Kaffe till folket

Helgen spenderades på Sofieros Julmässa i Koppis monter. Charles och Anne var ombedda att medverka på mässan vars tema var hantverk. Eftersom Anne var tvungen att vara kvar på Koppi och driva verksamheten så hoppade jag in och hjälpte Charles i montern. Uppläget var en filterbryggare och flertalet kaffen från enskilda ursprung. Publiken var i stor utsträckning medelålders och uppåt. Vi bjöd på smakprov och sedan fanns det möjlighet att köpa med sig hela bönor eller kaffe malt på plats efter bryggningsmetod. Att stå på den här typen av mässa som varken inriktar sig på branschfolk eller väldigt kaffeintresserade personer utan helt vanliga människor var både en utmaning och en tankeställare. I början av första dagen så bjöd vi förbipasserande på allt ifrån Aricha #17 till Costa Ricanskt honungsprocessat och den vanligste reaktionen var: "det smakar inte kaffe!". Uppenbarligen behövde strategin läggas om. Lösningen var tid. Istället för att försöka förse så många som möjligt med kaffe så lade vi fokus på att ta en person eller ett sällskap i taget och verkligen förklara Koppis filosofi och våra egna tankar kring kaffe. Genom att förklara att kaffe från enskilda ursprung präglas av sin växtplats, dess klimat och sin processeringsmetod på samma sätt som vin och sedan låta besökarna prova två olika kaffen brevid varandra så väcktes det ett otroligt stort intresse. Därefter var det hur lätt som helst att prata kvalitet, preferenser och kaffehandelns fram- och baksida. Vad som var ännu roligare var att de flesta köpte med sig kaffe och inte bara det billigaste för att vara artiga utan mer än hälften valde att köpa ett dyrare kaffe för 150 kronor för ett kvarts kilo.

Detta väckte en tanke hos mig. Det är ju givetvis viktigt att vi som redan är frälsta och dedikerade till kaffe utbyter tankar, upplevelser och bryggningstips. Men ännu viktigare är att denna kunskap som vi i kaffesverige besitter idag hamnar hos allmänheten. Det är ju ingen sport att få någon som dagligen kommer in i min bar att prova något nytt eller annorlunda men det var däremot en utmaning att rikta sig till helt vanliga svenskar som vanligtvis handlar det kaffe som råkar vara billigast i livsmedelsaffären för dagen. Tänker man lite längre så är det ju just detta, att den breda massan börjar ställa krav på olika kaffen med unik karaktär och hög kvalitet som kommer att göra skillnaden. Efterfrågan på kvalitetskaffe kommer att öka och med det så stiger priserna. För att uprätthålla kvalitet så kommer troligen mellanhänder i handelskedjan att rationaliseras bort och en större del av pengarna hamnar där de ska, hos bonden. Det är så klart en lång väg att gå men den lär ju inte bli kortare om vi inte börjar. Därför blir dagens önskan/uppmaning att alla som jobbar med kvalitetskaffe så ofta som möjligt tar sig tid att förklara för oinvigda om skillnaden mellan kaffe och kaffe. Det är lätt värt det! Helgens händelse var för övrigt när en dam i sjuttioårsåldern kommer fram och tar upp en kopp, luktar och utbrister: Usch, etiopiskt kaffe det gillar inte jag! Vissa har mer koll än man tror.

Gott snack!

-P

Street Style Coffee

I veckan som gick gjorde jag ett gästspel hos min gamla arbetsgivare Johan. Han äger och driver en klädbutik i Lund som heter Pavement. Streetwear är temat och varumärken som tex Acne, Nike, Adidas eller Resteröds är delar av utbudet i butiken. Det fanns en tid då jag hade tankar på annat än kaffe och då arbetade jag på Pavement. "Lunda-kidsen" droppade förbi dagligen för att lyssna på de senaste "waxxen" med tung hip-hop eller dancehall. Jag var till och med butiksanvarig under en period men insåg snart att det var inte för mig.

Kläder är dock fortfarande ett intresse och Pavement ,som hängt med under många år, fortsätter att vara en inspirerande butik med personlighet och bra utbud.

Kvällen till ära fick gästerna välja och vraka bland plaggen som kunde köpas till rabatterade priser, endast för inbjudna.
Under kvällen passerade några hundra gäster och jag hade fått möjlighet att sätta upp en liten hörna där jag bjöd på Aricha 17 rostat av Charles dagen innan. Jag släpade ner Linean och den lilla Compak-kvarnen jag fått som finalist i VM. Jag valde att använda Arichan för den behöver inte lindas in i förberedande beskrivningar kring smaker. Det skulle helt enkelt smaka gott och framförallt helt annorlunda än vad folk är vana vid. Den enda jag sa till gästerna var att de inte skulle förvänta sig något i stil med "kaffesmak", typ bitterhet.

