Nu är årets svenska mästerskap över och jag vill börja med att gratulera Emil Eriksson till vinsterna i Barista Cup och cuppingen. Starkt jobbat!
Det här var min 6:e tävling och jag har varit domare vid två tillfällen då jag inte ställt upp själv. Det har definitivt hänt en del genom åren. Lägstanivån är högre än någonsin, men det är alltid lika tajt i toppen från min synvinkel.
Det var några intensiva dagar på Gastro Nord där vi ställde ut med LoveCoffee i svenska handelskammarens monter. Vårt kaffe har fått riktigt bra respons från både proffesionella och amatörer under veckan, det känns lovande inför framtiden. Tävlingen tog upp mycket fokus de första dagarna och finaldagen var riktigt rolig. Det kändes bra att stå på scenen och jag gick verkligen in för att njuta av presentationen i och med att jag redan innan beslutat att detta var min sista tävling. När jag var klar så kände jag att det inte fanns något att gräma sig över, vinner jag inte så är det inte mitt år helt enkelt. Glad att Skåne håller fanan högt, Emil visade potential redan för ett par år sedan och det är ingen överraskning att han stor högst på pallen idag. Jag hoppas han får rätt stöd inför WBC och att Sverige äntligen plockar hem det, det är vi värda.
Många har frågat mig varför jag ställer upp när jag redan har vunnit Barista Cup 2 gånger, varför tar jag risken? Jag ser det inte som en risk, tävlingen har alltid varit en uttrycksform för mig och om jag har något jag vill förmedla till branschen så måste jag tävla. Så enkelt är det, att vinna har givetvis varit en bonus som bekräftar att mina tankar får gehör, men syftet är alltid att pressa framåt med ideér och ideal. Det är naivt att tro att tävlingen och specialkaffekulturen bara kommer blomstra av sig själv, vi som älskar bra kaffe måste bidra på olika sätt och där är tävlingen en bra plattform för baristor.
Jag hoppas att alla de som inte vann ser till att tävla nästa år igen, det är nästan en skyldighet. Ingen vinner första gången, i så fall har de extrem tur. De som verkligen kommer gå långt är de som är uthålliga och inte släpper målet i första taget. Andra gången är man ganska vass, tredje gången har man något tungt att komma med då man är säkrare på vad ens personliga relation till yrket och specialkaffe är.
Alla tävlingar har lärt mig otroligt mycket om mig själv, om kaffe och om hur branschen jag är verksam i fungerar. Det finns ingen bättre utbildning för mig med tanke på vad jag gör idag. Utöver det så har jag dessutom skaffat vänner för livet och det går inte att sätta ett värde på.
När jag tänker på vilken av tävlingarna som jag är mest nöjd med så är det faktiskt när jag kom 2:a och Costas vann. Jag visste efter den tävlingen att jag aldrig kommer göra det bättre än så. Den hade allt och jag hade sjukt roligt hela vägen. Nu känns det som det kvittar att jag inte vann men just då var det lite jobbigt. Så kan det bli....
Jag kommer att engagera mig i tävlingarna på andra sätt framöver och ser fram emot att vara domare. Det behövs fler domare med tävlingserfarenhet och förmågan att se det personliga som förmedlas på scenen. Det är också viktigt att den svenska tävlingen är så lik den internationella i bedömningen eftersom det är det slutgiltiga målet för vinnaren. Som sagt, det finns massor att göra, vi tar det som det kommer. En eloge till alla som roddat och jobbat gratis under veckan för att göra tävlingen möjlig, det kändes tryggt för oss som tävlade.
Nu är jag som sagt klar med tävlingen och ska fokusera på rosteriet. Jag tackar för mig, det har varit jättekul och inspirerande. Rekommenderas! Här följer det Ni kommande baristor ska slå, se det som en morot :)
2002 Beige Champion, 4e plats Barista Cup
2003 3:e plats Barista Cup
2004 Årets Barista
2004 12.e plats WBC Trieste
2007 2:a plats Barista Cup
2008 Årets Barista
2008 4:e plats WBC Copenhagen
2010 3:e plats Barista Cup
Svenska landslaget i NBC 2005, 2006, 2007.
Förresten, man ska aldrig säga aldrig......
Ha det gott! Gott snack!
