Kaffe de luxe

Det var länge sedan man såg ett sånt här exemplar! Serverat på Brogatan i Lund och med stolthet. Hantverket kring kaffe har tydligen en bit kvar i Sverige.

Gott Snack!

-P

Kaffets Värld, säsong 2,

Ja, det har varit många turer kring programmet. Nu såg jag precis att de har lagt upp en "puff" på recept.nu och att första programmet sändes idag, fredag. Det verkar som fredagarna är det som gäller även i fortsättningen, vet dock inte exakt när. Hoppas ni får se något program, jag tycker säsong 2 blev riktigt bra till slut och är glad över att det äntligen visas.

Ha det gott!

/ D

Uppdrag Granskning

För alla Er som missade Uppdrag Granskning i förra veckan så rekommenderar jag starkt att Ni går in på SVT´s hemsida och kollar programmet på webben.

Jag har länge varit kritisk till FairTrade som en helgod lösning, det känns inte genomtänkt. Det lugnar våra samveten här hemma, vi konsumente behöver ju inte tänka så länge det finns en stämpel som säger att det är ok. Verkligheten ser annorlunda ut och alla produkter har olika behov när det gäller arbetsförhållanden osv. Uppdrag Granskning bekfräftade min oro över detta och understryker att konsumenten måste engagera sig fullt ut i vad den konsumerar. Kan kännas jobbigt och tidskrävande men sätter man sig in i hur saker och ting förhåller sig så får man en klarsynthet ur många perspektiv. Ta ansvar och lita på din egen kunskap, inte på vinstdrivande företag med namn som kittlar din sympati. Kunskap är styrka.

Gott snack / - D

NK i Stockholm

Helgen har varit en utmaning. Fredag, lördag och söndag stod jag i hetluften på NK´s nedre plan, närmare bestämt i caféet. I deras nysatsning skapades en mer uppdaterad meny, nya maskiner togs in och framförallt nytt kaffe. Jag har agerat rådgivare i utvecklingen och avslutade nu med ett gästspel och utbildning under helgen.

NK är nog Stockholms mest tempofyllda café, kön tar aldrig slut. Deras nya kaffesortiment består av två filterbryggningar samt två espressobryggningar. J&N är leverantören. NK´s kundkrets är trogen och ställer krav, det kan vara känsligt när en skåning kommer in och dundrar ut kaffen som smakar frukt och blommor. Dock inga sura miner utan intresse och tacksamhet var den generella reaktionen på det nya. Jag hade beställt lite Biloya för att kunna erbjuda något extra under helgen. Man kunde ju tro att kaffen av denna karaktär är för smala för detta sammanhanget men det var bara positiva reaktioner. Personligen tycker jag Biloyan är bra men har helt klart druckit roligare kaffen från regionen. Har dock inte provat Biloyan från Koppi, som har två andra lots än J&N.

Utmaningen för mig var att lämna Sthlm och känna att jag lyckats överföra medvetenhet och kunskap till tjejerna som jobbar på NK. Detta fick helt enkelt integreras med att stå i service då trycket var som högst. På söndagen hade vi dock 3 timmar innan öppning då jag kunde lägga tid på vad ligger till grund för en bra kopp. Det handlar mycket om logistik på ett sånt här tempofyllt ställe, vilket gör omställningen svår för personalen. Genom att stå bakom och ledsaga tjejerna under service så pressas de till att leverera och inte kompormissa med kvaliteten. Slutresultatet är jag helnöjd med, alla presterade bra kaffen, snygga cappus och med ett leende på läpparna. Det handlar om inställning och jag hoppas att de fortsätter att hålla nivån på kaffet. Det vore ganska coolt om ett ställe som NK kunde slänga ut välkomponerade drycker och smala kaffen anpassade efter säsong. Det når ut....

Tack för en trevlig helg!

- Gott snack / D

Kaffets Värld, säsong 2

Ja, efter mycket fram och tillbaka så är det nu dags för säsong 2 av Kaffets Värld. Programmet kommer inte sändas i Nyhetsmorgon längre utan på fredagar med start imorgon 13.25. Alla 12 program kommer även att sändas vid flera tillfällen under dygnet i TV4+. Andra säsongen fortsätter att ge tittaren en djupare insyn i världen bakom en kopp kaffe. Bland annat så besöker vi småproducenter i Chiapas, vi pratar smaker med Rikard Juhlin och vi lagar kaffe-mat med Stefan Eriksson.

Gott snack / D

Barista Cup 2009

2002 - Beige Champion
2003 - 3:e pris + semifinalist
2004 - Vinnare Barista Cup + semifinalist
2004 - 11:e placering WBC Trieste
2005 - Finalist 4:e placering
2006 - Finalister koppnings-SM
2007 - 2:a placering
2008 - Vinnare Barista Cup + Vinnare Beige Award och 2:a placering Barista Cup
2008 - Högsta poäng finalister WBC, 4:e placering WBC Copenhagen

NBC

2004 - Svenska Baristalandslaget NBC Iceland
2005 - Svenska Baristalandslaget NBC Norway
2006 - Coach Svenska Baristalandslaget NBC Copenhagen
2007 - Svenska Baristalandslaget, Vinnare NBC Gothenburg

Behöver Ni hjälp inför nästa års Barista Cup och Beige Award? Kontakta oss, vi har varit med några gånger.....

- Gott snack/

Daniel & Peter

Kaffe till folket

Helgen spenderades på Sofieros Julmässa i Koppis monter. Charles och Anne var ombedda att medverka på mässan vars tema var hantverk. Eftersom Anne var tvungen att vara kvar på Koppi och driva verksamheten så hoppade jag in och hjälpte Charles i montern. Uppläget var en filterbryggare och flertalet kaffen från enskilda ursprung. Publiken var i stor utsträckning medelålders och uppåt. Vi bjöd på smakprov och sedan fanns det möjlighet att köpa med sig hela bönor eller kaffe malt på plats efter bryggningsmetod. Att stå på den här typen av mässa som varken inriktar sig på branschfolk eller väldigt kaffeintresserade personer utan helt vanliga människor var både en utmaning och en tankeställare. I början av första dagen så bjöd vi förbipasserande på allt ifrån Aricha #17 till Costa Ricanskt honungsprocessat och den vanligste reaktionen var: "det smakar inte kaffe!". Uppenbarligen behövde strategin läggas om. Lösningen var tid. Istället för att försöka förse så många som möjligt med kaffe så lade vi fokus på att ta en person eller ett sällskap i taget och verkligen förklara Koppis filosofi och våra egna tankar kring kaffe. Genom att förklara att kaffe från enskilda ursprung präglas av sin växtplats, dess klimat och sin processeringsmetod på samma sätt som vin och sedan låta besökarna prova två olika kaffen brevid varandra så väcktes det ett otroligt stort intresse. Därefter var det hur lätt som helst att prata kvalitet, preferenser och kaffehandelns fram- och baksida. Vad som var ännu roligare var att de flesta köpte med sig kaffe och inte bara det billigaste för att vara artiga utan mer än hälften valde att köpa ett dyrare kaffe för 150 kronor för ett kvarts kilo.

