en Indonesisk Lintung vilket är oväntat för att vara jag, brukar ha lite problem med Indonesien men den här säsongen har jag stött på flera intressanta kaffe därifrån. Rwandan är givetvis också ett mycket trevligt kaffe och och extra roligt i och med J&N`s engagemang i farmen. Annars var det lite Harare, Yirgacheffe och någon blandning. Trevligt.

Andra rundan bestod av kaffen som Johan valt ut för att visa upp mer säregna karaktärer, något som kanske inte den vanlige kaffedrickaren stöter på i vardagen. Här fanns Mysore från Indien, Getumbwini från Kenya, Maragogipe från och Guatemala och Idido från Etiopien ( mer känd som Misty Valley ).
Bestående intryck för mig var Kenya och Etiopien. Har aldrig varit en "fan" av Getumbwinin men den här hade en så distinkt karaktär av vinbärsblad och en rostning som inte lät det vegetala hänga kvar i gommen. Ren och krispig upplevelse som lämnade mersmak.

Idido,... vilket kaffe! Fattar inte hur en "natural" etiopier kan vara så ren? Aromen lovar bär och blommor, härligt mångfacetterad karaktär med citrus och röda syrliga bär. Len fyllighet i gommen och en härlig mjuk avslutning. Extra roligt att ett så "stort" rosteri har lyckats få ut ett så litet kaffe!

Överlag var det en trevlig cupping och roligt att få komma ut till Tullinge igen, det händer alltför sällan.

Efter arbetets slut mötte jag upp med David på Cocovaja. Om Ni inte redan visste det så har Ilias idag möjlighet att servera Er Clover-bryggda kaffen från David. Jättekul att Clovern finns lite här och var, det är en spännande maskin.
Efter installationen var det snabbkurs med Ilias som var helt till sig över den nya leksaken. Ska bli roligt att besöka honom snart igen och se vad han har lärt sig.

Innan jag flög hem idag så tog jag en titt på Coffee Place, nyöppnad bar på Drottninggatan. Snygg inredning och några kända ansikten från bland annat Non Solo Bar. Tog en enkel espresso som var en blandning framtagen av grabbarna i Tullinge. Idido, Don Mayo och någon till som jag glömt bort vad det var. I vilket fall som helst så var kaffet ruskigt gott! Tog en till direkt för att försäkra mig om att det inte var en "lucky shot". Nej nej.....Ruskigt gott!

Bra jobbat Stockholm! Här händer det grejor mest hela tiden känns det som. Vad händer i Malmö?

Gott snack!

-D

Prisvärdhet?

2008-10-02T11:22:00.000-07:00

Jag har lagt märke till att de flesta recensioner av dryck och restauranger idag utgår från prisvärdhet. Detta fenomen har jag i princip inget emot. Att en kvalitet ställs mot sitt pris känns tvärtemot väldigt rimligt. Tyvärr verkar det inte altid fungera just så, att en kvalitet ställs mot sitt pris, utan snarare tvärtom att priset är den avgörande faktorn och att om smaken inte är helt värdelös så är billigare bättre. Läste till exempel idag i en av de stora kvällstidningarna om ett vin som beskrivs som ett "anspråkslöst vin med mörka bär...". Detta vin fick en fyra av fem i betyg med motiveringen billigare än så här är det svårt att få det. Är det verkligen så att gemene man vill ha ett så billigt vin som möjligt under enbart en förutsättning att det inte är odrickbart. Borde det inte vara mer brukligt att utgå från om ett vin håller hög kvalitet, är gott eller ger en upplevelse? Sedan kan man diskutera om det är värt sitt pris, men kvaliteten måste komma först. Vill dock påpeka att jag absolut anser att det finns goda viner i alla prisklasser det är bara prishetsen som retar mig. Om alla producenter måste pressa priser så kommer de unika och fantastiska drycker vi idag kan njuta att försvinna ner i en stor massa av likriktade storskaligt producerade viner.

Fram för prisvärdhet med smak i fokus, bort med ju billigare desto bättre!

Var tvungen att skriva av mig lite. Kände att irritationen bubblade i bröstet, men nu känns det bättre.

Dagens tips är Zacappas 23-åriga rom. En riktig läckerbit från Guatemala som fullkomligt exploderar i både doft och smak. Djupa toner av vanilj, choklad och nougat rundas av med en välintegrerad fatton. Fungerar perfekt med en söt enkel espresso.

Gott snack!

-P

Götet...

2008-09-29T07:46:00.000-07:00

Hej vänner!

