Batch#1-4

Vilken känsla att äntligen få börja rosta. Jag har gått igenom det i mitt huvud under flera månaders tid, nu äntligen hände det!

Ventilationen på plats och första batchen var ett "övningskaffe", förra årets skörd av Campo Alto, Guatemala. Siktade på en jämn fin kurva och full utveckling. Mycket av första rosten gick åt till att kolla hur den nya skorstenen hanterade utblåset. Inga problem! Skönt... Batch#2, fokus på att hantera värme och luftflöden för att styra kurvan. Kändes bra.

Batch#3. Skarpt läge med vår biodynamiska Camocim 3C, Brasilien. Kändes bra, fick dra ner på energiflödet när bönorna började bli gula och flöt mjukt in i 1:a crack. 15,2 min total tid, droppad strax innan 2:a. Batch#4, Jämnare kurva, mjukare uppgång och släppt precis in i 2:a.

Bäst i cupping: Batch#3: Doft: Medelstor, djup. Aprikos, persika, pomerans, nejlika, kanel, vanilj, bageri.
Smak: Fyllig med en mjuk syra av aprikos och gula äpplen. Smörig kropp, kryddorna återkom från arombilden och en ren avslutning utan märkbar bitterhet. Viss längd.

Slutsats: Vilken underbar dag!

Hemma från Japan...

Hej Gott folk,

Hemma återigen efter en vecka i Japan.... Wow! Smälter fortfarande intrycken och önskar att jag hade mer tid att spendera med människorna jag träffade.

Jag kan inte på något sätt berättta allt som inträffade under veckan, det finns inte tid helt enkelt. Jag kan säga att jag kommer hem otroligt inspirerad och har nya erfarenheter som överträffar mina tidigare. Jag har druckit fantastiska kaffen hela dagarna, jag har helt enkelt varit bortskämd.

Kentaro Maruyama har sitt rosteri i Karuisawa. Det är en liten stad som ligger omgiven av vulkaner och vacker natur. Han har fyra caféer i trakten men flaggskeppet är hans rosteri med butik och café.

Vi blev mottagna med öppna armar och på plats fanns fyra kompletta WBC-stationer och kaffe från alla världens hörn. Tekniker som fanns tillgängliga hela dagarna, rostare som profilrostade enligt önskemål, cuppings tre gånger om dagen och oraklet Kentaro som svarade på alla frågor man hade angående olika kaffen. Rakt över gatan låg en riktigt bra restaurang där vi oftast åt lunch. Japansk mat är helt fantastisk! Vi körde hårt varje dag och hade friheten att experimentera och dela tankar.

Vi som hade äran att tillbringa veckan ihop var Fritz Storm, Kentaro Maruyama, Mie Nakahara,( Barista hos Kentaro och nybliven Japansk mästare ) , Attila Molnar ( Ungern, 6:a WBC 2009 ), Colin Harmon ( Nordirland, 4:a WBC 2009 ) och jag. Dessutom hade vi Hidetoshi, Zakamoro och alla de andra från rosteriet som hjälpte oss med allt möjligt.

Under dagarna frossade vi i nörderi kring kaffe som sällan är möjligt här hemma. Kvällarna spenderades på traditionella japanska restauranger och i den varma källan som fanns på hotellet. Jag har druckit kaffen som smakar helt fantastiskt, som helt och hållet saknar den annars väldigt påtagliga rostkaraktären. Jag upplever att kaffet från Kentaro är rostade på ett sätt som låter kaffet vara synligt och transparent i koppen. Man känner verkligen ursprunget i smakupplevelsen.

Kentaro är en eldsjäl som varit delaktig inom CoE sedan 2001. Han har rostat kaffe 20 år och valde tidigt att satsa på specialkaffe och nära relationer med producenter. Han är ständigt på resande fot och kan berätta i detalj om alla sina kaffens växtplatser och om människorna som arbetar med odlingen. Det som gör honom unik för mig är den totala ödmjukhet han har i sin relation till yrket och hans förmåga att ta in nya perspektiv. Jag tror ingen slår honom på fingrarna när det gäller sourcing och rostning.

Colin är en störtskön barista från Dublin. Väldigt utmanande i sina tankar kring bryggning och flitigt aktiv på baristascenen i Europa. Colin har alltid glimten i ögat och stod för merparten av veckans hyss. Framförallt drev han och jag med Fritz så fort vi såg en öppning. Veckans bästa var när Colin snyggt placerade Fritz visitkort ( stort foto på Fritz ) på rullbandet hos den lokala Sushirestaurangen. Helt underbart! Det gled ett helt varv på en snygg liten tallrik innan Fritz märkte det.

Attila är en passionerad och eftertänksam barista som fullkomligt älskar allt som har att göra med espresso. Han kunde stå och nöta shots i timmar efter vi andra hade gått hem. Dedikerad.

Mie är nuvarande japansk mästare och ett hett kort till WBC London. Hon är mycket kunnig och en underbar personlighet som kommer skina igenom under tävlingen hoppas jag.

Fritz behöver ingen presentation. Han och Kentaro skapade denna möjligheten som verkligen är en "win-win" för oss alla. Bara att träffas och snacka kaffe ihop utvecklar oss som professionella. För Kentaro och hans baristor var det guld värt att få perspektiv från oss angående vad vi tycker är "bra" kaffe och se hur vi arbetar. För mig personligen är det alltid en fröjd att träffa andra baristor med öppet sinne och skön inställning. Att dessutom få lov att bombardera Kentaro med frågor var oerhört utvecklande för mig. Jag hade en tanke när jag åkte till Japan och var inte säker på om den gick att utveckla. Väl hemma igen är tanken bekräftad och nu ser jag fram emot att utveckla den i mitt yrke som barista och nybliven rostare.

En fantastisk vecka i ett underbart land! Åk dit, det är verkligen en positiv upplevelse. Tokyo är helt galet!

Bilderna är blandade inslag från veckan.

Ha det gott!

Japan, Karuisawa

Ja, då var det dags att damma av passet och ge sig ut på ännu en resa. Den här gången blir det ett nytt resmål för mig, nämligen Japan. I början av året så tänkte jag att det hade varit kul att åka till Japan. Det fanns väl ingen direkt plan på att åka dit som turist för det finns andra resmål som måste göras innan men tanken dök upp i huvudet.

Några månader senare fick jag ett samtal av Fritz Storm under vilket han berättade om planer på en unik möjlighet att förbereda sig inför kommande WBC i London. Fritz hade valt ut de som han tyckte var de fyra bästa baristorna i världen för detta projekt. Han ringde mig och det ser jag som en stor ära och jag tackade ja till erbjudandet efter samråd med familj.