Detta väckte en tanke hos mig. Det är ju givetvis viktigt att vi som redan är frälsta och dedikerade till kaffe utbyter tankar, upplevelser och bryggningstips. Men ännu viktigare är att denna kunskap som vi i kaffesverige besitter idag hamnar hos allmänheten. Det är ju ingen sport att få någon som dagligen kommer in i min bar att prova något nytt eller annorlunda men det var däremot en utmaning att rikta sig till helt vanliga svenskar som vanligtvis handlar det kaffe som råkar vara billigast i livsmedelsaffären för dagen. Tänker man lite längre så är det ju just detta, att den breda massan börjar ställa krav på olika kaffen med unik karaktär och hög kvalitet som kommer att göra skillnaden. Efterfrågan på kvalitetskaffe kommer att öka och med det så stiger priserna. För att uprätthålla kvalitet så kommer troligen mellanhänder i handelskedjan att rationaliseras bort och en större del av pengarna hamnar där de ska, hos bonden. Det är så klart en lång väg att gå men den lär ju inte bli kortare om vi inte börjar. Därför blir dagens önskan/uppmaning att alla som jobbar med kvalitetskaffe så ofta som möjligt tar sig tid att förklara för oinvigda om skillnaden mellan kaffe och kaffe. Det är lätt värt det! Helgens händelse var för övrigt när en dam i sjuttioårsåldern kommer fram och tar upp en kopp, luktar och utbrister: Usch, etiopiskt kaffe det gillar inte jag! Vissa har mer koll än man tror.

Gott snack!

-P

Street Style Coffee

I veckan som gick gjorde jag ett gästspel hos min gamla arbetsgivare Johan. Han äger och driver en klädbutik i Lund som heter Pavement. Streetwear är temat och varumärken som tex Acne, Nike, Adidas eller Resteröds är delar av utbudet i butiken. Det fanns en tid då jag hade tankar på annat än kaffe och då arbetade jag på Pavement. "Lunda-kidsen" droppade förbi dagligen för att lyssna på de senaste "waxxen" med tung hip-hop eller dancehall. Jag var till och med butiksanvarig under en period men insåg snart att det var inte för mig.

Kläder är dock fortfarande ett intresse och Pavement ,som hängt med under många år, fortsätter att vara en inspirerande butik med personlighet och bra utbud.

Kvällen till ära fick gästerna välja och vraka bland plaggen som kunde köpas till rabatterade priser, endast för inbjudna.
Under kvällen passerade några hundra gäster och jag hade fått möjlighet att sätta upp en liten hörna där jag bjöd på Aricha 17 rostat av Charles dagen innan. Jag släpade ner Linean och den lilla Compak-kvarnen jag fått som finalist i VM. Jag valde att använda Arichan för den behöver inte lindas in i förberedande beskrivningar kring smaker. Det skulle helt enkelt smaka gott och framförallt helt annorlunda än vad folk är vana vid. Den enda jag sa till gästerna var att de inte skulle förvänta sig något i stil med "kaffesmak", typ bitterhet.

Reaktionerna under kvällen var över förväntan då alla utbrast något i stil med " Gud vad gott", " Fan vad häftigt" "Är det smaksatt". Samtalen som följde var undebara och jag kände verkligen att jag stormtrivs med mitt yrke. Att få ge människor upplevelser av den här typen inspirerar mig och inger hopp. Kanske är det inte så svårt att få ut de här unika karaktärerna till "kaffesvensson" som trots allt har varit förpassade till att dricka medelmåttiga kaffen med hänsyn till tillgängligheten i butik. Dessutom så har det inte funnits någon som berättar om kaffe som råvara när dessa människor tar sig an drycken på jobbet, i butikshyllan eller när de är på restaurang.

På alla de platser där människor faktiskt är inställda på att njuta , har det saknats bra råvaror, kunskap och passion för kaffe. Idag finns äntligen en liten plattform och jag förvånas över hur lätt folk tar till sig kaffen som tex. Aricha 17. Till och med i en klädbutik går det att nå ut och få människor att ifrågasätta sina kaffevanor.

Härlig kväll! Mycket gott snack och mycket gott kaffe!

- D

Sthlm med Beige

Veckan har varit intensiv. Tisdagen spenderades på ett tåg upp till Stockholm för att på kvällen ansluta med Beige Society. Masters-kursen genomfördes under hela veckan och jag skulle bla. hålla en workshop för studenterna, däribland Peter.

Andra föreläsare och kursledare var Klaus och Casper från Collective, Robert Thoressen från Kaffa, samt David Haugaard.
Mycet cupping i olika sammanhang med både bra och mindre bra kaffen på borden. Dagarna spenderades på Sthlm Coffee Academy.

Tisdag kväll bjöd Beige in till en specialkomponerad 3-rätters av Årets kock 2003 i Pontus by the Sea´s chambre separeé. Fransk löksoppa, Anka, creme brulée. Väldigt klassiskt meny som kändes trygg. Jag bytade dock ut förätten mot löjrom och huvudrätten fick bli halstrad hälleflundra med potatis, pepparot och räkor. Givetvis mycket smör.

Middagen var mycket trevlig, dock berodde det mer på sällskapet än maten. Vet inte hur det var för de andra men min hälleflundra var snustorr. Dessutom var det första vinet, Rieslingen, defekt. Smakade och luktade kylskåp, metalliskt. Vi spekulerade i om vi hade fått en samling av vinrester men brydde oss inte om att ta upp det.

Pinot Noiren var ett härligt vin med elegans och komplex frukt av röda bär. Dock blev jag lite förvånad när jag fick detta vin till min fisk som både innehöll räkor och pepparot. Jag tänkte att de kanske vet något som inte jag vet och började äta och dricka. Efter två tuggor och lite vin var det antagligen det tydligaste exemplet på en dålig kombination. Metall och kemiska smaker uppstod i gommen och jag var tvungen att be om något annat vin. Fick givetvis lite mer av kylskåps-Rieslingen men det dög för mig. Ibland orkar man inte göra en grej av saker, det kan uppfattas som snobbigt. Förväntar mig dock mer av personalen på en av Sveriges bästa krogar.

Creme bruleén var bra och desservinet likaså i kombination. Höjdpunkten var nog kaffet, som vi tagit med oss själva och även bryggde själva i köket. Jag visste inte vad det var men så fort koppen fylldes kände jag igen aromerna och tänkte direkt på Misty Valley och Aricha 9, 17. Antog att det inte var något av dessa kaffen men definitvt en natural från Misty Valley.

Det var Robert Thoressens kaffe. Odlaren heter Bendane och kommer från just Misty Valley. Mycket gott.

Efter middagen fortsatte jag och Peter vidare för att ta en öl på Le Rouge. Vi hinner knappt träffas hemma i Lund så det gäller att ta tillfällena i akt. Gott snack om både det ena och det andra tills vi till slut vandrade hem till hotellet och somnade gott.

Dagen efter började med cupping av kaffen från Collective, Kaffa, och Löfbergs. Klaus och Casper var på plats och det var riktigt trevligt atmosfär på Akademin. Många smakintryck och tankar cirkulerade i huvudet när jag vid sextiden satte mig på tåget hem till Lund. Studenterna hade ytterligare en dag kvar med fler smakupplevelser och en signaturdrinks-tävling. Vet inte vem som vann, men det var säkert en upplevelse för Klaus och Casper att få agera jury.

Gott snack!

- D

Amerikanskt vs Svenskt....

Hej alla glada!

Peter är hemma igen efter en intensiv resa i USA. Med sig hem hade ett gäng kaffen ifrån bla. Stumptown. Vi satte upp en spontan cupping hemma i mitt kök igår, inte jätteseriöst, men väldigt trevligt! Kaffen på bordet var:

Misty Valley, Etiopien, Stumptown
Kenya, Gaturiri Reserve,Direct Trade, Stumptown
Kenya, Getumbwini, J&N
Blandning,Pike Place, Starbucks
Blandning, Cherry, Amerikansk nyöppnat mikrorosteri.

Tre kaffen urskiljde sig direkt. De båda kaffena från Kenya och Misty Valley från Etiopien.

Misty Valley hade bärtypiska karaktärer men utmärkte sig med toner av viol och en lägre syra i jämförelse med tex Ididon från J&N. Kan nog komma till sin rätt som espresso, men saknade syra i den här koppningen. Oren avslutning vilket sänker upplevelsen en aning.

Stumptowns Kenya hade en härlig doft av kryddig choklad och vinbär men saknade, även den, en syra som ger krispighet och nyans till kaffet. Tappade i takt med att temperaturen sjönk. Lite oren avslutning även här men ändå ett bra kaffe med bärtypiska karaktärer av vinbär och citrusfrukter.

Getumbwinin utmärkte sig markant, framförallt bredvid en annan Kenya och en Etiopier. Super-ren kopp med härligt krispig syra av vinbär, limeblad och syrliga smultron. I takt med att temperaturen sjönk så framträdde en allt tydligare apelsinsmak som gav en ren avslutning. Det är något svalkande över smakkaraktären, kan vara eukalyptus.....Uppfriskande och fräsch upplevelse. Klart bäst på bordet!

Cherrys blandning lämnade mer att önska men de är ju nyöppnade och har goda avsikter inför framtiden. Det tar tid att lära sig rosta.
Starbucks blandning doftade och smakade askfat, helt sönderbränt. De har till skillnad från Cherry hållit på ett tag och borde kunna leverera bättre än så här. Odrickbart!

Kommentar: Roligt att ett svenskt rosteri står sig mot respekterade aktörer som Stumptown. Hoppas på en fortsättning av den här trenden.

Gott snack!

-D

Skönt häng på Koppi.....

Hej vänner!

Åkte upp till Helsingborg häromdagen för att komma bort från Lund en stund. Jag och Jocke från Klostergatan begav oss givetvis till Koppi där Charles och Anne alltid får en att känna sig välkommen.

Mackorna på Koppi är riktigt bra, det vet jag sedan tidigare, så nu provade jag dagens soppa. En klar grönsakssoppa med säsongens rotfrukter, lätt tomatkryddig med färsk timjan. Supergott och välgörande för en trött barista som jag. Med nya krafter och välbehag i kroppen kom kaffesuget tillbaka. Jag hade inte druckit en Aricha på flera månader och trodde att den upplevelsen var förbi. Det är ju så det fungerar, man söker hela tiden nya smaker och aromer. Jag tackade dock inte nej till en "tass" Aricha, dessutom hade Jocke aldrig prövat kaffet som espresso, vilket jag tycker är den bästa bryggningsmetoden för Aricha #17.

Jag kör ner näsan i den lilla koppen och tittar upp med ett stort leende på Jocke som ser uppriktigt förvånad ut efter sin doftupplevelse. Vi säger inget, vi bara dricker och möts i ett nästan ännu större leende.

Det här kaffet passar mig som handen i handsken! Jag fullkomligt älskar det de supersöta bären, jasminblommorna,den gräddiga munkänslan och den mjölkchokladiga avslutningen. Inget annat kaffe jag har druckit har så lite bitterämnen som Aricha och det är ett optimalt espressokaffe för min smak.

Återigen är jag förälskad och tagen med storm. Jag hann inte ens fotografera kaffet, jag var tvungen att dricka det. Ni får resterna tyvärr.... Jag kunde helt enkelt inte behärska mig.

Gott snack

- D

Stumptown

Hela dagen igår i Portland dedeikerades till Stumptown. Vi inledde med besök på två av deras barer. Bra kaffe, skön stämning och högt tempo. I baren på det större av de två stod två tregruppsmaskiner. Den ena användes för servering och den andra användes till att träna baristor. Stumptown har en heltidsanställd baristatränare och de nyanställda tränar heltid i en till två månader innan de släpps fram till kunderna. Helt fantastiskt! Det blev även ett besök på rosteriet där en av deras rostare lät oss vara med vid rostningen och var väldigt öppen med hur de tänkte och hur han gjorde. Lärorikt och inspirerande att se så passionerade personer jobba. Filosofin bakom deras rostning är att hitta en profil för varje kaffe som plockar fram hela den potential och smakbild som hittats under koppningen. De talar med andra ord aldrig om rostningsgraden utan enbart om smaker.

Vi fick även en koppning där temat var deras favoriter för tillfället. Sju fantastiska kaffen dukades fram och sen var det bara att hänge sig. Mina favoriter på bordet var Guatemala - El Injerto - Pacamara, Panama - Esmeralda especial och Kenya - Gaturiri.