I helgen åkte jag och min Victoria upp till Göteborg för att köpa en bil. Helgen tillät inte mycket fritid men givetvis hann vi med en kaffe lite här och där. Min maskin var på Bokmässan tillsammans med Johan och Dan från Solde, tyvärr hade jag inte chansen att göra ett besök men jag hörde att de tog god hand om Linean och serverade schyssta kaffen. Bra jobbat!

Helgens kaffeupplevelse var en clover-bryggd Aricha #9. Jag och Matts snackade specialkaffets vara eller inte vara och sippade på en kopp fylld av bärtypiska karaktärer. 9:an skiljer sig mycket från nr 17. Den har en mer utpräglad syra som drar åt lime och är inte lika mogen i sin bärkaraktär. Helt klart en bra filter/cloverkopp till skilnad från nr 17 som jag tycker är ett espressokaffe. Trycket krävs för att pressa fram syran som skänker balans till koppen.

Helgens totalupplevelse är definitivt de två besöken på kanske sveriges bästa indiska hak. Mother India vid stationen i Göteborg är alltid fullt av liv. Rätterna kostar ca 70-80 kronor och är mycket vällagade.
Klassiker som spenat och paneer, kikärts dhall eller aloo gobi är säkra kort. Fräscht och smakrikt då man bytt ut ghee mot olivolja. Verkligen genuin mat och ett måste för alla som älskar etniska krogar.
Till maten dricker man givetvis öl, antingen indisk eller bengalisk. Det finns möjlihet att beställa vin men förutom med ett söt-syrligt vitt vin så händer det nog inget positivt i kombinationen med så kryddstark mat. Öl är klart bättre enligt mig...

Innan vi for iväg på söndagen blev vi bjudna på lite kaffe av Per på Da Matteo. Midsommer murders heter blandningen och är väldigt balanserat. Det drar inte åt något speciellt håll och har inte direkt några "high notes", däremot är det en härlig viskositet i kaffet. Kakao och kola med hinter av bär och fruktskal. Tack för det Per, det var skönt att sitta och babbla i solen en stund.

Göteborg är najs.... Vi hörs snart!

-D

Tack Anders!

2008-09-26T09:56:00.001-07:00

Under min Stockholmsvistelse spenderades den största delen av dagarna på STHLM coffee academy. Långa utbildningspass med få pauser kräver en bra start på dagen. Som en räddare i nöden dök Anders Thor up varje morgon och bjöd på en kopp schysst kaffe bryggt på en eva solo. Inte nog med att det var goda kaffen, de leverarades blint så att sinnena tvingades till en rivstart. Full fokus på smaker och njutning, sen är man redo för en fullspäckad dag. Kaffena som bjöds var Aricha 17, Misty Valley och sluligen en Harrar. Anders, stort tack för dessa dagar.

Gott snack och gott kaffe.

-P

Aldrig fel med indiskt

2008-09-25T13:09:00.000-07:00

Är i Stockholm på kurs i ett av mina favoritämne, nämligen kaffe. Fyra fullspäckade dagar i högsta tempo. Otroligt inspirerande men samtidigt blir det extra tydligt att man vid högt tempo verkligen måste ta sig tid till att de få korta lediga stunder man har över ges till upplevelser för att skapa en balanserad tillvaro.

I kväll fyllde jag och Alex från Njutbar i Malmö upplevelsekvoten med ett riktigt schysst krogbesök på Chanti på söder. Indisk mat av högsta kvalitet. Hade hört talas om det och gjorde en spontan chansning utan bordsreservation. Stället var knökat med superskön stämning. Till och med uteserveringen var packad trots att temperaturen låg kring 10 grader. En Bangla i baren för att komma i stämning och sedan stod bordet klart. Grymt bra mat serverat på klassiska plåtbrickor med fack för de olikas ingridientserna. Var som helst annars tacky men här helt rätt! Tandori med två olika grytor, dall, naan och en Bangla till i en fortfarande knökfull krog. Lyckan var total.

I tisdagskväll hade vi en annan skön smakupplevelse. Matlagningskurs på restaurangakademin med Markus Aujalay. Uppdelade i olika grupper för olika rätter lagade vi med grym handledning en härlig tre-rätters medan vi sippade på valfri fördrink. Till bords förgylldes maten med en välkomponerad vinmeny. Det största intrycket som lämnades var nog ändå hur trevligt det är att laga mat i goda vänners lag och ett gott glas i handen. Nästa middag hemma hos oss kommer lagas tillsammans med gästerna.

Ska samla övriga intryck och återkommer med fler sköna smakupplevelser och några bilder från huvudstadsbesöket.

Gott Snack!

-P

Sthlm e på gång...