Under vår första vecka tillsammans kommer vi tillbringa dagarna hos Kentaro i Karuisawa. Hans rosteri och café är "state of the art". De bilder jag har sett från hans ställe ger mig gåshud. Kentaro är nog den person som varit på flest CoE-resor och har en otrolig kunskap om kaffe. Det här kommer bli hur kul som helst och otroligt lärorikt. Jag var "taggad" för tävling förut men nu känns det ännu mer inspirerande. En tävling handlar om förberedelse och dessa förutsättningar ger möjlighet att presentera något nytt, något som tar tankarna vidare. Jag har en klar idé om vad jag vill göra och hoppas att min vecka i Japan stärker min position i realisera denna idén under tävlingarna. Sen är det ju som alltid, vem som hamnar på podiet är den som har en bra dag och i slutändan lite flyt.

Jag vet inte exakt hur min vecka där nere kommer att se ut så jag får berätta för Er när jag kommer hem istället. Det här blir spännande!

Gott snack!

D

Mera ursprung

Känner att det är på sin plats att vidareutveckla vårt tidigare inlägg eftersom jag har fått en känsla av att det har missuppfattats av vissa. Vi är absolut inte emot bryggningstips och spridandet av kunskap kring det sista ledet i hantverket kaffe. Tvärtom tycker vi att det är viktigt att den generella kaffekunskapen i Sverige ökar och försöker alltid att vara med och bidra till både den och till den professionella utvecklingen.

Vad vi vill ha sagt är att vi nu har nått en fantastisk tid för kaffeälskaren med tillgänglighet av kaffe från enskilda arter, ursprung, processmetoder som komplement till microrosteriernas egna blandningar där deras stil och tankesätt adderas till smakbilden. Med andra ord så har vi förutsättningar att få uppleva kaffe på oändligt många sätt. Det är på grund av detta som vi anser att det ibland ges för stort fokus till det tekniska. Att en viss dosering och temperatur är lika med gott kaffe är bara en del av sanningen och om slutkonsumenten inte uppskattar drycken utifrån de givna parametrarna så kan det vara på grund av preferens.

Alltså kan en slutkonsument döma ut kaffe från ett specifikt rosteri eller sin egen bryggningsförmåga på grund av att det av ren slump enbart har köpt torrproceserade kaffe från givet rosteri och konsumenten ifråga inte uppskattar smaken av kaffe som förädlats på detta sätt. Just därför efterlyser vi att kommunikationen kring kaffe ännu mer ska kretsa kring just böntyp, ursprung, framställningsmetod, terroir och alla andra parametrar som är förutsättningarna som vi jobbar med i rosteri och vid bryggning.

På så sätt så blir det lättare för den som köper kaffet att hitta gemensamma nämnare för kaffe som den brukar gilla, t ex tvättade kaffe, bourbonkaffe eller kaffe från Matagalpa regionen. På samma sätt kan kaffestilar som inte uppskattas väljas bort utan att rosteriet kritiseras eftersom det finns en vetskap om varför personen ifråga inte uppskattar just det kaffet. Sen tycker jag att det är fantastiskt att kvalitetsrosterierna har börjat få lite olika stilar på sina kaffe, på samma sätt som olika vinhus har olika stilar, eftersom detta också bidrar till en mångfald för den svenska kaffekonsumenten.

Ytterligare en sak som jag tror underlättar för slutkunden är om kaffet i sin smakbeskrivning får de smakkaraktärer som är tydliga i kaffet så att det inte krävs ”världens bästa barista” bakom "världens bästa maskin” för att få uppleva det som utlovats.

Alltså är vi för fortsatt labbande och utvecklande av bryggningsmetoder, nya som gamla, men också väldigt mycket för ett utvecklande av förståelsen och kommunikationen av kaffets utveckling fram till bryggningen.

Nu väntar vi bara på en ljuddämpare till ventilationen sen så kastar även vi oss in i microrosteriernas värld. Bar in ett ton kaffe igår, förmodligen den roligaste träningen jag någonsin haft!

-Gott Snack!

Varför så svårt?

Tjena. Det slog mig att jag ofta läser att kaffedrickarna inte lyckas med bryggningen i sista ledet, " kaffet är inte gott". Förväntningarna uppfylls inte och leverantören får ofta gå in med superdetaljerad bryggningsinstruktion. 29 s, 17,5 gram, 94 grader, 3,5 cl vätska = Gör du det så blir kaffet gott!..... Kom igen!!!

Antingen så förväxlar kunden vad han/hon tycker är gott med vad som är balanserade smaker för kaffet ifråga. Eller så har leverantören valt ett kaffe som endast visar balans inom snäva parametrar. Dålig affärsidé.... Vikten vid att kunna kommunicera vad man kan förvänta sig i smak och doft måste någonstans överensstämma med slutresultatet hos kund, annars är det som att leka kurragömma med smaklökarna. Vidare måste också kunden skilja på smakbalans och egen preferens samt göra val därefter.

I min värld så är ett bra kaffe inte så känsligt för mängden gram upp och ner eller bryggningstid mer eller mindre, det smakar balanserat och bra oavsett. Däremot kanske jag föredrar en viss profil därför att den passar just mig lite bättre, eller så varierar den profilen beroende på humör och tillfälle. En så aromrik dryck som kaffe kan visa upp åtskilliga sidor av sig själv och ett kvalitetskaffe är sällan helt "off" såvida du inte använder smutsiga maskiner.

Trots det så har vi en uppsjö av människor som kämpar med bryggningen och vi blir inte sällan serverade usla kaffen på caféer och restauranger där folk faktiskt får betalt för att kunna brygga kaffe i olika former. Varför är det så?

Jag tror att när en entusiast eller "proffesionell" tar sig an att brygga en kaffe, framförallt en espresso, så går personen in med helt fel fokus. All tid och energi läggs på hur mycket kaffe man ska, hur länge det ska rinna, hur det ska se ut, vilka silar man har i maskninen, temperaturer etc.... Skit i det! Brygg kaffet blint nästa gång och fokusera på vad kaffet visar upp för karaktär, sen kan du "snöa" in på det andra. Lägg tid och energi på att smaka, dofta och känna, inte på tekniska detaljer. Ge kaffet en chans att visa sin karaktär och identitet innan man komprimerar in det in någon slags mall med en massa data som ska vara = gott kaffe. Helt sanslöst....

När det gäller leverantören av kaffet så tycker jag att de kan bistå med tips och information om kaffet men välj ett kaffe som har så pass mycket karaktär att det klarar sig utan de bästa baristorna i världen för att uppfattas som ok. Ett generöst kaffe som bjuder på sig självt och gärna visar upp sina olika sidor.

Visst... Kaffe är komplicerat på många sätt, det erkänner jag. Däremot tänker jag inte bidra till att ytterligare bygga myten om denna komplexitets hemmahörande i bryggningsfasen. Allt som är komplext och faktiskt bidrar till sann smakkaraktär hos kaffet sker långt innan det är dags att brygga. Terroir, processmetoder, hantering och rostning - det är komplext. Bryggning är en "baggis", gör det inte större än vad det är, snälla... Gott kaffe behöver inte den "hypen", däremot kan dåligt kaffe blir förlåtet många gånger så länge man skyller smakerna på maskinen.

Ha det!

/ Gott snack!

In da house!

Det händer grejer....

Annars?

Det händer lite i Lund och förvandlingen från en groda till en prins är snart klar för vår lilla lokal i centrum. Förhoppningsvis kan vi inreda den med lite smått och stort i nästa vecka, sen kör vi så fort allt är klart.

Man hinner givetvis göra lite kaffegig trots renovationer och idag serverades det gott kaffe till alla Lunds juridikstuderande. Klar succé! I hoppern låg " Speak No Evil". Anne och Charles har helt klart lyckats i sin senaste espressokreation som var väldigt balanserad med sin fylliga kropp, sötma och avrundade syra. Aromerna från choklad, melass, farin, torkat gräs och röda bär förförde gästerna på AF-borgen i Lund. Mycket trevligt!

Hörs snart!

/Gott Snack

Vin

Jag har nu avverkat sex veckors studier på Sommelierskolan i Malmö och det är otroligt lärorikt och inspirerande. Hösten är här med besked och dagarna fylls av vinstudier och kaffetankar för framtiden. Det kommer bli en riktigt bra höst med många bollar i luften som förhoppnings går att jonglera.

Bilderna är från ett av Sveriges få Vinodlingar, nämligen i Klagshamn. Kullabygdens Vingård drivs av Murre och Lena och jag måste nog säga att mer drivna eldsjälar får man leta efter. Vinet var förvånansvärt bra, jag hade inte förväntat mig det.

Jag påbörjade de här studierna för att dels lära mig om en dryck som alltid intresserat mig men också för att få perspektiv på kaffe som verkligen har likheter med vin. Vinvärlden har kommit längre och det finns mycket att lära av den resan. Rent tekniskt finns det dessutom en hel del odlingsteknik och som går att experimentera med i kaffevärlden och jag tror vi kommer att få se en hel del av det i framtiden.

Sensorisk metodik är kanske det viktigaste verktyget vi har som jobbar med smaker och att studera och praktisera den metodiken har bara på sex veckor förändrat min syn på många drycker, inte minst kaffe. Det ska bli spännande att se vart detta landar och vilka möjligheter som dyker upp på vägen.

Bilder från Klagshamn och druvan Solera.

Ha det!

Kaffesommar...

Tjena,

Sommaren börjar nu bli sen och tankarna om höst och nästa år finns med mig dagligen. Det gillar jag med sommaren, att kaffe-Sverige i princip går i koma. Det finns inga kaffen, inga tävlingar, branschen har tagit industrisemester eller inväntar planeringsmöten i slutet på augusti / september. Det lämnar utrymme för reflektion på ett sätt som inte är möjligt när man är mitt i smeten hela tiden.

Denna sommarens reflektioner har medfört både små och stora planer inför hösten. En del mycket intressanta projekt ligger i startgroparna och om en månad börjar jag "skolan". Det ska bli jättekul att ta sig an sensorisk metodik på djupare nivå samt lära mig mer om andra levande drycker. Jag tror det ger mig ytterligare perspektiv på kaffe som dryck och råvara.

För övrigt har jag inte haft några spektakulära kaffeupplevelser i sommar men det är rätt najs ändå. Det blir en espresso på Klostergatan eller Patisseriet dagligen samt en mängd filterbryggning hemma i köket. På sommaren har jag inga förväntningar på kaffe för jag har själv tagit paus från mitt kaffeliv då. Utan förväntning blir man oftare överraskad vilket alltid är trevligt. Det bästa sättet för mig att komma vidare i mina tankar om kaffe är att lämna det helt för en stund, när man ser situationen på nytt så är allt så enkelt. Ser fram emot en givande höst, men inte än.... Lite mer sommar tack!

Vi hörs snart!

Cupping med Da Boys från Da Matteo.

Tjena o sånt!

Var i Göteborg söndag till onsdag för att spendera några dagar med svärmor samt för att komma bort lite från skånska myllan. Det var ett tag sedan jag var där så jag tänkte ta tillfället i akt och bjuda in mig själv på en eventuell cupping. Ringde Per som sa att det var inga konstigheter, tisdag morgon kl 9, välkommen.

Cuppingen var en inblick i det dagliga arbetet på Da Matteo där partierna kontrolleras för att säkerställa jämnt och gott hantverk under rostningen. Christian är det nya tillskottet vid rosten som kan både hjälpa och avlasta Per i hans arbete med förädlingen. Det känns väldigt stabilt då de olika partierna på bordet visade jämn kvalitet och balanserade smaker. Per kan ta sin första semester på länge utan att behöva oroa sig.

För övrigt spenderades dagarna med att promenera och njuta av sommarvärmen. En kväll blev det middag på Björns Bar som ligger i Kock och Vins källare. Enkla menyer, bra viner och servicekänsla. Mycket prisvärt och ett ställe som jag kommer besöka fler gånger garanterat.

Förutom Da Matteo´s två ställen så känns Gtb ganska fattigt när det gäller specialkaffeutbudet. Italienska barer känns som den dominerande genren fortfarande och det börjar ta emot nu, jag kan inte längre låtsas som att det är nostalgiskt eller dricka kaffet enbart för att vara social. Biverkningarna är för många! Dåliga smaker, dåligt bemötande och dålig mage. Inte alltid, men inte allför sällan heller.....

Nä, jag sprang mellan de två Da Matteosarna som en liten iller och drack så mycket espresso jag kunde. Gott att träffa Per, Tony, Lina och Mattias igen. Det är gott folk och då blir det alltid gott snack. Dagarnas bästa kaffeupplevelser blev dels en Tanzania Blackburn Estate som ingick i cuppingen samt en espresso på en Guatemala som Tony bryggde. Hoppas på att åka upp snart igen, det var najs!

Tjoo!

Coffee Collective

Gott folk...

Innan helgen så åkte jag och Seife ( mr Ethiopia ) till Köpenhamn för att ta en liten barrunda. Dagens första stopp blev också dagens bästa. Coffee Collective på Jägersbogade på Norrebro är i särklass Köpenhamns bästa möteplats för kaffeentusiaster. Dagen till ära var grabbarna ( och tjej ) i full färd med att arrangera kvällens stora evenemang. Esmeralda Special hade kommit och det skulle firas. Rosten var i full gång och drinkar komponerades inför kvällen, tilltugg var på g som skulle matcha kaffets karaktär och det verkligen sprudlade av entusiasm i den lilla lokalen.