El Injertos pacamara har en otroligt ren kopprofil. Frukten drar åt det bäriga hållet med en intensiv sötma och balanserad syra. Ellegans! Esmeralda especial är helt fantastiskt. Även här ett balanserat kaffe med unika aromatiska toner som drar åt viol, lavendel, mango, passionsfrukt och en lätt kryddighet. Jag drar direkt paraleller till halvtorra viner från södra frankrike gjorda på druvor som viognier, marsanne och roussane. En upplevelse som kommer hänga med länge. Kenya Gaturiri var lite vildare i smaken med koncentrerade toner av svartvinbärssaft. Ett sött kaffe med låg syra. Saknar lite komplexitet för att vara ultimat som single för min smak men är nog ett perfekt val i en blandning för att tillföra frukt och sötma.

Har haft en fantastiskt inspirerande dag och tackar och bockar till Stumptown som har delat med sig av sin kunskap.

Gott Snack

-P

Första dagen i Portland

Då var det dags för lite fler intryck från USA-resan. Känns märkligt att man inte har varit här mer än ett par dagar med tanke på att upplevelserna har varit så många.

I portland mötte Sarah från Barista Magazine upp som är vår guide under dena del av resan. Efter en stabil amerikansk frukost så inleddes kaffetouren. Först ut var ett besök hos Jana Oppenheimer på Cherry Coffee Roasting. En schysst bar med eget rosteri. En snabb koppning sattes upp för oss med de olika ursprungen för deras espressoblandning. Janas företag hade precis börjat med egenrostat kaffe så smakupplevelsen var inget överväldigande men öppenheten och gästvänligheten var total. Det känndes också redan här som att kulturen med tattueringar, kaffe och rock n´roll verkligen härstammar från Portland.

Vi fortsatte till Blend coffee lounge, ett nyöppnat ställe, som satsade helt på att bara servera kaffe från enskilda ursprung. Fick hoppa in i baren och köra lite med baristorna. Känns som att glädjen att dela kunskaper mellan kaffeintresserade här är större än någon annan stans. Hela personalen var där, även de som var lediga, och alla förväntade sig grym latte art. Tävlingsnerver och barista-shake infann sig men vi lyckades att prestera några schyssta kaffedrycker trots allt. Hela gänget hängde med och åt sushilunch.

Mätta och belåtna så väntade ännu en koppning på ristretto med Din Johnsson och Thiago Diaz från Esperanca i Cerrado - Brasilien. Prover från olika delar av deras farm som höll hög kvalitet. Alltid roligt att koppa från samma ursprung så att skillnader och likheter blir tydliga.

Albino press med Kevin Fuller i spetsen tog emot oss på sitt nya ställe. God espresso och en rund bar med möjlighet för alla att se baristan i action var tanken bakom. Ett litet inhopp i baren här med. Alla vill verkligen att man ska vara med. Känns bara så osvenskt och fantastiskt.

Amerikansk fine dining på kvällen med Sarah och hennes man Ken. Trevligt och goda viner men maten lämnade inget större intryck. Får en känsla av att Amerikanerna skall satsa på sitt eget kök och låta fransmännen köra sitt. Däremot så är Pinot Noir-viner från området underbara. Fortsättning följer....

Gott snack!

-P

Seattle del 2....

Hej vänner.

Har anlänt till Portland för den andra halvan av årets Beige Award-resa och har fått lite tid över på hotellet vilket är ett ypperligt tillfälle att sammanfatta Seattleupplevelsen. Vi anlände till vårt hotell vid sextiden på kvällen i lördags där vår guide David Latourell, en av grabbarna bakom Clover, mötte oss. Det blev en härlig middag på bistro La Pichet. Moules marinieres, råbiff, anksallad och ostron dukades fram på bordet och alla delade på äkta familjevis. En restaurang väl värd ett besök!

Söndagen startade med rundvandring på Seattles marknad, Pike place market, som ligger nere i hamnen och visar upp massor med ekologiskt odlade grönsaker, färsk fisk och restauranger. Ett kort besök på världens första Starbucks fick bli avstampet i vad som sedan skulle bli tre otroligt intensiva dagar i kaffets värld.

För att få en känsla av hur Pacific North Wests kaffescen ser ut så inledde David med att ta med oss på North Seattle Coffe Crawl. Första stopp var Zoka Coffee en schysst coffee shop med eget rosteri som dock var beläget någon annanstans än själva baren. Fick en hårt dragen ristretto med intensiv sötma och balanserad syra. En bra start helt enkelt. Rostningen var lite mörkare än vad vi i Norden är vana vid men de fruktiga tonerna lös igenom ändå. Vad som också var kul Med Zoka var att de hade flera single origins som serverades som "brew by the cup".

Bredvid Zoka ligger ett japanskt patteseri, Hikori Pastries, och ett klassiskt inslag, Mighty o Doughnuts, som serverar vegandoughnuts. Sötsuget stillades och energi samlades. Därefter följde en rad besök på olika coffeshops med fylliga espressos. Tydlig trend med shots på max två centiliter dragna ur dubbelhandtag utan spouts. Mycket kaffe för lite vätska med andra ord. På eftermiddagen blev det besök hos Kent Bakke (La Marzocco) som även har gett sig in i chokladbranschen och därför körde en chokladprovsmakning med oss. Kent och David gjorde även oss sällskap på kvällens middag som intogs på Lark. En restaurang som serverar små rätter, typ stora tappas, på lokala råvaror. Vi bestämde oss för fisk och skaldjur samt lokala viner från Washington state. Kvällens diskussionsämne blev hurtillvida det sker en fermantation vid naturlig processering av kaffe.

Måndagen bjöd på en bra start då David tog oss till Victrola rosteri för en koppning av deras utbud. Favorit på bordet blev en Yirgachefe med otroligt ren citruston. Därefter till Vivaces senaste butik där David Schroemer tog emot och berättade om sin resa från kaffeintresserad till en av de stora inom specialkaffevärlden. Utan att jag förstod hur det gick till så stod jag inne i baren och hade ett kaffe- och latte art-jam med Schroemer. En surrealistisk känsla. Fick med mig hans senaste uppdaterade instruktionsvideor och hans bok. Med andra ord ett hellyckat besök! Fler kaffebarer följde med espressos och även en Aricha bryggd på clover. Ett kaffe som fungerar utmärkt med den metoden där dess jordgubs och jasmintoner kommer fram rent och snyggt.