2008-09-23T00:15:00.000-07:00

Spenderade två dagar i Sthlm för att hålla en föreläsning om kaffets väg från gröda till kopp. Passade givetvis på att klämma in några barer under min vistelse. Nya Mellkvist låg jättefint på hornsgatan och måste vara helt underbart en solig förmiddag. Kaffet som bjöds var Haugaards. Härligt att denna utmärkta kaffebar numera finns på Söder.

Veckans överraskning var kaffebaren Espressino på Götgatan. Utan några förväntningar glider man in och blir serverad en Misty Valley från Johan och Nyström, jätteroligt kaffe. Mr Thor hamnade ganska fort bakom baren för att pilla med den nya femgrupparen som skiner upp stället. Trevlig personal och härligt nyfiken atmosfär. Oväntat....

På fredagen slank jag in en sista gång på Espressino, hade tio minuter innan det var dags att ge sig av och tänkte ta en sista kopp Misty. Till min glädje stod Kiril bakom baren och charmade gästerna med gott kaffesnack. Han tyckte jag skulle dricka kaffet som americano för det öppnade upp drycken på ett bättre sätt. Helt riktigt, kaffet fick ytterligare en nyans och smakerna hittade sin plats i harmoni på min palett. Härligt distinkt limeskal i eftersmaken och en arom som lovar bärskog är inte helt fel.

Hemma i lund igen och idag väntar lite jobb på nya Patisseriet vid stationen. I kvarnen ligger lite Koppi-kaffe som ska lekas med. Kom förbi!

En stund av harmoni....

2008-09-17T07:31:00.000-07:00

Igår kväll stod jag i baren på Stortorget och agerade hovmästare såväl som servitör imellanåt. Oväntat mycket att göra. Full restaurang både uppe och nere samt gott barhäng. När allt började lugna ner sig vid 21-tiden och några bord började beställa in notan så trodde vi det var allt för kvällen. Nej, nej... 18 personer dundrade in och undrade om de kunde få äta middag. Efter en sekunds tvekan så tänkte jag att det här måste vi lösa. Efter uppdukningar till höger och vänster och pusslande med bord och stolar så fick sällskapet plats och kvällen tog en ny vändning. Andra sittningen var det drag i! Najs atmosfär, ännu mer barhäng med trevliga gäster. Jag älskar atmosfären i en full restaurang!

Kom i säng vid 02:30 och idag är jag en trött man. För att hämta lite styrka drog jag en sväng på stan, köpte sportbilagan, gled in på Klostergatan och stängde ute omvärlden. En god espresso medan man får läsa om Zlatans bravader i Champions League kan vara total lycka för mig. Det handlar om tio minuter då man får helt egen tid och en chans att lägga alla borden och måsten på vänt. Nytankad med energi laddar jag nu inför resan till Hufvudstaden imorgon. Det vankas en föreläsning om kaffets resa från "gröda till kopp". Jättekul. Ska passa på att besöka nya Mellkvist och dricka lite Haugaard kaffe, det var ett tag sen....

Hörs gott folk! Gott snack!

-D

... inga konstigheter.

2008-09-16T05:34:00.000-07:00

Hej vänner!

Helgens diskussioner med Stefan om tillsatser och dylikt i nästan all mat har fått mig att tänka till. Spenderade söndagskvällen med att googla alla tillsatser som jag fann i produkter från mitt kylskåp. Läskigt! Och då är jag ändå ganska hälsosam av mig redan!

Ämnen som klassas till världens topp-tio mest allergiframkallande medel är vardagsmat. Cancerogena ämnen med direkta kopplingar till utveckling av diverse tumörer är heller inget ovanligt. Hur kan detta vara tillåtet? Varför bedrivs det inte mer forskning om effekterna av dessa tillsatser. De borde helt enkelt inte vara lagliga substanser i mat. Tiden får väl utvisa, våra föräldrars generation hade inte dessa tillsatser i maten utan det är något vi har växt upp med. Tiden kräver att mat är designad efter våra behov och plånböcker. Överdrivet lång hållbarhet, färgämnen för att det ska se aptitligt ut, smakförhöjare för att ge oss gott självförtroende som hemmakockar.
Inte för mig! Jag vill leva länge med hälsan i behåll och de långvariga effekterna av vår tids mat har ännu inte börjat visa sig. Time will tell.

Idag började jag dagen med en tallrikt havregrynsgröt. Breakfast of Champions! Med lite kanel och äpplemos är det nästan en dessert, fast nyttigare.

Lunchen är ett problem om man vill unvika konstigheter i maten. Det enda stället som garanterar "ren mat" i Lund är Govindas. Ekologiska råvaror efter säsong och en passionerad kock vid namn Elias. 55 spänn!
Gryta, sallad, soppa och dessert! Dessutom är det inga mobiltelefoner som ringer och inga fönster ut mot en bil-gata som stör. Ett måste för Er som vill ha en lugn lunch som gör gott i kroppen.