Trots den intensiva uppladdningen inför kvällen så mottogs vi med öppna armar och bjöds in på en cupping av Esmeraldan eftersom vi inte kunde närvara på kvällen. Kaffet ställdes sida vid sida med "supermarket"-varianter för att tydligt visa varför ett kaffe av den prisklassen skiljer ut sig markant.

Esmeraldan är säreget elegant och härligt blommigt i sin karaktär. Det är lätt men ändå extremt klart nyanserat vilket ger en härlig komplexitet. Det blir nästan bara godare ju mer det tappar temperatur och nyanser av frisk citrus, färska kryddor, aprikos, honung och vit jasmin är tydliga karaktärer i koppen. Det är även en väldigt ren kopp utan bitterhet i eftersmaken.

Vi drack även riktigt goda shots av deras espresso som är väldigt välbalanserad av Daterra, Vista Hermosa och Idido. I doften lockar Idido med sina röda bär medan smaken präglas av gräsig sötma, choklad och inslag av syrliga jordgubbar. Len och fyllig med mjuk avslutning. Najs...

Är ni i Köpenhamn så måste ni göra en avstickare till Coffee Collective, ta en kaffe på uteserveringen och köp med lite rostat hem till presskannan. Gott snack!

Stockholm-Karlstad-Örebro

Gott folk.

Förra veckans bravader började på tisdagen i Sthlm med ett gäng restaurangarbetare som vi uppleva sin första cupping. Alltid lika kul att väcka folks intresse för kaffe. I det här fallet var det dessutom två sommelierer med som verkligen fick upp ögonen för potentialen med kaffe som restaurangdryck. Lång dag, sent flyg, hemma vid 22-tiden.

Upp tidigt, på tåget i 6 h, framme i Karlstad. Skulle finnas till hands för kaffeintresserade som ville veta mer om kaffe och lösningar kring bryggning. Mellan mig och kunderna fanns tre olika säljare från olika varumärken, det blev intressanta diskussioner eftersom jag agerade som en neutral punkt. Bra för konsumenten. Kvällen spenderades på sportbar i centrala Karlstad och Barcelonas seger värmde mitt hjärta när jag somnade in på kvällen.

Upp tidigt, 2h på bussen till Örebro för att genomföra samma "gig" som i Karlstad. Bra uppslutning och mycket trevliga konversationer om kaffe. Det fullkomligt sprudlar av entusiasm hos många inbitna kaffedrickare och det känns ju tryggt inför framtiden. Jag hoppas lite på att en bra kaffekvarn kan bli Årets julklapp 2009, det hade förändrat synen på kaffe för många.

Så kallad kaffesmak är ju lite förknippat med en bitter karaktär, likaså förknippas bitterheten med styrka. Jobbigt tycker jag, men jag tror jag förstår varför det är som det är. Sverige har i jämförelse med andra länder alltid köpt in höga kvaliteter av kaffe och det är något man alltid får höra. Men det förklarar inte varför allt kaffe är bittert, alla rostar ju inte sönder sina bönor. Däremot har kunskapen om färskhet inte funnit till hands för konsumenter på samma sätt som idag. De flesta köper ju sitt bryggkaffe malet och efter en dag så är bitterheten ett faktum. Gammalt kaffe har inte mycket mer att ge än bitterhet och munkänsla. Hade man lyckats få in kvarnar i varje hushåll och förbättrat de förpackningar som finns för att garantera färskhet så hade vi nog snart sett en annan syn på kaffe.

Den mentala bilden av kaffe måste också bli mer verklig. Idag så får de flesta upp en bild av svart vätska eller bruna bönor när man säger kaffe, då förväntar man sig samma smakbild. Säger man vin så får de flesta upp bilden av druvor, vinfält etc. Inte bara röd dryck. Det tror jag öppnar upp för en mer sann förväntning av upplevelsen. Kan man ingjuta bilden av kaffe som stenfrukt i sin ursprungsmiljö så blir blommiga eller syrliga smaker inte en chock utan en överenstämmande smakbild av råvaran i de fall där blommighet och fruktsyra hör till kärnkaraktären. När de olika ursprungen är någorlunda tillgängliga och kända för konsumenten så kan de göra sitt eget val mycket enklare. Fortfarande känns kaffeförpackningar som något med ett dolt innehåll, det fungerar inte.

Genom att lösa problemet med hantering hos slutkonsument så kan "verkliga" smakkaraktärer få utrymme vilket i sin tur skapar efterfrågan som måste levereras bakåt i ledet. De som rostar sönder eller köper in dåliga råvaror straffar ut sig själva.

Det hela kanske låter lite väl enkelt men jag känner mig optimistisk idag.

Veckan upplevelse var dels att besöka Matteus på BaraVara i Örebro. Han driver stans bästa café och serverade mig en fulländad shot av 5 estate. Matteus är en väldigt duktig barista och har en ödmjukhet som saknar motstycke, jag kände mig mottagen med öppna armar och tänkte att gästerna här måste verkligen ha det bra. Är Ni i Örebro så är detta en riktigt schysst möjlighet för avkoppling och njutning.

Efter besöket så var det dags för middag och Matteus hade rekommenderat en sushibar i närheten. Jag hade inga förväntningar, ville bara ha schysst käk. Vilken överraskning! Bemötande, miljö och smakerna var världsklass. Den godaste sushin jag har ätit i Sverige och det var ett nöje att bara sitta i den öppna baren/köket och titta på kockarna som jobbade. Passion och servicekänsla genomsyrade stället. East West heter det och är definintivt värt ett besök om Ni är i närheten av Örebro.

Ha det gott...

Bar-hopping i Sthlm

Hej gott folk!

I veckan som gick spenderade vi en heldag i vår vackra hufvudstad. Efter ett lunchmöte började vi vår kafferunda på J&N`s butik på söder. Eskil serverade oss två olika bryggningar på WBC-blandningen, den senare var helt klart bäst men det kändes som om kaffet hade sett sina bästa dagar efter rostning. Härlig stämning och bemötande gjorde dock totalupplevelsen utmärkt.

Vi gick vidare till Mellkvist och beställde varsin macka. Brödet är helt gudomligt med en enkel fyllning av mozzarella, semitorkad tomat och tomatkräm. Less is more! En Portland efter mackan och diskussioner kring bryggstilens påverkan av smakbalans höll oss kvar ytterligare en stund innan vi gick vidare till Tvålpalatset. Där blev vi serverade av en mycket trevlig ung kvinna som erbjöd oss Underdog från Haugaard eller en blandning från Åre kafferosteri. Det blev en Underdog som hade kunnat visa upp lite mer syra för att ge balans till koppen.