Reaktionerna under kvällen var över förväntan då alla utbrast något i stil med " Gud vad gott", " Fan vad häftigt" "Är det smaksatt". Samtalen som följde var undebara och jag kände verkligen att jag stormtrivs med mitt yrke. Att få ge människor upplevelser av den här typen inspirerar mig och inger hopp. Kanske är det inte så svårt att få ut de här unika karaktärerna till "kaffesvensson" som trots allt har varit förpassade till att dricka medelmåttiga kaffen med hänsyn till tillgängligheten i butik. Dessutom så har det inte funnits någon som berättar om kaffe som råvara när dessa människor tar sig an drycken på jobbet, i butikshyllan eller när de är på restaurang.

På alla de platser där människor faktiskt är inställda på att njuta , har det saknats bra råvaror, kunskap och passion för kaffe. Idag finns äntligen en liten plattform och jag förvånas över hur lätt folk tar till sig kaffen som tex. Aricha 17. Till och med i en klädbutik går det att nå ut och få människor att ifrågasätta sina kaffevanor.

Härlig kväll! Mycket gott snack och mycket gott kaffe!

- D

Sthlm med Beige

Veckan har varit intensiv. Tisdagen spenderades på ett tåg upp till Stockholm för att på kvällen ansluta med Beige Society. Masters-kursen genomfördes under hela veckan och jag skulle bla. hålla en workshop för studenterna, däribland Peter.

Andra föreläsare och kursledare var Klaus och Casper från Collective, Robert Thoressen från Kaffa, samt David Haugaard.
Mycet cupping i olika sammanhang med både bra och mindre bra kaffen på borden. Dagarna spenderades på Sthlm Coffee Academy.

Tisdag kväll bjöd Beige in till en specialkomponerad 3-rätters av Årets kock 2003 i Pontus by the Sea´s chambre separeé. Fransk löksoppa, Anka, creme brulée. Väldigt klassiskt meny som kändes trygg. Jag bytade dock ut förätten mot löjrom och huvudrätten fick bli halstrad hälleflundra med potatis, pepparot och räkor. Givetvis mycket smör.

Middagen var mycket trevlig, dock berodde det mer på sällskapet än maten. Vet inte hur det var för de andra men min hälleflundra var snustorr. Dessutom var det första vinet, Rieslingen, defekt. Smakade och luktade kylskåp, metalliskt. Vi spekulerade i om vi hade fått en samling av vinrester men brydde oss inte om att ta upp det.

Pinot Noiren var ett härligt vin med elegans och komplex frukt av röda bär. Dock blev jag lite förvånad när jag fick detta vin till min fisk som både innehöll räkor och pepparot. Jag tänkte att de kanske vet något som inte jag vet och började äta och dricka. Efter två tuggor och lite vin var det antagligen det tydligaste exemplet på en dålig kombination. Metall och kemiska smaker uppstod i gommen och jag var tvungen att be om något annat vin. Fick givetvis lite mer av kylskåps-Rieslingen men det dög för mig. Ibland orkar man inte göra en grej av saker, det kan uppfattas som snobbigt. Förväntar mig dock mer av personalen på en av Sveriges bästa krogar.

Creme bruleén var bra och desservinet likaså i kombination. Höjdpunkten var nog kaffet, som vi tagit med oss själva och även bryggde själva i köket. Jag visste inte vad det var men så fort koppen fylldes kände jag igen aromerna och tänkte direkt på Misty Valley och Aricha 9, 17. Antog att det inte var något av dessa kaffen men definitvt en natural från Misty Valley.

Det var Robert Thoressens kaffe. Odlaren heter Bendane och kommer från just Misty Valley. Mycket gott.

Efter middagen fortsatte jag och Peter vidare för att ta en öl på Le Rouge. Vi hinner knappt träffas hemma i Lund så det gäller att ta tillfällena i akt. Gott snack om både det ena och det andra tills vi till slut vandrade hem till hotellet och somnade gott.

Dagen efter började med cupping av kaffen från Collective, Kaffa, och Löfbergs. Klaus och Casper var på plats och det var riktigt trevligt atmosfär på Akademin. Många smakintryck och tankar cirkulerade i huvudet när jag vid sextiden satte mig på tåget hem till Lund. Studenterna hade ytterligare en dag kvar med fler smakupplevelser och en signaturdrinks-tävling. Vet inte vem som vann, men det var säkert en upplevelse för Klaus och Casper att få agera jury.

Gott snack!

- D