Amerikanskt vs Svenskt....

Hej alla glada!

Peter är hemma igen efter en intensiv resa i USA. Med sig hem hade ett gäng kaffen ifrån bla. Stumptown. Vi satte upp en spontan cupping hemma i mitt kök igår, inte jätteseriöst, men väldigt trevligt! Kaffen på bordet var:

Misty Valley, Etiopien, Stumptown
Kenya, Gaturiri Reserve,Direct Trade, Stumptown
Kenya, Getumbwini, J&N
Blandning,Pike Place, Starbucks
Blandning, Cherry, Amerikansk nyöppnat mikrorosteri.

Tre kaffen urskiljde sig direkt. De båda kaffena från Kenya och Misty Valley från Etiopien.

Misty Valley hade bärtypiska karaktärer men utmärkte sig med toner av viol och en lägre syra i jämförelse med tex Ididon från J&N. Kan nog komma till sin rätt som espresso, men saknade syra i den här koppningen. Oren avslutning vilket sänker upplevelsen en aning.

Stumptowns Kenya hade en härlig doft av kryddig choklad och vinbär men saknade, även den, en syra som ger krispighet och nyans till kaffet. Tappade i takt med att temperaturen sjönk. Lite oren avslutning även här men ändå ett bra kaffe med bärtypiska karaktärer av vinbär och citrusfrukter.

Getumbwinin utmärkte sig markant, framförallt bredvid en annan Kenya och en Etiopier. Super-ren kopp med härligt krispig syra av vinbär, limeblad och syrliga smultron. I takt med att temperaturen sjönk så framträdde en allt tydligare apelsinsmak som gav en ren avslutning. Det är något svalkande över smakkaraktären, kan vara eukalyptus.....Uppfriskande och fräsch upplevelse. Klart bäst på bordet!

Cherrys blandning lämnade mer att önska men de är ju nyöppnade och har goda avsikter inför framtiden. Det tar tid att lära sig rosta.
Starbucks blandning doftade och smakade askfat, helt sönderbränt. De har till skillnad från Cherry hållit på ett tag och borde kunna leverera bättre än så här. Odrickbart!

Kommentar: Roligt att ett svenskt rosteri står sig mot respekterade aktörer som Stumptown. Hoppas på en fortsättning av den här trenden.

Gott snack!

-D

Skönt häng på Koppi.....

Hej vänner!

Åkte upp till Helsingborg häromdagen för att komma bort från Lund en stund. Jag och Jocke från Klostergatan begav oss givetvis till Koppi där Charles och Anne alltid får en att känna sig välkommen.

Mackorna på Koppi är riktigt bra, det vet jag sedan tidigare, så nu provade jag dagens soppa. En klar grönsakssoppa med säsongens rotfrukter, lätt tomatkryddig med färsk timjan. Supergott och välgörande för en trött barista som jag. Med nya krafter och välbehag i kroppen kom kaffesuget tillbaka. Jag hade inte druckit en Aricha på flera månader och trodde att den upplevelsen var förbi. Det är ju så det fungerar, man söker hela tiden nya smaker och aromer. Jag tackade dock inte nej till en "tass" Aricha, dessutom hade Jocke aldrig prövat kaffet som espresso, vilket jag tycker är den bästa bryggningsmetoden för Aricha #17.

Jag kör ner näsan i den lilla koppen och tittar upp med ett stort leende på Jocke som ser uppriktigt förvånad ut efter sin doftupplevelse. Vi säger inget, vi bara dricker och möts i ett nästan ännu större leende.

Det här kaffet passar mig som handen i handsken! Jag fullkomligt älskar det de supersöta bären, jasminblommorna,den gräddiga munkänslan och den mjölkchokladiga avslutningen. Inget annat kaffe jag har druckit har så lite bitterämnen som Aricha och det är ett optimalt espressokaffe för min smak.

Återigen är jag förälskad och tagen med storm. Jag hann inte ens fotografera kaffet, jag var tvungen att dricka det. Ni får resterna tyvärr.... Jag kunde helt enkelt inte behärska mig.