Nästa ställe blev Espressino där Kiril tog emot oss med öppna armar. Efter mycket gott snack om WBC, baristayrket, dosering etc. så bjöd Kiril oss på dagens bästa shot. Den bryggdes på 5 Estate vilken jag aldrig varit speciellt förtjust i förut. Nu visade den upp sig som en väldigt ren kopp där en härlig eftersmak av rosmarin blev det bestående intrycket.

Kaffeångesten sätter in och vi stämmer träff med Anders-Thor för att ta en balanserande öl på Hotell Riesen. Jag och Peter hinner dock förvånas enormt av bartenderns arrogans och självupptagenhet att vi beslutar att gå någon annanstans när AT kommer. Det blir Le Bar Rouge som alltid är trevligt. Gott snack och god pilsner rundar av dagen innan det är dags att hoppa in i taxin till flygplatsen. Väl hemma i Lund vid 23-tiden är vi nöjda och belåtna med dagen i sin helhet. Kaffet kunde ha varit lite mer inspirerande och det känns som det är lite stiltje just nu. Nya skördar och nya caféer är på gång ( Costas e på g i Sthlm ) och det ska bli ett nöje att ta en ny runda snart igen.

Bilden: Aeropress bar på J&N. Najs!

Ha det Gott, Gott folk ..... Gott snack!

Kaffe eller prylar?

Hej gott folk!

Jag funderar på vad som driver intresset hos många människor inom "specialkaffe". I miljöer skapade för "specialkaffe"-folk vill jag ofta prata smaker, ursprung, förädling och sammanhang men det brukar inte bli så mycket av det. Istället pratas det tamping, tampers, pre-infusion, de senaste kvarnarna/maskinerna och modifiering av dessa. Kort och gott så handlar samtalen ofta om de saker runt omkring kaffet och sällan om själva råvaran. Jag kan absolut tycka att det är råskönt att spendera en kväll med att diskutera varenda liten nörd-grej som går att hitta på vägen fram till koppen men det var inte därför jag började arbeta med kaffe för ca. 9 år sedan. Jag blev fascinerad av dryckens komplexitet ( doft- och smakmässigt) och hur ett gott hantverk präglar ett bra kaffe. Tekniskt så var det i och för sig ganska häftigt med maskiner men de var ju helt ointressanta utan kaffet som rinner ur dom.

Jag har aldrig varit naturligt intresserad av tekniska prylar vilket hade underlättat en hel del i vardagen. Koppla ihop stereros, fixa med datorn, meka med bilen etc. Det är bra att kunna! När det kommer till kaffe så har jag väl lärt mig det som behövs för att kunna få fram en hyfsad kopp men fokus har alltid legat på de levande elementen i kaffevärlden. Det är där det händer för mig.

Givetvis så är alla kaffeintresserade inte bara fokuserade på det tekniska men jag tycker mig ändå se ett samband, framför allt när det gäller espresso. Man börjar med att intressera sig för de häftiga tillbehören eller maskinerna, det är det som drar uppmärksamheten. Det är ju helt ok, men i slutändan hoppas jag att kaffe som levande råvara och hantverket från bonden, rostaren och baristan blir det bestående intresset och att det läggs energi och pengar som gynnar den delen av kaffets värld. Maskiner och dylikt är sekundärt och i vissa fall överflödigt.

Dagens nyblivna kaffekonsumenter ser råvaran med andra ögon och fascineras inte lika lätt av den "nya" kaffekulturen. Baristor, rosettas, maskiner och syrliga espresso är barnmat för dem. Kaffe helt enkelt... Det bådar kanske för att kaffeintresset blir något lite mer vardagligt, lite mer tillgängligt, inte så komplicerat och speciellt. Kanske lite som matlagningsintresset generellt idag. Det öppnar för fokus på andra områden i kaffekedjan.

I framväxten av något "nytt" så krävs ställningstagande och det skapas subkulturer. Tillhörighet och identitet blir viktiga delar i kulturens utveckling. För eller senare måste dock utvecklingen ha nått en punkt då det smala blir bredare för att nå ytterligare steg framåt. Jag tror den möjligheten finns för kaffe som jag anser är världens största dryck. Det känns ibland som den ligger gömd bakom ett berg av prylar och är otillgängligt för framtida kaffeälskares njutning.

" Time will tell"

- Gott snack :)

WBC Atlanta

Hej gott folk!

Då var det dags för årets event inom specialkaffe, nämligen WBC i Atlanta. Jag tror Mattias kommer göra bra ifrån sig och att han kan gå långt i tävlingen. Lite flyt och en bra dagsform är nyckelingredienser för avancemang till final. Vi håller tummarna!

Jag har spenderat kvällen med att kolla live-streamen från tävlingen, det har fungerat väldigt bra faktiskt. Kul att se gamla rävar som Sammy Piccolo i hetluften igen. Killen har kommit 2:a två gånger och 3:a en gång. Starkt att köra vidare med ytterligare en tävling. Han gjorde en stabil insats från vad jag såg men man vet ju inget om hur det smakar i kopparna. Mest överraskad var jag av siste man ut idag, baristan från Island. Han var hur cool som helst och hade en riktigt tajt presentation. Drinken var enkel men ändå arbetad och jag tippar nog finalplats för honom.

En grej som jag funderade på efter mitt eget WBC var hur många som skulle dyka upp med Etiopiska naturals i årets tävling. Det blev ju ren cirkus kring Aricha och alla kaffen med liknande karaktärer i specialkaffekretsar efter WBC. Jag såg tendenser i Barista cup men ingen som gick hela vägen med ett "smalt" kaffe.

Än så länge så har merparten av dagens tävlande använt sig av Etiopiska naturals som ingrediens i deras blandning, ofta uppblandat med Brasilianska eller Centralamerikanska kaffen. Jag hoppas någon tar steget de kommande dagarna och visar upp ett "nytt" kaffe, något som sticker ut samt speglar ursprung och unik karaktär. Det är det som jag fortfarande tror kommer att ta tävlingen vidare. Det vore trist om tävlingen fortsatte vara en plattform där de tävlande kör "safe" för att nå resultat, då händer inget framåt. De kommande två dagarna ska bli väldigt intressanta och jag hoppas att de som vågar sticka ut går långt i tävlingen. Det har gått 10 år nu och tävlingen borde redan vara ett forum där definitionen av specialkaffe lyfts fram och premieras.

För övrigt så tog jag en kafferunda i Malmö idag. Dagens mest intressanta kaffe blev WBC-blandningen serverad på Njutbar. Jag drack en shot som rann lite fortare och en som rann lite tajtare. Mitt intryck av blandningen är att den lämnar mer att önska. Jag hade nog föredragit den som ren Biloya, det är där de intressanta aromerna och smakerna finns för mig. Men som sagt, den kan nog verka väl för Mattias i Atlanta och ta honom riktigt långt beroende på vad domarna öppnar upp för.

Dagens smakupplevelse överlag blev en ost gjord på komjölk, lagrad i pressrester av Barolo-vin.... Sagolikt! Spring, spring och köp en bit till helgen! Glöm inte lite gott vin till osten oxå!

Gott snack!

Kaffe som drivkraft

Med alla diskussioner kring kaffe och hållbar utveckling så finns det nya otroligt intressanta rön. En forskare i USA har hittat ett sätt att utvinna biobränsle ur kaffe. Att utvinna biobränsle ur jordbruksprodukter är förvisso inget nytt och brukar beskyllas för att bidra till ännu större matbrist i världen genom att odlingsbar mark i utvecklingsländer används till odling av råvaror för bränsleproduktion snarare än till mat. Denna gång så finns däremot en fantastisk lösning. Man använder nämligen sumpen som blir över efter bryggningen till framställningen. Alltså exploateras inte de kvalitativa odlingsbara områdena utan kaffe produceras som vanligt och sen är det bara upp till caféer och restauranger att spara sumpen och skicka vidare. Femton procent av sumpens vikt kan utvinnas till rent bränsle. Ytterligare en positiv effekt är att ”avgaserna” har en svag doft av kaffe vilket är att föredra i jämförelse med avgaser från olja och bensin. Efter utvinningen kan sumpen komposteras och gå tillbaka till naturen utan negativa effekter. Tydligen så blir bränslet också tunnare än biobränsle från till exempel jordnötsolja och motorerna i bilar behöver inte modifieras lika kostsamt som vid användning av annat biobränsle.

Idén föddes ur en kopp filterkaffe som fått stå för länge och fått ett oljigt ytskikt. Snacka om att kaffet var bränsle till hjärnan hos den här killen. Om det här blir storskalig produktion så finns det fler positiva effekter. Tänk om caféer kan sälja sin sump vidare och på så sätt öka intäkterna för en kopp kaffe. Helt plötsligt så kan kaffeodlarna få mer betalt, lönerna kan öka på caféerna och statusen för yrket öka. Det är bara att buga och bocka för mannen bakom upptäckten.

(Bilden är lånad från the Economist.com där orginalartikeln finns att läsa.)

Gott Snack!

Cupping och Koppi

Så... Dagarna efter dömande i Sthlm spenderade jag på Koppi i Helsingborg. Charles och Anne åkte på en välförtjänt semester och tillät mig att gå in och dra skott bakom baren medan de var borta. Platschef var Petter som är en helskön kille som verkligen har koll på läget och känns lika Koppi som Charles och Anne. I köket fanns Martin som svängde ihop soppor och mackor med kärlek. Till vardags jobbar Martin i köket på Sofiero men hade tagit ledigt för att kunna vara på Koppi, tilll sin hjälp hade han Clara och i baren hade vi stundvis Marco som hjälpte till med disk.

Koppi är utan tvekan den "cleanaste" kaffebaren i Skandinavien och jag var lite avig till att gå in och ställa mig på den känsligaste positionen på stället, nämligen kaffemaskinen. Stället har etablerat sig med många stamgäster som har för vana att bli serverade av samma människor på samma sätt varje dag, det kan ju vara känsligt när det plötsligt står en skäggig lundabo bakom spakarna.

Min oro var helt obefogad, trevligare och öppnare gäster får man leta efter. De mottog mig med öppna armar och var mottagliga för mitt sätt att brygga kaffe och min personlighet. Det var gott snack från början och Petter var superstabil som ställföreträdande. Lördagen var nog dagen med mest ruljans och det var också min sista för den här gången.
Vid stängning bjöd Martin o Petter på riktigt god öl från Dugges ( tror jag? ). Härligt fyllig o mild humlebeska, balanserad med jasmin, blommor och honung i doften, i avslutningen kom supersöta aprikostoner och kittlade smaklökarna. Najs!

Tre grymt bra dagar! Höjdpunkten var en LAT med en gäst under två dagar. Han beställde två cappuccino per omgång och vi hällde en var med oberoende jury. 3 omgångar blev 2-1 till mig men det var nog ren tur, han hade skills på latte-arten. Tack för förtroendet Anne och Charles!

Jag och Pidde åkte upp till Koppi igår igen för en spännande cupping med Seife som jag ägnade en hel vecka åt att utbilda i januari. Efter en tung och intensiv utbildning drog Seife iväg till Etiopien för att "sourca" kaffe och besöka farmer. Nu är han tillbaka och vi cuppade tio prover främst från Sidamo-regionen som han hade plockat med sig. Mer om denna cupping och Seife i nästa inlägg, det är spännande grejor på gång...

Gott snack!

Barista Cup 2009

Hej vänner!

Det har varit hektiska dagar, förra veckan började som smakdomare i Barista Cup. 14 baristor visade att lägstanivån i landet fortfarande höjs. Många nya ansikten som verkligen visade ett gediget hantverk och yrkesstolthet konkurrerade om de 6 platserna i finalen. Jocke från Klostegatans Vin o Deli gjorde bra ifrån sig som tog sig till semifinal och behärskade nerverna i sin presentation, i framtiden är han något att räkna med i toppen.

Finaldagen kändes lite nervös, baristorna levererade inte lika bra som under semin men det är kanske helt naturligt. Mattias, vinnare av Barista Cup, lyckades dock förbättra sin presentation och kommer vara detta års bästa representant för Sverige i Atlanta. För egen del blev jag överraskad av Rasmus som visade stor potential och lyckades knipa Beige Award. Najs!

Överlag skulle jag vilja sammanfatta årets tävling som ett bevis på att nivån ständigt höjs men det var inget som direkt tog mig med storm. Det saknades fokus på kaffet och personlighet. Förmågan att kunna kommunicera smaker och sätta ihop recept är grundläggande delar som måste förbättras. Återkommande i år var att ha salt i drinken vilket jag har svårt att förstå. Motiveringen var ofta att sältan skulle balansera syran men det fungerar inte så. Kaffe innehåller knappast någon sälta och tanken på en salt dryck känns inte inbjudande. Sälta minskar upplevelsen av syra om det förtärs i kombination med drycken, inte i drycken. Den enda drinken med sälta som jag kan tänka mig är en Bloody Mary men annars föredrar jag sötma, syra och beska i någorlunda balans.

