I somras så tillbringades semestern vid Indalsälven utanför Sundsvall. Under veckan höll vi oss vid vattnet eller i skogen men en av dagarna tog vi en sväng in till stan. Sist jag var där var ca 7 år sedan då höll jag utbildningar över hela landet och Sundsvall var ännu ett stopp på vägen. Jag och Matts Johansson var uppe en tidig morgon i vinterkylan och strosade omkring i stadkärnan. Medan vi gick där och pratade strunt så kom en förförisk doft av nyrostat kaffe. Vi blev lite förundrade och började följa våra näsor i hopp om att vi faktiskt inte inbillade oss. Vi kom fram till en liten butik på en sidogata och stormade in uppspelta och med tusen frågor till det gamla paret som stod där inne. De tittade på oss som vi var tokiga när vi försökte tjata till oss en titt på deras rosteri som de drivit i en livstid tillsammans. Jag förstår att de nekade oss tillträde, vi gav nog inget seriöst intryck då vi helt enkelt inte kunde hålla oss lugna och sansade. Nåväl, får väl försöka vid ett annat tillfälle tänkte jag, dock ganska ledsen över att gå miste om att få se ett litet stadsrosteri.
Denna gång tog jag chansen igen och frågade mig fram till vart stadens kaffebutik/ rosteri kunde finnas. Väl där så möttes jag av en medelålders kvinna som gladeligen tog emot mig och tyckte det var jättekul att jag ville se rosteriet. Hon hade tagit över verksamheten " Ido Kaffe" från det gamla paret och berättade att hon verkligen börjat intressera sig för kaffe och rostning. I butiken såldes egenrostat kaffe enligt de anrika recepten som det gamla paret lämnat över till den nya ägarinnan. Hon hade lite egna ideér men vågade inte riktigt göra något då dessa blandningar var inarbetade i staden och hos den trogna skaran som följt rosteriets verksamhet under kanske 50 år. Jag förstår henne. Hon låste dörren till butiken och ledde in mig på bakgården där rosteriet låg. Väl inne i lokalen så var det bara en sak i centrum. En 60-kilos Probat från 1950-talet ( tror jag ). Gammal och sliten men ändå så fin. Reglagen var inte som på min rost utan rejäla spakar och vreden. Sweeet!
Det är så coolt att det ligger kvar här i staden och jag hoppas verkligen att den nya ägarinnan kör sina egna 50 år som lokal rostare i Sundsvall. Jag hoppas också att hon sätter sin egen prägel på rostningen och de kaffe som köps in så att Sundsvallsborna kan få stoltsera med sin egen specialkafferostare. Nästa sommar hoppas jag kunna stanna förbi igen och kolla läget, ta en kaffe och utbyta lite rosterfarenheter, en nystartad till en annan. Är Ni i Sundsvall så kika in på Ido Kaffehandel, fråga någon på stan var det ligger så löser det sig. Ha det gott!
Gott snack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar