Kaffe till folket

Helgen spenderades på Sofieros Julmässa i Koppis monter. Charles och Anne var ombedda att medverka på mässan vars tema var hantverk. Eftersom Anne var tvungen att vara kvar på Koppi och driva verksamheten så hoppade jag in och hjälpte Charles i montern. Uppläget var en filterbryggare och flertalet kaffen från enskilda ursprung. Publiken var i stor utsträckning medelålders och uppåt. Vi bjöd på smakprov och sedan fanns det möjlighet att köpa med sig hela bönor eller kaffe malt på plats efter bryggningsmetod. Att stå på den här typen av mässa som varken inriktar sig på branschfolk eller väldigt kaffeintresserade personer utan helt vanliga människor var både en utmaning och en tankeställare. I början av första dagen så bjöd vi förbipasserande på allt ifrån Aricha #17 till Costa Ricanskt honungsprocessat och den vanligste reaktionen var: "det smakar inte kaffe!". Uppenbarligen behövde strategin läggas om. Lösningen var tid. Istället för att försöka förse så många som möjligt med kaffe så lade vi fokus på att ta en person eller ett sällskap i taget och verkligen förklara Koppis filosofi och våra egna tankar kring kaffe. Genom att förklara att kaffe från enskilda ursprung präglas av sin växtplats, dess klimat och sin processeringsmetod på samma sätt som vin och sedan låta besökarna prova två olika kaffen brevid varandra så väcktes det ett otroligt stort intresse. Därefter var det hur lätt som helst att prata kvalitet, preferenser och kaffehandelns fram- och baksida. Vad som var ännu roligare var att de flesta köpte med sig kaffe och inte bara det billigaste för att vara artiga utan mer än hälften valde att köpa ett dyrare kaffe för 150 kronor för ett kvarts kilo.

Detta väckte en tanke hos mig. Det är ju givetvis viktigt att vi som redan är frälsta och dedikerade till kaffe utbyter tankar, upplevelser och bryggningstips. Men ännu viktigare är att denna kunskap som vi i kaffesverige besitter idag hamnar hos allmänheten. Det är ju ingen sport att få någon som dagligen kommer in i min bar att prova något nytt eller annorlunda men det var däremot en utmaning att rikta sig till helt vanliga svenskar som vanligtvis handlar det kaffe som råkar vara billigast i livsmedelsaffären för dagen. Tänker man lite längre så är det ju just detta, att den breda massan börjar ställa krav på olika kaffen med unik karaktär och hög kvalitet som kommer att göra skillnaden. Efterfrågan på kvalitetskaffe kommer att öka och med det så stiger priserna. För att uprätthålla kvalitet så kommer troligen mellanhänder i handelskedjan att rationaliseras bort och en större del av pengarna hamnar där de ska, hos bonden. Det är så klart en lång väg att gå men den lär ju inte bli kortare om vi inte börjar. Därför blir dagens önskan/uppmaning att alla som jobbar med kvalitetskaffe så ofta som möjligt tar sig tid att förklara för oinvigda om skillnaden mellan kaffe och kaffe. Det är lätt värt det! Helgens händelse var för övrigt när en dam i sjuttioårsåldern kommer fram och tar upp en kopp, luktar och utbrister: Usch, etiopiskt kaffe det gillar inte jag! Vissa har mer koll än man tror.

Gott snack!

-P