Dagens trender kring bryggteknik satte sin prägel på smakerna vi fick uppleva. Många använder mycket kaffe och låter det rinna väldigt långsamt, kalla det up-dosing, expansion method etc. Många gånger resulterar detta i, för mig, en obalanserad syra. Kanske är det denna obalanserade syra som förväxlas med sötma och viss sälta. Givetvis finns det kaffen som passar för denna bryggningsprofil men det är långt ifrån alla.

Kort o gott så var det som vanligt en inspirerande tävling och jättekul att får träffa alla sköna kaffemänniskor. Efterfesten på J&N`s nya lokal blev grym med spontan LAT. Emil krossade allt motstånd med sin tulpan.

Dagen efter hemkomst följdes av tre dagars vikariat på Koppi i Helsingborg men jag spar det till nästa inlägg.

Lycka till i Atlanta Mattias!

/ Gott snack

Koppi

Nyss hemkommen från Barista Cup i Stockholm är jag full av inspiration. Vad är då bättre än att få gästspela på Koppi i Helsingborg? Igår och idag har varit fyllda av härliga kaffeupplevelser och trevliga gäster. Imorgon når det sitt klimax och jag ser fram emot en dag med mycket folk och tajta shots! Är ni Helsingborg så kom in på en kopp eller två....

Gott snack!

/ D

Nytt stål...

Med en klump i halsen skickade jag iväg min 1-grupps Linea till Sthlm. Tyvärr så får den inte plats i köket och arbetsrummet där den stod har fått en permanent inneboende. Viss tröst är dock GS3:an som ersätter Linean, den har fått sin plats på köksbänken och är installerad. Nu väntar jag med spänning på köra igenom den rejält, ska ordna lite bra kaffe imorgon. Designen är långt ifrån så "clean" som Linean och plastknapparna känns lite jobbigt men den har andra fördelar. Dessa ska hårdtestas och lekas med framöver och jag lovar att posta ett inlägg om några veckor när jag känner maskinen bättre.

/ Gott snack

D

Vad hände med koppen?

Jag har länge funderat på hur optimal utformningen av espressokoppen egentligen är för upplevelsen av drycken. Ibland får man känslan av, när man tittar i backspegeln, att kaffet har haft en lavinartad utveckling de senaste sex åren. Tänk bara på vilka kaffe som låg i kvarnarna 2003 och jämför med idag! Vi har gått ifrån robustapåverkade blandningar med tydligt rostad karaktär till eleganta och söta kaffe som präglas av sin växtplats och art. Men koppen då? Har den förändrats ett dugg under denna utveckling. Vi kan nog vara överrens om att svaret är nej. Den stora frågan blir därför naturligtvis, varför?

Först och främst är smakupplevelse en doftupplevelse. Tungan / munnen kan bara uppfatta salt, surt, beskt, sött och umami vad gäller smaker. Allt annat är doftupplevelser där aromer från drycken träffar doftcentrat via en gång mellan munhålan och näsan. Upplevelserna av doft och smak, näsa och tunga, skickas sedan till hjärnan och tolkas som en smak. Föt att förtydliga, när vi äter ett hallon så registrerar tungan sött och syrligt medan allt det vi sedan förknippar med hallonsmak faktiskt är dofter som registrerats retronasalt. Det är därför som mat och dryck inte smakar något vid förkylning, för att näsan är täppt.

Om vi drar en parallell till vinvärlden, vilket det är väldigt enkelt att göra, där dessa tankar har funnits väldigt länge så finns det en rad olika utformningar av glas att njuta drycken ur. Om man däremot tittar på glas från seriösa tillverkare som utgår från drycken så finns det tydliga mönster. Glas för Pinot Noir ser alltid snarlika ut, glas för Riesling har en speciell form och glas för Cabernet Sauvignon har alltid en bred botten och en stor öppning. Detta har givetvis med smaken att göra. Vissa druvor eller typer av viner upplevs bättre i en viss utformning av glas. Vad hände med koppen? När vi äntligen har nått en nivå där kaffen är unika och får ge uttryck för sin egen personlighet snarare än någon gammalmodig rostares preferens för hur mycket rostad smak som skall tillföras så är det väl också dags att fundera lite över hur drycken upplevs bäst. Självklart är detta en process som kommer att ta tid men vi måste börja någonstans för att nå målet.

De två frågorna som först slår mig är hur tar vi bäst vara på aromer och hur riktas drycken i munnen? Om vi börjar med aromerna så är ju dessa som bekant flyktiga. Alltså kommer ett elegantare kaffe med mer subtila aromer att tappa i smak (doft) snabbare än ett fylligt och intensivt. Här ser vi direkt att det kanske skulle vara lämpligt med två typer av koppar, en med bred öppning för de intensiva varianterna och en med insvängd öppning för att bevara doft och smak i lättare och elegantare kaffe. Vidden på öppningen är också intressant. Även om merparten av forskningen om smaklökarna är överens om att alla smaker kan upplevas av alla smaklökar på tungan så tenderar känsligheten för en viss smak att variera något beroende på smaklökens placering. Sidorna av tunga är till exempel generellt något känsligare mot syra och delen närmast strupen är känslig mot bitterhet. Det senare har uppkommit som ett skydd mot att svälja giftiga ämnen som ofta är bittra (kanske en aspekt i robusta diskussionen). Ta champagneglaset som är smalt och högt av tre anledningar; för att bevara bubblorna, för att rikta drycken mitt i munnen och för att koncentrera och samla alla de otroligt subtila och eleganta aromer som finns i champagne. Varför då detta? Att man vill bevara aromerna i en dyr flaska vin är kanske inte så konstigt men champagne är också en dryck med väldigt hög syra. Därför vill vi inte att det första upplevelsen av drycken ska ske där vi är som känsligast för syra, på sidorna av tungan, utan mitt i på tungan så att upplevelsen får en chans att bli nyanserad. Att bevara bubblorna är också viktigt, det är ju de som är det unika med champagnes textur. Även om tungan och munhålan bara kan uppfatta fem smaker så är känselsinnet välutvecklat i munnen och ett glas/kopp som framhäver en unik textur fyller också en viktig funktion. Alltså ett glas med en smal öppning.

Hur är det med espressokulturen här i norden då? Här om någon stans dricker vi kaffe med hög syra och i vissa fall så skulle det alldeles säkert vara bättre att dricka dem ur en avsmalnande kopp med smal öppning. Eller varför inte ur ett aromglas? Att dricka espresso ur behållare av glas har ofta förkastats på grund av temperatur. Först jättevarmt för läpparna och sedan en snabbt avsvalnad dryck. Svalare kaffe är absolut ett problem när vi dricker kaffe av låg kvalitet med defekter som framträder i takt med att kaffet svalnar. Men ett kaffe av hög kvalitet smakar ofta bättre vid en lite lägre temperatur och visar oftast hela sitt register först kring 70 grader. Då är kanske glas inte en så dum idé ändå.