Dagens lunch hämtades på Skillet street food som visade sig vara en risig plåthusvagn från femtiotalet som rullar runt i seattle och serverar grym take away. Vad sägs om rödlöksmarmelad och blåmögelost på en hamburgare av Kobebiff! Vädret tillät inte att sitta ute så vi blev inbjudna att äta i Stumptowns källare med överblick över kaffemottaget och rostningslokalen. Sämre utsikt kan man ju ha. Blev inget kaffe på Stumptown vid detta besök då David hade satt ihop ett tight schema för oss. Det var dock återbesök samma kväll och koffeinöverdosen var redan nära så det känndes helt okej.

Nästa anhalt var en märklig men intressant upplevelse. Vi hamnade i koppningsrummet på Starbucks huvudkontor. Snacka om att vara i örnnästet. Fem kaffen presenterades varav tre var framtagna för jätteföretagets senast förvärv, Clovern. Transparansen var inte den största men länderna presenterades åtminstonde och jag fick prova mitt första tanzaniska kaffe. Rostningsprofilen var det mörkaste jag har sett. De tillsätter tydligen värme långt efter andra "cracken" så de fruktiga tonerna var borta i alla kaffena. En annan underlig sak var att de malde för espresso även vid brasiliansk koppning så allt var ganska bittert. Kul att ha sett och gjort men ingen större upplevelse vad gäller smak och doft. Däremot så blev vi väldigt gästvänligt mottagna och väl omhändertagna. En annorlunda upplevelse helt enkelt.

Som nästa värdar stod espressomaskinstillverkarna Synesso. Fick titta på och leka med deras senaste maskin med separata bryggtankar till tre grupper som dessutom har separata pumpar och individuell temperaturinställning för varje grupp. En superskön och otroligt stabil maskin. Står högt på önskelistan. En snabb öl från ett lokalt bryggeri och sedan bar det av till Stumptown för ett av deras "Meet the producers" event. Guatemala stod på dagordningen. En intressant presentation av Arturo Aguirre Jr som tillsammans med sin far driver Finca el Injerto. Vi fick prova deras pacamara som uppvisade sötma som ett naturligt processat kaffe och syra och ellegans som ett tvättat. detta sammanfördes i en smakmässigt ren kopp. Toner av mogna mörka bär, limeaktig syra och en lång behaglig eftersmak. Ett av de bästa kaffena jag har smakat. Bryggningen skedde genom guldfilter. Eventet fortsatte med öl och skönt häng. Lokalen var packad med baristor men också med vanliga kaffeintresserade människor. Vore en dröm att se en så stor och genuin kaffescen hemmavid. Kvällen avslutades med fyrarätters italienskt med vinmeny. Somnade ganska mör men glad och inspirerad.

Tisdagen inleddes på Bakery Noveau som ägs av vinnaren av konditor-vm. Schyssta mackor och fantastiska bakverk men tyvärr som oftast i dessa sammanhang dålig bryggning vid maskinen. Vi fortsatte till Cloverfabriken och fick träffa ingenjörerna som har designat och byggt den. Ett skönt gäng som trots sin nuvarande tillhörighet till Starbucks får hålla till i sina gamla lokaler och pyssla med fler innovationer. Besöket avslutades i labbet där vi provade olika bryggningar på clovern. Har aldrig förr fått leka så länge med en av deras maskiner så lyckan var total. Det starkaste jag tar med mig är att kaffets komplexitet ännu nen gång bevisas då små förändringar av de olika parametrarna som clovern låter en justera ger så stora skillnader i koppen.

Turen fortsatte hem till en av Davids vänner som precis hade dragit igång en ny verksamhet. Roger, som han heter, hede satt upp en rost i sin källare och levererade en gång i veckan färskrostat kaffe i omnejden på cykel. Småskaligt, passionerat och underbart att se. Seafoodlunch i hamnen. Panerad kattfisk med kryddig dressing på surdegsbröd. Är det något som de är duktiga på i USA så är det smörgåsar. Vitt vin, goda vänner och massor med skratt förlänger livet. Ett vemodigt farväl till David som verkligen har satt ihop ett fantastiskt program till oss och sedan Alaskan airlines till Portland. Återkommer med mina upplevelser därifrån inom kort.

Gott snack!

-P

Seattle del 1....

Här kommer min första rapport från Seattle. Det har varit så enormt många intryck att de kommer att portioneras ut i flera inlägg. Får jag bara datorn att synkronisera med telefonen så ska det komma bilder också.

Kaffescenen i Seattle är grym! Intresset är enormt och de flesta barerna som vi har besökt serverar sin blandning men också enskilda ursprung. Det som slog mig först var att alla serverar sin espresso kort, ca 2 cl, bryggd i ett dubbelhandtag utan spouts. Det vill säga ca 20 - 22 gram kaffe för en kort enkel. Smakmässigt så blir det en extremt söt kopp med en otrolig fyllighet. Det som däremot får ta stryk är ellegans och syra. Har inte riktigt bestämmt för vad jag tycker om fenomenet annat än att det är otroligt intressant. Därför är det dags att kasta sig ut på ännu en barrunda för att undersöka. Fortsätter skriva i kväll.

Gott Snack!

-P

Amerika

Idag bär det av till USA. Årets Beige award-resa går till Portland och Seattle och ska bli otroligt rolig. Allt från mikrorosterier till mikrobryggerier skall hinnas med. Portland ska tydligen ha en fantastisk kaffe-, mat-, vin- och ölkultur. Känns verkligen som att man hamnar mitt i prick. Ska blogga friskt och dela med mig av vad städerna har att erbjuda vad gäller livskvalitet.

Gott Snack

-P

Man tager vad man haver....Pre-infusion.

Hej vänner..

Under dagens arbete kom jag på mig själv med att ha glömt bort en viktig funktion på den gamla Faeman i baren på Stortorget, nämligen möjligheten att förfukta kaffet i första steget innan maskinen går upp i fullt tryck.
Detta har alltså funnits med sedan maskinen byggdes 1961 och dagens senaste maskiner som Synesson och den nya La Marzoccon stoltserar med fördelarna av pre-infusion.

Vi i branschen, eller i alla fall jag, har bektraktat ämnet som nytänkande och det är allt som oftast föremål för intressant diskussion baristor imellan. Varför har jag inte experimenterat med detta tidigare när La Marzoccon eller Synesson inte funnits till hands? För all del, Faema har mycket att önska i jämförelse med La Marzocco, temperaturen flukturerar, likaså trycket och den känns inte helt ergonomisk eller effektiv. Kan dock inte begripa att jag inte har upptäckt och experimenterat med detta tidigare eftersom ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Har jag blivit en maskin-snobb? När började jag tillåta att en viss maskin begränsar mig?