Gott snack

- D

Stumptown

Hela dagen igår i Portland dedeikerades till Stumptown. Vi inledde med besök på två av deras barer. Bra kaffe, skön stämning och högt tempo. I baren på det större av de två stod två tregruppsmaskiner. Den ena användes för servering och den andra användes till att träna baristor. Stumptown har en heltidsanställd baristatränare och de nyanställda tränar heltid i en till två månader innan de släpps fram till kunderna. Helt fantastiskt! Det blev även ett besök på rosteriet där en av deras rostare lät oss vara med vid rostningen och var väldigt öppen med hur de tänkte och hur han gjorde. Lärorikt och inspirerande att se så passionerade personer jobba. Filosofin bakom deras rostning är att hitta en profil för varje kaffe som plockar fram hela den potential och smakbild som hittats under koppningen. De talar med andra ord aldrig om rostningsgraden utan enbart om smaker.

Vi fick även en koppning där temat var deras favoriter för tillfället. Sju fantastiska kaffen dukades fram och sen var det bara att hänge sig. Mina favoriter på bordet var Guatemala - El Injerto - Pacamara, Panama - Esmeralda especial och Kenya - Gaturiri.

El Injertos pacamara har en otroligt ren kopprofil. Frukten drar åt det bäriga hållet med en intensiv sötma och balanserad syra. Ellegans! Esmeralda especial är helt fantastiskt. Även här ett balanserat kaffe med unika aromatiska toner som drar åt viol, lavendel, mango, passionsfrukt och en lätt kryddighet. Jag drar direkt paraleller till halvtorra viner från södra frankrike gjorda på druvor som viognier, marsanne och roussane. En upplevelse som kommer hänga med länge. Kenya Gaturiri var lite vildare i smaken med koncentrerade toner av svartvinbärssaft. Ett sött kaffe med låg syra. Saknar lite komplexitet för att vara ultimat som single för min smak men är nog ett perfekt val i en blandning för att tillföra frukt och sötma.

Har haft en fantastiskt inspirerande dag och tackar och bockar till Stumptown som har delat med sig av sin kunskap.

Gott Snack

-P

Första dagen i Portland

Då var det dags för lite fler intryck från USA-resan. Känns märkligt att man inte har varit här mer än ett par dagar med tanke på att upplevelserna har varit så många.

I portland mötte Sarah från Barista Magazine upp som är vår guide under dena del av resan. Efter en stabil amerikansk frukost så inleddes kaffetouren. Först ut var ett besök hos Jana Oppenheimer på Cherry Coffee Roasting. En schysst bar med eget rosteri. En snabb koppning sattes upp för oss med de olika ursprungen för deras espressoblandning. Janas företag hade precis börjat med egenrostat kaffe så smakupplevelsen var inget överväldigande men öppenheten och gästvänligheten var total. Det känndes också redan här som att kulturen med tattueringar, kaffe och rock n´roll verkligen härstammar från Portland.

Vi fortsatte till Blend coffee lounge, ett nyöppnat ställe, som satsade helt på att bara servera kaffe från enskilda ursprung. Fick hoppa in i baren och köra lite med baristorna. Känns som att glädjen att dela kunskaper mellan kaffeintresserade här är större än någon annan stans. Hela personalen var där, även de som var lediga, och alla förväntade sig grym latte art. Tävlingsnerver och barista-shake infann sig men vi lyckades att prestera några schyssta kaffedrycker trots allt. Hela gänget hängde med och åt sushilunch.

Mätta och belåtna så väntade ännu en koppning på ristretto med Din Johnsson och Thiago Diaz från Esperanca i Cerrado - Brasilien. Prover från olika delar av deras farm som höll hög kvalitet. Alltid roligt att koppa från samma ursprung så att skillnader och likheter blir tydliga.

Albino press med Kevin Fuller i spetsen tog emot oss på sitt nya ställe. God espresso och en rund bar med möjlighet för alla att se baristan i action var tanken bakom. Ett litet inhopp i baren här med. Alla vill verkligen att man ska vara med. Känns bara så osvenskt och fantastiskt.