Detta var lite spridda tankar om koppens utformning. Hoppas att det snart finns koppar på marknaden som utgår från smaken på kaffet snarare än design. Och med smak så menar jag här hjärnans samlade tolkning av ett smakintryck och ett doftintryck.

Gott Snack!

-P

Är jag en barista?

Hej vänner,

Varför inte starta det nya året med ett välkänt tema? Min yrkesroll, barista! En yrkesroll jag har anammat och strävat efter att etablera tillsammans med kollegor i Sverige och internationellt.

Svenska Akademiens ordlista kom ut med en beskrivning, vi blev glada och såg det som ett genombrott. Sen dess har det med jämna mellanrum varit stor efterfrågan på baristor i media då de figurerat i allt från Blondinbellas blogg till seriösa mattidningar. Utbildningar finns överallt, på tre timmar till en dag får du lära dig hur man blir barista. Hyr en barista till konferensen så fixar vi kaffet, maskiner får till och med namnet barista och inte minst kaffekedjor. Fantastisk utveckling på bara några år, yrkesrollen är här för att stanna!

När jag ställde upp på en fotografering häromdagen så skulle jag fylla i ett formulär med namn, titel och dylikt. För mig har det alltid varit självklart att titulera mig själv som barista. ”No more, no less”. Vid det här tillfället kom det fram en kille som tittade på min yrkestitel och sa:

” Vadå barista? Du kan ju en massa om kaffe och sånt, du är väl inte barista? Du är väl kaffeexpert, eller nåt sånt? Jag drack en kaffe på en kaffekedja innan jag gick hit, dom hade tröjor som det stod barista på och jag fick en jävligt dålig espresso, och en riktigt tråkig attityd på köpet. Skriv att du kaffesommelier, det passar bättre.”

Jag tänkte själv på hur många gånger jag blivit serverad på sistone av diverse ”baristor” då jag känt att jag inte fick valuta för pengarna, eller ett trevligt bemötande. Jag säger oftast ingenting, vill inte verka stroppig eller förmer. Jag betalar och fokuserar på det positiva, som att det äntligen finns ett yrke som representerar det jag brinner för. Eller gör det?

Varför ska jag och andra som brinner för hantverket kring kaffe behöva förlika oss med folk som går en tretimmarskurs och sen kallar sig barista. Varför ska jag erkänna dem som yrkesmänniskor? För att de stämmer in på Svenska akademiens förklaring av yrket? Är det mina kollegor nu?

Nej, det fungerar inte för mig. Yrkesrollen är inte etablerad enligt min åsikt, endast en svag kopia som används för att locka kunder som har fått budskapet om att en baristas hantverk garanterar en kaffeupplevelse i världsklass. De tror såklart att de blir serverade av en barista och jag undrar hur deras förväntningar möts efter alla de budskap om hantverk, passion, ansvar och kvalitettänkande som pumpats ut under åren. Många gånger av mig själv.

Fotografiet kom ut några dagar senare, Daniel Remheden, 32 år, Lund, Barista.

Ja. Jag är barista och jag har kollegor i Sverige och internationellt, men de är inte många enligt min mening. Min dröm om yrket har alltid varit att det är ett yrke man kan söka sig till med vetskap om att det kommer ta ett liv att bli en riktigt duktig barista .Kaffesommelier?….., Det låter bara löjligt i mina öron. Sommelier betyder dryckesansvarig vilket betyder att man bör vara väl insatt i all dryck. Dessutom är det redan en yrkesroll som kämpar för sin egen identitet precis som vi baristor, det underlättar inte att vi får identitetskris och börjar låna titlar.

Så här tycker jag. Fortsätt värna om yrkesrollen! Var inte nöjd!

En barista bör i dagsläget ha djupt engagemang, djup kaffekunskap, teknisk förståelse, vara väl insatt i kaffets ekonomi samt sociala frågor, miljömedveten, ha sensorisk förståelse, servicekunskap, serviceminded, kommunikativ, ha god kunskap om de produkter som finns bar / café-miljön och framförallt passion för yrket. Åtminstone! Det är idag. Förhoppningsvis har yrkesrollen fler attribut imorgon.

Givetvis finns det oslipade diamanter på många caféer och barer och ibland blir man glatt överraskad när man minst anar det. Dock vill jag inte gå omkring och förvänta mig en medioker upplevelse när jag blir serverad av en ”barista”. Jag vill känna trygghet. Dagens utbildningar är bristfälliga, dyra och få, men jag hoppas att vi får se mer av seriösa utbildningar fria från varumärken och med syftet att skapa en yrkesroll att vara stolt över.

Jag kallar mig barista med stolthet och kommer i fortsättningen värna mer om yrkesrollen i rädsla för att den ska gå förlorad.

Sommelier, vinexpert, vinkonässör, dryckesexpert, bartender, barman, cocktailbartender, flaringbartender, cafébiträde, kaffekokare, kock, kokerska, bagare, konditor, barista….. ?

God fortsättning!

Gott snack / D

Fyra amerikaner och en skotte

Då är det dags att ta tag i bloggandet igen efter en, enligt mig, välförtjänt jul- och nyårsledighet i Thailand. Tänkte att det var dags att ge mig på en liten ölprovning. Så här i vintermörkret så är det perfekt klimat för att drick Ale. Efter en botanisering på Systembolaget så fylldes korgen med fem flaskor. Fyra från USA och en från Skottland. Öppnade upp med en riktig klassiker, Sierra Nevada pale ale. Ett medelfylligt öl med tokmycket blommiga toner och en hint av aprikos. Som andra öl följde Liberty Ale. Fyllig och med tydlig humlighet och torkad frukt. Red Seal Ale stoltserar med knäckiga toner, karameliserad apelsinskal och pomerans. Samuel Adams Winter Ale drar mot det halvsöta hållet och har tydligt juliga toner av ingefära, kanel och torkade fikon. Sist men absolut inte sämst så fick de fyra amerikanerna sällskap av Punk IPA från Skottland. Ett ellegant öl med en frisk syra och toner av grape och fläder. På delad första plats så hamnar Sierra Nevada pale ale och Punk IPA. Punk får även extra poäng för sin kaxiga text på flaskan där budskapet är att om du inte gillar deras fantastiska och aromatiska stil så kan du fortsätta att dricka blaskig ljus öl utan karaktär. Skönt med de som jobbar med kvalitet och står för det och sina ideal och preferenser fullt ut. Köp drick och njut.

Gott Snack!

-P