Det börjar bubbla i grytan....

2011 börjar bra på många sätt. Något värt att notera är alla bloggare som dykt upp den senaste tiden och hur de uttrycker sig i sina inlägg. När jag började blogga ( innan gott snack körde jag en personlig blogg ) så var det för att ventilera tankar och ideér kring den bransch jag lever i och brinner för. Jag trodde det skulle finnas möjlighet till diskussioner och på så sätt också vägar till förbättring när det gäller alla delar av specialkaffebranschen i Sverige. Jag blev ganska snabbt besviken när jag märkte att ingen ville kommentera eller kritisera de inlägg som var någorlunda seriösa eller som tog upp allvarliga aspekter av vår bransch.

Kanske var det för att det inte fanns intresse eller kunskap. Kanske var det för att man befann sig i någon slags förälskelsestadie där man inte ville se de negativa sidorna, jag vet inte. Jag vet bara att jag kände mig som en uppviglare och kände frustration över att inte få feedback eller andras perspektiv. Kanske var jag bara arg och bitter och behövde ännu mer erfarenhet?

Idag har vi inte detta problemet längre och jag tror det är för att det först nu finns en skara människor som är genuint intresserade av specialkaffe och som har kommit in i kulturen under de senaste årens etablering av specialkaffe-tänk. Det är självklart för dem att förvänta sig vissa saker och deras referenspunkter är av betydligt högre standard än vad som fanns tillgängligt för ca 6-7 år sedan.

Det är uppfriskande att följa alla tankar och ideér och extra roligt när det hettar till. Jag klarar inte av när människor vägrar att ta ställning och uttrycka sin personliga mening, trots att det väcker motstånd. Det är nyttigt och lärorikt för en kultur som fortfarande är ung och grön.

Vad som slår mig för tillfället är att det finns två olika sorters människor som diskuterar i dessa forum. Ena sidan är intresserade amatörer och andra sidan är verksamma professionella. Det är skillnad på hur dessa ser på specialkaffets fortsatta frammarsch där den ena är 100 % vision medan den andra är delvis erfaren realist med målsättning. Det är lätt att gnälla men ska man göra det så måste man kunna backa upp sina ord i handling och med realistiska lösningar. En lösning där båda parter sätter riktlinjerna tror jag stenhårt på.

Jag funderar också på var fokuset ligger någontstans. Själv har jag alltid brunnit för råvaran, där ligger mitt hjärta. Bryggningsteknik, utrustning etc är bara nödvändigt ont på väg mot smakupplevelsen för mig. Jag måste behärska det vare sig jag står vid en "supermaskin" eller inte och 9 ggr av 10 lyckas jag för att jag förstår råvaran någorlunda, det är mitt jobb.

Jag har nämnt det förut och jag tror fortfarande att det ligger något i detta:
Många som intresserar sig för kaffe gör det inte i första hand för själva drycken utan för prylarna runt omkring. Maskinerna, tampers, snygga glasbryggare och för att kulturen fortfarande är smal. Det handlar om identitet och man vill inte gå med strömmen utan söker den smala vägen för att utmärka sig.

Jag säger inte att det är något fel i det, tvärtom, men förr eller senare får man komma till insikt om hur allt hänger ihop. Kaffebranschen ( även specialkaffe ) är inget vackert. Det finns stora brister och det är otroligt många människor som försöker livnära sig längs denna kedja där producenten är den självklara att nämna. Det finns mycket utrymme för förbättringar både i början av ledet och i slutet.

Vi kan till exempel ta prissättning. Folk förväntar sig att det ska starta rosterier som säljer specialkaffe för 150-250 kr / kilo till konsument. Hur ska det gå till? Hur ska de rosterierna kunna undvika att gå omkull efter ett kalenderår? Och om det gör det hur bra reklam är det för specialkaffekultur.

Är 25 - 30 kr för en kopp kaffe dyrt? Kom igen! Det är dags att börja mäta värdet i form av upplevelse. Kan man betala 50 - 60 spänn för en bärs som smakar vatten ute på krogen så är 30 spänn för en kopp specialkaffe ett fynd!

Tävlingen har gått lite upp och ner de senaste åren. Så är det med tävlingar, det beror på vilka som arrangerar, vilka som vinner och på hur intresserad allmänheten är . Jag har vunnit ett par gånger och jag vet att det blir vad du gör det till. Jag har inget ansvar som vinnare av Barista Cup att åka land och rike runt och presentera kaffe. Jag gjort det, men det är för att jag har velat, inte för att jag måste. Dessutom måste du ju ha betalt i någon form om du ska turnera. Om jag skulle lägga ihop alla pengar som jag har lagt för att tävla så skulle jag kunna köpa en professionell barmiljö att ha hemma bemannad med en barista på deltid i ett år. Det kostar och det tar energi från dig, din familj och dina vänner. Så är det med saker man brinner för och förhoppningsvis så skapas balans i slutändan.

I vilket fall som helst så är det najs att det snackas!

Ser ännu en gång fram emot ett år som kan ta oss från en subkultur till en kultur. Ett år där specialkaffe når fram till medelsvensson för att det är godare än det gamla vanliga och värt varenda krona i upplevelse. Ett år där svenskarnas mentala bild av kaffe sträcker sig längre än en svart dryck eller bruna bönor och istället byts ut mot mogna röda bär, vackra lanskap och passionerade jordbrukare. Typ den bild medelsvensson får av att tänka på vin, whisky, kött, grönsaker eller andra levande produkter som finns i deras vardag. Det måste ju vara möjligt. Eller?

- Gott snack!