Amerikansk fine dining på kvällen med Sarah och hennes man Ken. Trevligt och goda viner men maten lämnade inget större intryck. Får en känsla av att Amerikanerna skall satsa på sitt eget kök och låta fransmännen köra sitt. Däremot så är Pinot Noir-viner från området underbara. Fortsättning följer....

Gott snack!

-P

Seattle del 2....

Hej vänner.

Har anlänt till Portland för den andra halvan av årets Beige Award-resa och har fått lite tid över på hotellet vilket är ett ypperligt tillfälle att sammanfatta Seattleupplevelsen. Vi anlände till vårt hotell vid sextiden på kvällen i lördags där vår guide David Latourell, en av grabbarna bakom Clover, mötte oss. Det blev en härlig middag på bistro La Pichet. Moules marinieres, råbiff, anksallad och ostron dukades fram på bordet och alla delade på äkta familjevis. En restaurang väl värd ett besök!

Söndagen startade med rundvandring på Seattles marknad, Pike place market, som ligger nere i hamnen och visar upp massor med ekologiskt odlade grönsaker, färsk fisk och restauranger. Ett kort besök på världens första Starbucks fick bli avstampet i vad som sedan skulle bli tre otroligt intensiva dagar i kaffets värld.

För att få en känsla av hur Pacific North Wests kaffescen ser ut så inledde David med att ta med oss på North Seattle Coffe Crawl. Första stopp var Zoka Coffee en schysst coffee shop med eget rosteri som dock var beläget någon annanstans än själva baren. Fick en hårt dragen ristretto med intensiv sötma och balanserad syra. En bra start helt enkelt. Rostningen var lite mörkare än vad vi i Norden är vana vid men de fruktiga tonerna lös igenom ändå. Vad som också var kul Med Zoka var att de hade flera single origins som serverades som "brew by the cup".

Bredvid Zoka ligger ett japanskt patteseri, Hikori Pastries, och ett klassiskt inslag, Mighty o Doughnuts, som serverar vegandoughnuts. Sötsuget stillades och energi samlades. Därefter följde en rad besök på olika coffeshops med fylliga espressos. Tydlig trend med shots på max två centiliter dragna ur dubbelhandtag utan spouts. Mycket kaffe för lite vätska med andra ord. På eftermiddagen blev det besök hos Kent Bakke (La Marzocco) som även har gett sig in i chokladbranschen och därför körde en chokladprovsmakning med oss. Kent och David gjorde även oss sällskap på kvällens middag som intogs på Lark. En restaurang som serverar små rätter, typ stora tappas, på lokala råvaror. Vi bestämde oss för fisk och skaldjur samt lokala viner från Washington state. Kvällens diskussionsämne blev hurtillvida det sker en fermantation vid naturlig processering av kaffe.

Måndagen bjöd på en bra start då David tog oss till Victrola rosteri för en koppning av deras utbud. Favorit på bordet blev en Yirgachefe med otroligt ren citruston. Därefter till Vivaces senaste butik där David Schroemer tog emot och berättade om sin resa från kaffeintresserad till en av de stora inom specialkaffevärlden. Utan att jag förstod hur det gick till så stod jag inne i baren och hade ett kaffe- och latte art-jam med Schroemer. En surrealistisk känsla. Fick med mig hans senaste uppdaterade instruktionsvideor och hans bok. Med andra ord ett hellyckat besök! Fler kaffebarer följde med espressos och även en Aricha bryggd på clover. Ett kaffe som fungerar utmärkt med den metoden där dess jordgubs och jasmintoner kommer fram rent och snyggt.