I vilket fall som helst hade jag en helt underbar dag när ridån gick upp och användningen av pre-infusion på olika sätt gav helt nya smaknyanser i koppen. Det första jag gjorde efter det avslutade passet var att springa över till Klostergatan, som också har en E61:a, och tvingade Jocke att börja jämföra bryggningarna.

Jag har sagt det tidigare, det finns mycket kvar att lära av den "gamla" espressokulturen, vi är helt nya användare av det här sättet att brygga kaffe och kan kanske ibland vara så ivriga ta kulturen vidare att vi går miste om viktiga insikter. Låt inte enbart prylarna styra utvecklingen..... If it´s not broke, why fix it?

Gott snack!

-D

Stocktown...

Hej vänner!
Jag kom precis hem ifrån ännu ett besök i vår kära huvudstad, givetvis var det arbete som förde mig dit. En "cupping" på J&N var inplanerad för en kund som jag hjälper med förnyelse av sitt koncept, och jag bistod med mina tankar i valet av kaffe.

Johan Ekfeldt hade "preppat" två rundor med kaffen för oss där den första bestod av lite bassortiment med några uppstickare. Min favorit i första rundan var en Indonesisk Lintung vilket är oväntat för att vara jag, brukar ha lite problem med Indonesien men den här säsongen har jag stött på flera intressanta kaffe därifrån. Rwandan är givetvis också ett mycket trevligt kaffe och och extra roligt i och med J&N`s engagemang i farmen. Annars var det lite Harare, Yirgacheffe och någon blandning. Trevligt.

Andra rundan bestod av kaffen som Johan valt ut för att visa upp mer säregna karaktärer, något som kanske inte den vanlige kaffedrickaren stöter på i vardagen. Här fanns Mysore från Indien, Getumbwini från Kenya, Maragogipe från och Guatemala och Idido från Etiopien ( mer känd som Misty Valley ).
Bestående intryck för mig var Kenya och Etiopien. Har aldrig varit en "fan" av Getumbwinin men den här hade en så distinkt karaktär av vinbärsblad och en rostning som inte lät det vegetala hänga kvar i gommen. Ren och krispig upplevelse som lämnade mersmak.

Idido,... vilket kaffe! Fattar inte hur en "natural" etiopier kan vara så ren? Aromen lovar bär och blommor, härligt mångfacetterad karaktär med citrus och röda syrliga bär. Len fyllighet i gommen och en härlig mjuk avslutning. Extra roligt att ett så "stort" rosteri har lyckats få ut ett så litet kaffe!

Överlag var det en trevlig cupping och roligt att få komma ut till Tullinge igen, det händer alltför sällan.

Efter arbetets slut mötte jag upp med David på Cocovaja. Om Ni inte redan visste det så har Ilias idag möjlighet att servera Er Clover-bryggda kaffen från David. Jättekul att Clovern finns lite här och var, det är en spännande maskin.
Efter installationen var det snabbkurs med Ilias som var helt till sig över den nya leksaken. Ska bli roligt att besöka honom snart igen och se vad han har lärt sig.

Innan jag flög hem idag så tog jag en titt på Coffee Place, nyöppnad bar på Drottninggatan. Snygg inredning och några kända ansikten från bland annat Non Solo Bar. Tog en enkel espresso som var en blandning framtagen av grabbarna i Tullinge. Idido, Don Mayo och någon till som jag glömt bort vad det var. I vilket fall som helst så var kaffet ruskigt gott! Tog en till direkt för att försäkra mig om att det inte var en "lucky shot". Nej nej.....Ruskigt gott!

Bra jobbat Stockholm! Här händer det grejor mest hela tiden känns det som. Vad händer i Malmö?

Gott snack!

-D

Prisvärdhet?

Jag har lagt märke till att de flesta recensioner av dryck och restauranger idag utgår från prisvärdhet. Detta fenomen har jag i princip inget emot. Att en kvalitet ställs mot sitt pris känns tvärtemot väldigt rimligt. Tyvärr verkar det inte altid fungera just så, att en kvalitet ställs mot sitt pris, utan snarare tvärtom att priset är den avgörande faktorn och att om smaken inte är helt värdelös så är billigare bättre. Läste till exempel idag i en av de stora kvällstidningarna om ett vin som beskrivs som ett "anspråkslöst vin med mörka bär...". Detta vin fick en fyra av fem i betyg med motiveringen billigare än så här är det svårt att få det. Är det verkligen så att gemene man vill ha ett så billigt vin som möjligt under enbart en förutsättning att det inte är odrickbart. Borde det inte vara mer brukligt att utgå från om ett vin håller hög kvalitet, är gott eller ger en upplevelse? Sedan kan man diskutera om det är värt sitt pris, men kvaliteten måste komma först. Vill dock påpeka att jag absolut anser att det finns goda viner i alla prisklasser det är bara prishetsen som retar mig. Om alla producenter måste pressa priser så kommer de unika och fantastiska drycker vi idag kan njuta att försvinna ner i en stor massa av likriktade storskaligt producerade viner.

Fram för prisvärdhet med smak i fokus, bort med ju billigare desto bättre!

Var tvungen att skriva av mig lite. Kände att irritationen bubblade i bröstet, men nu känns det bättre.

Dagens tips är Zacappas 23-åriga rom. En riktig läckerbit från Guatemala som fullkomligt exploderar i både doft och smak. Djupa toner av vanilj, choklad och nougat rundas av med en välintegrerad fatton. Fungerar perfekt med en söt enkel espresso.

Gott snack!

-P

Götet...

Hej vänner!

I helgen åkte jag och min Victoria upp till Göteborg för att köpa en bil. Helgen tillät inte mycket fritid men givetvis hann vi med en kaffe lite här och där. Min maskin var på Bokmässan tillsammans med Johan och Dan från Solde, tyvärr hade jag inte chansen att göra ett besök men jag hörde att de tog god hand om Linean och serverade schyssta kaffen. Bra jobbat!

Helgens kaffeupplevelse var en clover-bryggd Aricha #9. Jag och Matts snackade specialkaffets vara eller inte vara och sippade på en kopp fylld av bärtypiska karaktärer. 9:an skiljer sig mycket från nr 17. Den har en mer utpräglad syra som drar åt lime och är inte lika mogen i sin bärkaraktär. Helt klart en bra filter/cloverkopp till skilnad från nr 17 som jag tycker är ett espressokaffe. Trycket krävs för att pressa fram syran som skänker balans till koppen.