En espresso bryggd av Tessan på Klostergatan sätter pricken över iet idag. Fingersnap från Koppi med en härligt apelsinsötsyrlig karaktär. Najs! Nu väntar jobb i baren på Torget.

Gott snack!

-D

Doc Italiano....

2008-09-15T06:37:00.000-07:00

Hej vänner!

Jag och min gode vän Peter Frennhoff delar ett stort intresse för allt som rör mat och dryck, framförallt dryck. Peter är vinkillen med kaffeintresse och jag är kaffekillen med vinintresse. När vi träffas gör vi det alltid över ett glas, en kopp eller en matbit och vi nördar mer än ofta in oss i smakernas värld.

De stora upplevelserna behöver inte vara påkostade eller förväntade utan det är tillfällen som inträffar i vardagen när vi minst anar det. Gott snack ska fungera som en liten inblick i vår smakvardag och hur vi reflekterar över det vi upplever. Givetvis kommer huvudfokus ligga på kaffeupplevelser men vi diskriminerar inga drycker utan välkomnar allt och alla att inspirera oss.

I helgen hade jag inga direkta planer, tänkte istället ta tillfället i akt att bara "softa" hemma, men det blev inget med det. Stefan Eriksson hade nämligen vägarna förbi Malmö där han var delaktig i helgens ekologiska event på Stortorget och då måste man ju bjuda till lite.

Vi träffades på lördag kväll för att gå ut och äta en bit mat och ta ett glas eller två. Jag visste inte riktigt var vi skulle bege oss, personligen är jag jättetrött på "fine-dining" stuket men samtidigt vill man ju ha vällagade rätter. Hmmmm...? Jag hade hört mycket om Doc Italiano och tänkte att det kan väl vara värt att prova.

Vi släntrade in vid 21.15 efter att ha njutit en glas champagne på Rasoir. Skön lokal, härlig belysning och inbjudande delikatesser i glasdisken. Personalen pratade engelska, italienska och vanlig malmöitiska. Bra början. Efter en snabb skumläsning av menyn insåg vi att här kan det nog bli mat av!
Vi beställde lite mellanrätter, crostata med krabba ( givetvis färsk ) och klassisk spagetti med bläckfisk. Till det blev vi rekommenderade ett vitt Italienskt vin som jag inte kommer ihåg namnet på och vid avsmakningen var det inga konstigheter. Däremot när vinet stått någon minut så uppenbarade sig något inte var helt angenämnt i eftersmaken. Vi var överens om att det måste vara defekt på ett eller annat sätt ( antagligen lätt oxiderat ) och skämdes när vi ropade dit servisen, vi hade ju haft chansen att säga något vid avsmakningen. Det var i vilket fall inget problem, ägaren kände en lätt defekt och vi bytte ut det mot en Sauvignon Blanc för att vara på säkra sidan.

Krabban kommer in, inga konstigheter, tre bruschettas på en tallrik med pillat krabbkött, persilja, olivolja, vitlök, salt och peppar. Det behöver inte vara svårare än så, otroligt gott och genuint. I kombination med vinet blev det en förhöjd upplevelse där syran dämpades och blommigheten kom fram.

Spagettin var slungad i vitt vin, även här persilja och vitlök samt underbart möra små bläckfiskar med några droppar citron gissar jag. Rent, fräscht och vällagat. Vi slängde även på lite parmesan när ingen tittade. Även här gjorde Sauvignonen sitt till att föhöja upplevelsen när syran i vinet mötte syran och sältan i maten. Gott.

Vi pratade om hur sällsynt det är med riktiga italienska krogar i Sverige och hur underbar italiensk matlagning är när den får chans att visa sig. Sen pratade vi om allt ifrån olika algsorter till smakförhöjare i mat och blev lite upprörda när vi insåg att det är en bedrift att faktiskt bara äta mat fri ifrån tillsatser. Beklämmande...

Vi var nöjda efter två rätter, funderade ett tag på ta in krabban återigen bara för att okynnesäta men vi tog till slut in notan istället och gick vidare. Garanterar ett återbesök inom kort.

Sista anhalt blev Bishop Arms, en god mörk lager med härlig rostad eftersmak och en svensk weissbier med syrligt fruktig karaktär. Vi fortsatte in på småtimmarna om färgämnen, konserveringsmedel, champagne och svenska bläckfiskar. Vid tvåtiden tog jag tåget hem och somnade gott och längtade efter nästa krabbmacka.

( Ang. kaffe på Doc Italiano. Ät maten, drick vinerna men förvänta Er inte en prick över iet när ni beställer in kaffet. Avsluta isället med en amaro eller ett gott dessertvin.)

Gott snack!

-D