Dagens lunch hämtades på Skillet street food som visade sig vara en risig plåthusvagn från femtiotalet som rullar runt i seattle och serverar grym take away. Vad sägs om rödlöksmarmelad och blåmögelost på en hamburgare av Kobebiff! Vädret tillät inte att sitta ute så vi blev inbjudna att äta i Stumptowns källare med överblick över kaffemottaget och rostningslokalen. Sämre utsikt kan man ju ha. Blev inget kaffe på Stumptown vid detta besök då David hade satt ihop ett tight schema för oss. Det var dock återbesök samma kväll och koffeinöverdosen var redan nära så det känndes helt okej.

Nästa anhalt var en märklig men intressant upplevelse. Vi hamnade i koppningsrummet på Starbucks huvudkontor. Snacka om att vara i örnnästet. Fem kaffen presenterades varav tre var framtagna för jätteföretagets senast förvärv, Clovern. Transparansen var inte den största men länderna presenterades åtminstonde och jag fick prova mitt första tanzaniska kaffe. Rostningsprofilen var det mörkaste jag har sett. De tillsätter tydligen värme långt efter andra "cracken" så de fruktiga tonerna var borta i alla kaffena. En annan underlig sak var att de malde för espresso även vid brasiliansk koppning så allt var ganska bittert. Kul att ha sett och gjort men ingen större upplevelse vad gäller smak och doft. Däremot så blev vi väldigt gästvänligt mottagna och väl omhändertagna. En annorlunda upplevelse helt enkelt.

Som nästa värdar stod espressomaskinstillverkarna Synesso. Fick titta på och leka med deras senaste maskin med separata bryggtankar till tre grupper som dessutom har separata pumpar och individuell temperaturinställning för varje grupp. En superskön och otroligt stabil maskin. Står högt på önskelistan. En snabb öl från ett lokalt bryggeri och sedan bar det av till Stumptown för ett av deras "Meet the producers" event. Guatemala stod på dagordningen. En intressant presentation av Arturo Aguirre Jr som tillsammans med sin far driver Finca el Injerto. Vi fick prova deras pacamara som uppvisade sötma som ett naturligt processat kaffe och syra och ellegans som ett tvättat. detta sammanfördes i en smakmässigt ren kopp. Toner av mogna mörka bär, limeaktig syra och en lång behaglig eftersmak. Ett av de bästa kaffena jag har smakat. Bryggningen skedde genom guldfilter. Eventet fortsatte med öl och skönt häng. Lokalen var packad med baristor men också med vanliga kaffeintresserade människor. Vore en dröm att se en så stor och genuin kaffescen hemmavid. Kvällen avslutades med fyrarätters italienskt med vinmeny. Somnade ganska mör men glad och inspirerad.

Tisdagen inleddes på Bakery Noveau som ägs av vinnaren av konditor-vm. Schyssta mackor och fantastiska bakverk men tyvärr som oftast i dessa sammanhang dålig bryggning vid maskinen. Vi fortsatte till Cloverfabriken och fick träffa ingenjörerna som har designat och byggt den. Ett skönt gäng som trots sin nuvarande tillhörighet till Starbucks får hålla till i sina gamla lokaler och pyssla med fler innovationer. Besöket avslutades i labbet där vi provade olika bryggningar på clovern. Har aldrig förr fått leka så länge med en av deras maskiner så lyckan var total. Det starkaste jag tar med mig är att kaffets komplexitet ännu nen gång bevisas då små förändringar av de olika parametrarna som clovern låter en justera ger så stora skillnader i koppen.

Turen fortsatte hem till en av Davids vänner som precis hade dragit igång en ny verksamhet. Roger, som han heter, hede satt upp en rost i sin källare och levererade en gång i veckan färskrostat kaffe i omnejden på cykel. Småskaligt, passionerat och underbart att se. Seafoodlunch i hamnen. Panerad kattfisk med kryddig dressing på surdegsbröd. Är det något som de är duktiga på i USA så är det smörgåsar. Vitt vin, goda vänner och massor med skratt förlänger livet. Ett vemodigt farväl till David som verkligen har satt ihop ett fantastiskt program till oss och sedan Alaskan airlines till Portland. Återkommer med mina upplevelser därifrån inom kort.

Gott snack!

-P

Seattle del 1....

Här kommer min första rapport från Seattle. Det har varit så enormt många intryck att de kommer att portioneras ut i flera inlägg. Får jag bara datorn att synkronisera med telefonen så ska det komma bilder också.

Kaffescenen i Seattle är grym! Intresset är enormt och de flesta barerna som vi har besökt serverar sin blandning men också enskilda ursprung. Det som slog mig först var att alla serverar sin espresso kort, ca 2 cl, bryggd i ett dubbelhandtag utan spouts. Det vill säga ca 20 - 22 gram kaffe för en kort enkel. Smakmässigt så blir det en extremt söt kopp med en otrolig fyllighet. Det som däremot får ta stryk är ellegans och syra. Har inte riktigt bestämmt för vad jag tycker om fenomenet annat än att det är otroligt intressant. Därför är det dags att kasta sig ut på ännu en barrunda för att undersöka. Fortsätter skriva i kväll.

Gott Snack!

-P

Amerika

Idag bär det av till USA. Årets Beige award-resa går till Portland och Seattle och ska bli otroligt rolig. Allt från mikrorosterier till mikrobryggerier skall hinnas med. Portland ska tydligen ha en fantastisk kaffe-, mat-, vin- och ölkultur. Känns verkligen som att man hamnar mitt i prick. Ska blogga friskt och dela med mig av vad städerna har att erbjuda vad gäller livskvalitet.

Gott Snack

-P

Man tager vad man haver....Pre-infusion.

Hej vänner..

Under dagens arbete kom jag på mig själv med att ha glömt bort en viktig funktion på den gamla Faeman i baren på Stortorget, nämligen möjligheten att förfukta kaffet i första steget innan maskinen går upp i fullt tryck.
Detta har alltså funnits med sedan maskinen byggdes 1961 och dagens senaste maskiner som Synesson och den nya La Marzoccon stoltserar med fördelarna av pre-infusion.

Vi i branschen, eller i alla fall jag, har bektraktat ämnet som nytänkande och det är allt som oftast föremål för intressant diskussion baristor imellan. Varför har jag inte experimenterat med detta tidigare när La Marzoccon eller Synesson inte funnits till hands? För all del, Faema har mycket att önska i jämförelse med La Marzocco, temperaturen flukturerar, likaså trycket och den känns inte helt ergonomisk eller effektiv. Kan dock inte begripa att jag inte har upptäckt och experimenterat med detta tidigare eftersom ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Har jag blivit en maskin-snobb? När började jag tillåta att en viss maskin begränsar mig?

I vilket fall som helst hade jag en helt underbar dag när ridån gick upp och användningen av pre-infusion på olika sätt gav helt nya smaknyanser i koppen. Det första jag gjorde efter det avslutade passet var att springa över till Klostergatan, som också har en E61:a, och tvingade Jocke att börja jämföra bryggningarna.

Jag har sagt det tidigare, det finns mycket kvar att lära av den "gamla" espressokulturen, vi är helt nya användare av det här sättet att brygga kaffe och kan kanske ibland vara så ivriga ta kulturen vidare att vi går miste om viktiga insikter. Låt inte enbart prylarna styra utvecklingen..... If it´s not broke, why fix it?

Gott snack!

-D

Stocktown...

Hej vänner!
Jag kom precis hem ifrån ännu ett besök i vår kära huvudstad, givetvis var det arbete som förde mig dit. En "cupping" på J&N var inplanerad för en kund som jag hjälper med förnyelse av sitt koncept, och jag bistod med mina tankar i valet av kaffe.

Johan Ekfeldt hade "preppat" två rundor med kaffen för oss där den första bestod av lite bassortiment med några uppstickare. Min favorit i första rundan var en Indonesisk Lintung vilket är oväntat för att vara jag, brukar ha lite problem med Indonesien men den här säsongen har jag stött på flera intressanta kaffe därifrån. Rwandan är givetvis också ett mycket trevligt kaffe och och extra roligt i och med J&N`s engagemang i farmen. Annars var det lite Harare, Yirgacheffe och någon blandning. Trevligt.

Andra rundan bestod av kaffen som Johan valt ut för att visa upp mer säregna karaktärer, något som kanske inte den vanlige kaffedrickaren stöter på i vardagen. Här fanns Mysore från Indien, Getumbwini från Kenya, Maragogipe från och Guatemala och Idido från Etiopien ( mer känd som Misty Valley ).
Bestående intryck för mig var Kenya och Etiopien. Har aldrig varit en "fan" av Getumbwinin men den här hade en så distinkt karaktär av vinbärsblad och en rostning som inte lät det vegetala hänga kvar i gommen. Ren och krispig upplevelse som lämnade mersmak.

Idido,... vilket kaffe! Fattar inte hur en "natural" etiopier kan vara så ren? Aromen lovar bär och blommor, härligt mångfacetterad karaktär med citrus och röda syrliga bär. Len fyllighet i gommen och en härlig mjuk avslutning. Extra roligt att ett så "stort" rosteri har lyckats få ut ett så litet kaffe!

Överlag var det en trevlig cupping och roligt att få komma ut till Tullinge igen, det händer alltför sällan.

Efter arbetets slut mötte jag upp med David på Cocovaja. Om Ni inte redan visste det så har Ilias idag möjlighet att servera Er Clover-bryggda kaffen från David. Jättekul att Clovern finns lite här och var, det är en spännande maskin.
Efter installationen var det snabbkurs med Ilias som var helt till sig över den nya leksaken. Ska bli roligt att besöka honom snart igen och se vad han har lärt sig.

Innan jag flög hem idag så tog jag en titt på Coffee Place, nyöppnad bar på Drottninggatan. Snygg inredning och några kända ansikten från bland annat Non Solo Bar. Tog en enkel espresso som var en blandning framtagen av grabbarna i Tullinge. Idido, Don Mayo och någon till som jag glömt bort vad det var. I vilket fall som helst så var kaffet ruskigt gott! Tog en till direkt för att försäkra mig om att det inte var en "lucky shot". Nej nej.....Ruskigt gott!

Bra jobbat Stockholm! Här händer det grejor mest hela tiden känns det som. Vad händer i Malmö?

Gott snack!

-D

Prisvärdhet?

Jag har lagt märke till att de flesta recensioner av dryck och restauranger idag utgår från prisvärdhet. Detta fenomen har jag i princip inget emot. Att en kvalitet ställs mot sitt pris känns tvärtemot väldigt rimligt. Tyvärr verkar det inte altid fungera just så, att en kvalitet ställs mot sitt pris, utan snarare tvärtom att priset är den avgörande faktorn och att om smaken inte är helt värdelös så är billigare bättre. Läste till exempel idag i en av de stora kvällstidningarna om ett vin som beskrivs som ett "anspråkslöst vin med mörka bär...". Detta vin fick en fyra av fem i betyg med motiveringen billigare än så här är det svårt att få det. Är det verkligen så att gemene man vill ha ett så billigt vin som möjligt under enbart en förutsättning att det inte är odrickbart. Borde det inte vara mer brukligt att utgå från om ett vin håller hög kvalitet, är gott eller ger en upplevelse? Sedan kan man diskutera om det är värt sitt pris, men kvaliteten måste komma först. Vill dock påpeka att jag absolut anser att det finns goda viner i alla prisklasser det är bara prishetsen som retar mig. Om alla producenter måste pressa priser så kommer de unika och fantastiska drycker vi idag kan njuta att försvinna ner i en stor massa av likriktade storskaligt producerade viner.

Fram för prisvärdhet med smak i fokus, bort med ju billigare desto bättre!

Var tvungen att skriva av mig lite. Kände att irritationen bubblade i bröstet, men nu känns det bättre.

Dagens tips är Zacappas 23-åriga rom. En riktig läckerbit från Guatemala som fullkomligt exploderar i både doft och smak. Djupa toner av vanilj, choklad och nougat rundas av med en välintegrerad fatton. Fungerar perfekt med en söt enkel espresso.

Gott snack!

-P