Helgens totalupplevelse är definitivt de två besöken på kanske sveriges bästa indiska hak. Mother India vid stationen i Göteborg är alltid fullt av liv. Rätterna kostar ca 70-80 kronor och är mycket vällagade.
Klassiker som spenat och paneer, kikärts dhall eller aloo gobi är säkra kort. Fräscht och smakrikt då man bytt ut ghee mot olivolja. Verkligen genuin mat och ett måste för alla som älskar etniska krogar.
Till maten dricker man givetvis öl, antingen indisk eller bengalisk. Det finns möjlihet att beställa vin men förutom med ett söt-syrligt vitt vin så händer det nog inget positivt i kombinationen med så kryddstark mat. Öl är klart bättre enligt mig...

Innan vi for iväg på söndagen blev vi bjudna på lite kaffe av Per på Da Matteo. Midsommer murders heter blandningen och är väldigt balanserat. Det drar inte åt något speciellt håll och har inte direkt några "high notes", däremot är det en härlig viskositet i kaffet. Kakao och kola med hinter av bär och fruktskal. Tack för det Per, det var skönt att sitta och babbla i solen en stund.

Göteborg är najs.... Vi hörs snart!

-D

Tack Anders!

Under min Stockholmsvistelse spenderades den största delen av dagarna på STHLM coffee academy. Långa utbildningspass med få pauser kräver en bra start på dagen. Som en räddare i nöden dök Anders Thor up varje morgon och bjöd på en kopp schysst kaffe bryggt på en eva solo. Inte nog med att det var goda kaffen, de leverarades blint så att sinnena tvingades till en rivstart. Full fokus på smaker och njutning, sen är man redo för en fullspäckad dag. Kaffena som bjöds var Aricha 17, Misty Valley och sluligen en Harrar. Anders, stort tack för dessa dagar.

Gott snack och gott kaffe.

-P

Aldrig fel med indiskt

Är i Stockholm på kurs i ett av mina favoritämne, nämligen kaffe. Fyra fullspäckade dagar i högsta tempo. Otroligt inspirerande men samtidigt blir det extra tydligt att man vid högt tempo verkligen måste ta sig tid till att de få korta lediga stunder man har över ges till upplevelser för att skapa en balanserad tillvaro.

I kväll fyllde jag och Alex från Njutbar i Malmö upplevelsekvoten med ett riktigt schysst krogbesök på Chanti på söder. Indisk mat av högsta kvalitet. Hade hört talas om det och gjorde en spontan chansning utan bordsreservation. Stället var knökat med superskön stämning. Till och med uteserveringen var packad trots att temperaturen låg kring 10 grader. En Bangla i baren för att komma i stämning och sedan stod bordet klart. Grymt bra mat serverat på klassiska plåtbrickor med fack för de olikas ingridientserna. Var som helst annars tacky men här helt rätt! Tandori med två olika grytor, dall, naan och en Bangla till i en fortfarande knökfull krog. Lyckan var total.

I tisdagskväll hade vi en annan skön smakupplevelse. Matlagningskurs på restaurangakademin med Markus Aujalay. Uppdelade i olika grupper för olika rätter lagade vi med grym handledning en härlig tre-rätters medan vi sippade på valfri fördrink. Till bords förgylldes maten med en välkomponerad vinmeny. Det största intrycket som lämnades var nog ändå hur trevligt det är att laga mat i goda vänners lag och ett gott glas i handen. Nästa middag hemma hos oss kommer lagas tillsammans med gästerna.

Ska samla övriga intryck och återkommer med fler sköna smakupplevelser och några bilder från huvudstadsbesöket.

Gott Snack!

-P

Sthlm e på gång...

Spenderade två dagar i Sthlm för att hålla en föreläsning om kaffets väg från gröda till kopp. Passade givetvis på att klämma in några barer under min vistelse. Nya Mellkvist låg jättefint på hornsgatan och måste vara helt underbart en solig förmiddag. Kaffet som bjöds var Haugaards. Härligt att denna utmärkta kaffebar numera finns på Söder.

Veckans överraskning var kaffebaren Espressino på Götgatan. Utan några förväntningar glider man in och blir serverad en Misty Valley från Johan och Nyström, jätteroligt kaffe. Mr Thor hamnade ganska fort bakom baren för att pilla med den nya femgrupparen som skiner upp stället. Trevlig personal och härligt nyfiken atmosfär. Oväntat....

På fredagen slank jag in en sista gång på Espressino, hade tio minuter innan det var dags att ge sig av och tänkte ta en sista kopp Misty. Till min glädje stod Kiril bakom baren och charmade gästerna med gott kaffesnack. Han tyckte jag skulle dricka kaffet som americano för det öppnade upp drycken på ett bättre sätt. Helt riktigt, kaffet fick ytterligare en nyans och smakerna hittade sin plats i harmoni på min palett. Härligt distinkt limeskal i eftersmaken och en arom som lovar bärskog är inte helt fel.

Hemma i lund igen och idag väntar lite jobb på nya Patisseriet vid stationen. I kvarnen ligger lite Koppi-kaffe som ska lekas med. Kom förbi!

En stund av harmoni....

Igår kväll stod jag i baren på Stortorget och agerade hovmästare såväl som servitör imellanåt. Oväntat mycket att göra. Full restaurang både uppe och nere samt gott barhäng. När allt började lugna ner sig vid 21-tiden och några bord började beställa in notan så trodde vi det var allt för kvällen. Nej, nej... 18 personer dundrade in och undrade om de kunde få äta middag. Efter en sekunds tvekan så tänkte jag att det här måste vi lösa. Efter uppdukningar till höger och vänster och pusslande med bord och stolar så fick sällskapet plats och kvällen tog en ny vändning. Andra sittningen var det drag i! Najs atmosfär, ännu mer barhäng med trevliga gäster. Jag älskar atmosfären i en full restaurang!

Kom i säng vid 02:30 och idag är jag en trött man. För att hämta lite styrka drog jag en sväng på stan, köpte sportbilagan, gled in på Klostergatan och stängde ute omvärlden. En god espresso medan man får läsa om Zlatans bravader i Champions League kan vara total lycka för mig. Det handlar om tio minuter då man får helt egen tid och en chans att lägga alla borden och måsten på vänt. Nytankad med energi laddar jag nu inför resan till Hufvudstaden imorgon. Det vankas en föreläsning om kaffets resa från "gröda till kopp". Jättekul. Ska passa på att besöka nya Mellkvist och dricka lite Haugaard kaffe, det var ett tag sen....

