Kaffe eller prylar?

Hej gott folk!

Jag funderar på vad som driver intresset hos många människor inom "specialkaffe". I miljöer skapade för "specialkaffe"-folk vill jag ofta prata smaker, ursprung, förädling och sammanhang men det brukar inte bli så mycket av det. Istället pratas det tamping, tampers, pre-infusion, de senaste kvarnarna/maskinerna och modifiering av dessa. Kort och gott så handlar samtalen ofta om de saker runt omkring kaffet och sällan om själva råvaran. Jag kan absolut tycka att det är råskönt att spendera en kväll med att diskutera varenda liten nörd-grej som går att hitta på vägen fram till koppen men det var inte därför jag började arbeta med kaffe för ca. 9 år sedan. Jag blev fascinerad av dryckens komplexitet ( doft- och smakmässigt) och hur ett gott hantverk präglar ett bra kaffe. Tekniskt så var det i och för sig ganska häftigt med maskiner men de var ju helt ointressanta utan kaffet som rinner ur dom.

Jag har aldrig varit naturligt intresserad av tekniska prylar vilket hade underlättat en hel del i vardagen. Koppla ihop stereros, fixa med datorn, meka med bilen etc. Det är bra att kunna! När det kommer till kaffe så har jag väl lärt mig det som behövs för att kunna få fram en hyfsad kopp men fokus har alltid legat på de levande elementen i kaffevärlden. Det är där det händer för mig.

Givetvis så är alla kaffeintresserade inte bara fokuserade på det tekniska men jag tycker mig ändå se ett samband, framför allt när det gäller espresso. Man börjar med att intressera sig för de häftiga tillbehören eller maskinerna, det är det som drar uppmärksamheten. Det är ju helt ok, men i slutändan hoppas jag att kaffe som levande råvara och hantverket från bonden, rostaren och baristan blir det bestående intresset och att det läggs energi och pengar som gynnar den delen av kaffets värld. Maskiner och dylikt är sekundärt och i vissa fall överflödigt.

Dagens nyblivna kaffekonsumenter ser råvaran med andra ögon och fascineras inte lika lätt av den "nya" kaffekulturen. Baristor, rosettas, maskiner och syrliga espresso är barnmat för dem. Kaffe helt enkelt... Det bådar kanske för att kaffeintresset blir något lite mer vardagligt, lite mer tillgängligt, inte så komplicerat och speciellt. Kanske lite som matlagningsintresset generellt idag. Det öppnar för fokus på andra områden i kaffekedjan.

I framväxten av något "nytt" så krävs ställningstagande och det skapas subkulturer. Tillhörighet och identitet blir viktiga delar i kulturens utveckling. För eller senare måste dock utvecklingen ha nått en punkt då det smala blir bredare för att nå ytterligare steg framåt. Jag tror den möjligheten finns för kaffe som jag anser är världens största dryck. Det känns ibland som den ligger gömd bakom ett berg av prylar och är otillgängligt för framtida kaffeälskares njutning.

" Time will tell"

- Gott snack :)

WBC Atlanta

Hej gott folk!

Då var det dags för årets event inom specialkaffe, nämligen WBC i Atlanta. Jag tror Mattias kommer göra bra ifrån sig och att han kan gå långt i tävlingen. Lite flyt och en bra dagsform är nyckelingredienser för avancemang till final. Vi håller tummarna!

Jag har spenderat kvällen med att kolla live-streamen från tävlingen, det har fungerat väldigt bra faktiskt. Kul att se gamla rävar som Sammy Piccolo i hetluften igen. Killen har kommit 2:a två gånger och 3:a en gång. Starkt att köra vidare med ytterligare en tävling. Han gjorde en stabil insats från vad jag såg men man vet ju inget om hur det smakar i kopparna. Mest överraskad var jag av siste man ut idag, baristan från Island. Han var hur cool som helst och hade en riktigt tajt presentation. Drinken var enkel men ändå arbetad och jag tippar nog finalplats för honom.