Hörs gott folk! Gott snack!

-D

... inga konstigheter.

Hej vänner!

Helgens diskussioner med Stefan om tillsatser och dylikt i nästan all mat har fått mig att tänka till. Spenderade söndagskvällen med att googla alla tillsatser som jag fann i produkter från mitt kylskåp. Läskigt! Och då är jag ändå ganska hälsosam av mig redan!

Ämnen som klassas till världens topp-tio mest allergiframkallande medel är vardagsmat. Cancerogena ämnen med direkta kopplingar till utveckling av diverse tumörer är heller inget ovanligt. Hur kan detta vara tillåtet? Varför bedrivs det inte mer forskning om effekterna av dessa tillsatser. De borde helt enkelt inte vara lagliga substanser i mat. Tiden får väl utvisa, våra föräldrars generation hade inte dessa tillsatser i maten utan det är något vi har växt upp med. Tiden kräver att mat är designad efter våra behov och plånböcker. Överdrivet lång hållbarhet, färgämnen för att det ska se aptitligt ut, smakförhöjare för att ge oss gott självförtroende som hemmakockar.
Inte för mig! Jag vill leva länge med hälsan i behåll och de långvariga effekterna av vår tids mat har ännu inte börjat visa sig. Time will tell.

Idag började jag dagen med en tallrikt havregrynsgröt. Breakfast of Champions! Med lite kanel och äpplemos är det nästan en dessert, fast nyttigare.

Lunchen är ett problem om man vill unvika konstigheter i maten. Det enda stället som garanterar "ren mat" i Lund är Govindas. Ekologiska råvaror efter säsong och en passionerad kock vid namn Elias. 55 spänn!
Gryta, sallad, soppa och dessert! Dessutom är det inga mobiltelefoner som ringer och inga fönster ut mot en bil-gata som stör. Ett måste för Er som vill ha en lugn lunch som gör gott i kroppen.

En espresso bryggd av Tessan på Klostergatan sätter pricken över iet idag. Fingersnap från Koppi med en härligt apelsinsötsyrlig karaktär. Najs! Nu väntar jobb i baren på Torget.

Gott snack!

-D

Doc Italiano....

Hej vänner!

Jag och min gode vän Peter Frennhoff delar ett stort intresse för allt som rör mat och dryck, framförallt dryck. Peter är vinkillen med kaffeintresse och jag är kaffekillen med vinintresse. När vi träffas gör vi det alltid över ett glas, en kopp eller en matbit och vi nördar mer än ofta in oss i smakernas värld.

De stora upplevelserna behöver inte vara påkostade eller förväntade utan det är tillfällen som inträffar i vardagen när vi minst anar det. Gott snack ska fungera som en liten inblick i vår smakvardag och hur vi reflekterar över det vi upplever. Givetvis kommer huvudfokus ligga på kaffeupplevelser men vi diskriminerar inga drycker utan välkomnar allt och alla att inspirera oss.

I helgen hade jag inga direkta planer, tänkte istället ta tillfället i akt att bara "softa" hemma, men det blev inget med det. Stefan Eriksson hade nämligen vägarna förbi Malmö där han var delaktig i helgens ekologiska event på Stortorget och då måste man ju bjuda till lite.

Vi träffades på lördag kväll för att gå ut och äta en bit mat och ta ett glas eller två. Jag visste inte riktigt var vi skulle bege oss, personligen är jag jättetrött på "fine-dining" stuket men samtidigt vill man ju ha vällagade rätter. Hmmmm...? Jag hade hört mycket om Doc Italiano och tänkte att det kan väl vara värt att prova.

Vi släntrade in vid 21.15 efter att ha njutit en glas champagne på Rasoir. Skön lokal, härlig belysning och inbjudande delikatesser i glasdisken. Personalen pratade engelska, italienska och vanlig malmöitiska. Bra början. Efter en snabb skumläsning av menyn insåg vi att här kan det nog bli mat av!
Vi beställde lite mellanrätter, crostata med krabba ( givetvis färsk ) och klassisk spagetti med bläckfisk. Till det blev vi rekommenderade ett vitt Italienskt vin som jag inte kommer ihåg namnet på och vid avsmakningen var det inga konstigheter. Däremot när vinet stått någon minut så uppenbarade sig något inte var helt angenämnt i eftersmaken. Vi var överens om att det måste vara defekt på ett eller annat sätt ( antagligen lätt oxiderat ) och skämdes när vi ropade dit servisen, vi hade ju haft chansen att säga något vid avsmakningen. Det var i vilket fall inget problem, ägaren kände en lätt defekt och vi bytte ut det mot en Sauvignon Blanc för att vara på säkra sidan.

Krabban kommer in, inga konstigheter, tre bruschettas på en tallrik med pillat krabbkött, persilja, olivolja, vitlök, salt och peppar. Det behöver inte vara svårare än så, otroligt gott och genuint. I kombination med vinet blev det en förhöjd upplevelse där syran dämpades och blommigheten kom fram.

Spagettin var slungad i vitt vin, även här persilja och vitlök samt underbart möra små bläckfiskar med några droppar citron gissar jag. Rent, fräscht och vällagat. Vi slängde även på lite parmesan när ingen tittade. Även här gjorde Sauvignonen sitt till att föhöja upplevelsen när syran i vinet mötte syran och sältan i maten. Gott.

Vi pratade om hur sällsynt det är med riktiga italienska krogar i Sverige och hur underbar italiensk matlagning är när den får chans att visa sig. Sen pratade vi om allt ifrån olika algsorter till smakförhöjare i mat och blev lite upprörda när vi insåg att det är en bedrift att faktiskt bara äta mat fri ifrån tillsatser. Beklämmande...

Vi var nöjda efter två rätter, funderade ett tag på ta in krabban återigen bara för att okynnesäta men vi tog till slut in notan istället och gick vidare. Garanterar ett återbesök inom kort.

Sista anhalt blev Bishop Arms, en god mörk lager med härlig rostad eftersmak och en svensk weissbier med syrligt fruktig karaktär. Vi fortsatte in på småtimmarna om färgämnen, konserveringsmedel, champagne och svenska bläckfiskar. Vid tvåtiden tog jag tåget hem och somnade gott och längtade efter nästa krabbmacka.

( Ang. kaffe på Doc Italiano. Ät maten, drick vinerna men förvänta Er inte en prick över iet när ni beställer in kaffet. Avsluta isället med en amaro eller ett gott dessertvin.)

Gott snack!

-D