En grej som jag funderade på efter mitt eget WBC var hur många som skulle dyka upp med Etiopiska naturals i årets tävling. Det blev ju ren cirkus kring Aricha och alla kaffen med liknande karaktärer i specialkaffekretsar efter WBC. Jag såg tendenser i Barista cup men ingen som gick hela vägen med ett "smalt" kaffe.

Än så länge så har merparten av dagens tävlande använt sig av Etiopiska naturals som ingrediens i deras blandning, ofta uppblandat med Brasilianska eller Centralamerikanska kaffen. Jag hoppas någon tar steget de kommande dagarna och visar upp ett "nytt" kaffe, något som sticker ut samt speglar ursprung och unik karaktär. Det är det som jag fortfarande tror kommer att ta tävlingen vidare. Det vore trist om tävlingen fortsatte vara en plattform där de tävlande kör "safe" för att nå resultat, då händer inget framåt. De kommande två dagarna ska bli väldigt intressanta och jag hoppas att de som vågar sticka ut går långt i tävlingen. Det har gått 10 år nu och tävlingen borde redan vara ett forum där definitionen av specialkaffe lyfts fram och premieras.

För övrigt så tog jag en kafferunda i Malmö idag. Dagens mest intressanta kaffe blev WBC-blandningen serverad på Njutbar. Jag drack en shot som rann lite fortare och en som rann lite tajtare. Mitt intryck av blandningen är att den lämnar mer att önska. Jag hade nog föredragit den som ren Biloya, det är där de intressanta aromerna och smakerna finns för mig. Men som sagt, den kan nog verka väl för Mattias i Atlanta och ta honom riktigt långt beroende på vad domarna öppnar upp för.

Dagens smakupplevelse överlag blev en ost gjord på komjölk, lagrad i pressrester av Barolo-vin.... Sagolikt! Spring, spring och köp en bit till helgen! Glöm inte lite gott vin till osten oxå!

Gott snack!

Kaffe som drivkraft

Med alla diskussioner kring kaffe och hållbar utveckling så finns det nya otroligt intressanta rön. En forskare i USA har hittat ett sätt att utvinna biobränsle ur kaffe. Att utvinna biobränsle ur jordbruksprodukter är förvisso inget nytt och brukar beskyllas för att bidra till ännu större matbrist i världen genom att odlingsbar mark i utvecklingsländer används till odling av råvaror för bränsleproduktion snarare än till mat. Denna gång så finns däremot en fantastisk lösning. Man använder nämligen sumpen som blir över efter bryggningen till framställningen. Alltså exploateras inte de kvalitativa odlingsbara områdena utan kaffe produceras som vanligt och sen är det bara upp till caféer och restauranger att spara sumpen och skicka vidare. Femton procent av sumpens vikt kan utvinnas till rent bränsle. Ytterligare en positiv effekt är att ”avgaserna” har en svag doft av kaffe vilket är att föredra i jämförelse med avgaser från olja och bensin. Efter utvinningen kan sumpen komposteras och gå tillbaka till naturen utan negativa effekter. Tydligen så blir bränslet också tunnare än biobränsle från till exempel jordnötsolja och motorerna i bilar behöver inte modifieras lika kostsamt som vid användning av annat biobränsle.

Idén föddes ur en kopp filterkaffe som fått stå för länge och fått ett oljigt ytskikt. Snacka om att kaffet var bränsle till hjärnan hos den här killen. Om det här blir storskalig produktion så finns det fler positiva effekter. Tänk om caféer kan sälja sin sump vidare och på så sätt öka intäkterna för en kopp kaffe. Helt plötsligt så kan kaffeodlarna få mer betalt, lönerna kan öka på caféerna och statusen för yrket öka. Det är bara att buga och bocka för mannen bakom upptäckten.

(Bilden är lånad från the Economist.com där orginalartikeln finns att läsa.)

Gott Snack!